Dreams are meant for sleeping - Del 10
"I didn't know you can juggle."
"There's a lot of things you don't know about me." Svarade Harry finurligt.
Plötsligt kom jag att tänka på den där konstiga tjejen igen. Han hade rätt. Det var fortfarande mycket jag inte visste om honom.
Jag tvingade mig själv att få tjejen ut ur huvudet. Harry såg så glad ut att jag inte ville förstöra kvällen med att fråga igen, han ville uppenbarligen inte prata om det. Istället drog jag med honom till ett spel där man skulle kasta vattenballonger. Vattenballongerna skulle hamna i en hink och när tiden var ute spräckte man ballongerna och den som hade mest vatten i sin hink vann. Jag och Harry tog två hinkar brevid varandra.
"Ready, steady... GO!"
Jag var snabbt på att kasta min första ballong, men jag missade. Harry träffade och jag kände att jag blev taggad. Det här skulle jag vinna! Jag koncentrerade mig och det började gå bättre. Jag träffade nästan alla ballonger. Tutan tjöt, tiden var ute. Tjejen i ståndet spräckte ballongerna med en vass pinne.
"And the winner is... Number seven!"
Det var jag, jag vann faktiskt! Jag hade vinnarskalle och gillade inte att förlora. Men jag kunde även vara en rätt okej förlorare också, men det betydde inte att jag tyckte om det. Harrys hink var ändå nästan lika full som min, jag hade vunnit med en hårsmån.
"Here you go!"
Tjejen räckte över en stor säl till mig. Så söt den var! Harry verkade ta det bra. Han grattade mig och höll fram sin hand för att tacka för matchen. Jag tog den och skakade den.
"You want me to carry it for you?"
"Thanks!"
Jag räckte över sälen. Vilken gentleman. Det var lika stor som min överkropp men Harry bar den graciöst när vi trängde oss fram genom folkmassan.
"Time for some food don't you think?" Frågade jag, eftersom jag kände hungern komma smygandes.
"Yes! Please I'm dying!"
Jag ställde mig vid ett högt bord. Det var ett sånt där bord som man inte sitter vid utan står och bara har sina grejer på. Harry gick för att köpa oss varsin hamburgare. Tur att jag inte var en sån där tjej som alltid tog sallad när hon var med en kille. Jag tyckte bara det verkade konstigt. Vill jag ha hamburgare så tar jag en hamburgare, så enkelt är det bara. Harry kom tillbaka med två burgare i händerna och en påse pommes frites klämd mellan armbågarna. När han var två meter bort såg jag att påsen höll på att falla ur greppet. Jag sprang fort fram och fångade påsen precis i tid.
"Wow you have some good reflexes!"
"I know."
Harry skrattade och la ner burgarna på bordet. Då hördes ett brak.
"There's a lot of things you don't know about me." Svarade Harry finurligt.
Plötsligt kom jag att tänka på den där konstiga tjejen igen. Han hade rätt. Det var fortfarande mycket jag inte visste om honom.
Jag tvingade mig själv att få tjejen ut ur huvudet. Harry såg så glad ut att jag inte ville förstöra kvällen med att fråga igen, han ville uppenbarligen inte prata om det. Istället drog jag med honom till ett spel där man skulle kasta vattenballonger. Vattenballongerna skulle hamna i en hink och när tiden var ute spräckte man ballongerna och den som hade mest vatten i sin hink vann. Jag och Harry tog två hinkar brevid varandra.
"Ready, steady... GO!"
Jag var snabbt på att kasta min första ballong, men jag missade. Harry träffade och jag kände att jag blev taggad. Det här skulle jag vinna! Jag koncentrerade mig och det började gå bättre. Jag träffade nästan alla ballonger. Tutan tjöt, tiden var ute. Tjejen i ståndet spräckte ballongerna med en vass pinne.
"And the winner is... Number seven!"
Det var jag, jag vann faktiskt! Jag hade vinnarskalle och gillade inte att förlora. Men jag kunde även vara en rätt okej förlorare också, men det betydde inte att jag tyckte om det. Harrys hink var ändå nästan lika full som min, jag hade vunnit med en hårsmån.
"Here you go!"
Tjejen räckte över en stor säl till mig. Så söt den var! Harry verkade ta det bra. Han grattade mig och höll fram sin hand för att tacka för matchen. Jag tog den och skakade den.
"You want me to carry it for you?"
"Thanks!"
Jag räckte över sälen. Vilken gentleman. Det var lika stor som min överkropp men Harry bar den graciöst när vi trängde oss fram genom folkmassan.
"Time for some food don't you think?" Frågade jag, eftersom jag kände hungern komma smygandes.
"Yes! Please I'm dying!"
Jag ställde mig vid ett högt bord. Det var ett sånt där bord som man inte sitter vid utan står och bara har sina grejer på. Harry gick för att köpa oss varsin hamburgare. Tur att jag inte var en sån där tjej som alltid tog sallad när hon var med en kille. Jag tyckte bara det verkade konstigt. Vill jag ha hamburgare så tar jag en hamburgare, så enkelt är det bara. Harry kom tillbaka med två burgare i händerna och en påse pommes frites klämd mellan armbågarna. När han var två meter bort såg jag att påsen höll på att falla ur greppet. Jag sprang fort fram och fångade påsen precis i tid.
"Wow you have some good reflexes!"
"I know."
Harry skrattade och la ner burgarna på bordet. Då hördes ett brak.
Kommentarer
Trackback
