morethanthis

Klockan är bara tio på kvällen här i New York, men shit jag är stentrött. Har vandrat runt på mina två fötter hela dagen. Idag har jag varit på Ground Zero, platsen där tvillingtornen blev attackerade och datumet 9/11 blev välkänt världen över. Där tornen stod finns nu två hål med vattenfall som rinner ner och namnen på alla omkomna står runtom på sidan. På vissa ställen stod det till exempel "Ladder 24" eller "Rescue" och mamma berättade att de namn som stod vid dom texterna var brandmän och räddningsteam som omkommit när de försökte rädda liv. Jag kände hur tårarna låg och brände bakom ögonlocken och hjärtat gick i tusen bitar. På några plattor runt vattenfallen stod namnen på pasagerarna på de kapade planen. På ett ställe fanns ett namn på en kvinnlig passagerare och efter stod det "and her unborn child." Då brast jag ut i gråt. Tårarna rann och det gick inte att hålla tillbaka. Blev rätt känslosam. Det var jobbigt och känsligt att vara på den platsen och se alla namn. Det blev så verkligt och personligt då. Jag brydde mig inte om de som kollade på mig. Mitt hjärta brast på riktigt.

Jag vet att det här inte har med novellen att göra, men det känns som att jag kan dela med mig av allt med er läsare, för ni är så fina. Jag hade bara lust att skriva av mig lite. Kan bli väldigt känslig när det kommer till sånt här. När det blir så personligt med namnoch att det faktiskt har hänt på riktigt... Man vet inte hur svårt det är att hålla tillbaks tårarna förrän man faktiskt står där.


Ett av vattenfallshålen.