morethanthis

Klockan var 6.45 på morgonen, och allt jag ville göra var att sova. Hela mitt dygn kommer att vändas men jag brydde mig inte. Bara jag får sova.

---

Jag somnade så fort jag lagt mig på sängen, jag hann inte ens lägga mig under täcket, utan somnade bara rätt ovanpå. När jag vaknade var klockan 16.20 på eftermiddagen. Tur att det var lördag iallafall. Så hade jag åtminstone en dag till på mig att försöka fixa min dygnsrytm. Det första jag gjorde när jag vaknade var att kolla mobilen. Jag hade fått ett par sms, så jag la mig ner i sängen igen med mobilen i handen för att svara. Ett av dem var från Harry.
"How you feelin? Better I hope! xx. Harry"
Jag älskade att få såna här sms. Jag skrev tillbaka:
"Yes better now after many hours of sleep. U? xx. Emma"
Jag låste telefonen och gick ut i köket, för jag var hungrig. Inte så konstigt kanske med tanke på att jag inte har ätit på ca 1 ½ dygn nu. Tänkte inte direkt på mat efter igår kväll... Men nu kände jag hur magen vred sig. När jag öppnade kylen blev jag inte överlycklig precis. Den var i princip tom. Det enda som fanns var en gurka, ett mjölkpaket, en halväten macka och en burk keso som nästan var slut. Typiskt. Mamma har väl glömt att handla. Oentusiastiskt stängde jag kylskåpet och gick tillbaka till min telefon för att kolla om Harry hade svarat. Det hade han.
"Fine too. What are you up to? :) xx."
"Dying. My fridge is empty :( xx."
Vad skulle jag göra? Varken mamma eller pappa var hemma för tillfället. Jag var nyvaken och hungrig, alltså inte på humör för att ha ett tomt kylskåp. Surt satte jag mig i soffan och slog på MTV. En bit in i programmet ringde det på dörren.
"Men vad i..." Jag muttrade för mig själv och tog mig upp från min sköna soffposition. Jag låste upp och pressade ner dörrhandtaget och möts av doften av ost och salami.
"Hi Em! Saw your text. Hope you don't mind me popping in."
Utanför stod Harry med en pizza i händerna som såg ut att vara tillagad av självaste Gud. Jag nästan skrek av glädje.
"Harry oh my god you just saved me from going under!"
Jag tog emot pizzan med ena handen och drog in honom genom dörren med min andra. Så glad jag var att se honom!
"Oh it's nothing. Do you share?"
"We'll see, I'm starving!"
Harry tog av sig skorna och sprang efter mig som redan hunnit till köksbordet.
"Your house is lovely!"
"Thank you! I can give you a tour if you like. But first, FOOD!"
När jag var hungrig kunde jag inte göra någonting förrän jag fått äta. Det var så jag fungerade. Mig utan mat var samma sak som en bil utan bensin. Harry satte sig mitt emot mig och vi högg båda in på pizzan. Jag åt så fort jag kunde och Harry verkade ta det som en utmaning. Han började äta fortare och då blev jag sporrad att äta ännu snabbare. När pizzan var slut satt vi båda bakåtlutade på våra stolar helt proppmätta, ingen orkade röra på sig. Harry betraktade mig och till slut var jag tvungen att fråga varför.
"You are beautiful without make up, you know that?"
Just det. Det var det enda jag orkat göra innan jag gick och la mig i...morse blir det. Ta bort sminket. Jag rodnade. Jag kände mig inte så vacker precis.
"Stop..."
"I mean it"
Jag visste inte vad jag skulle säga, det var svårt att ta emot komplimanger som denna. För att byta ämne kom jag att tänka på den där rundturen.
"How about that tour now?"
"Yes, please."