morethanthis

Alli kramade mig hej då vid dörren. Jag kände inte för att gå i drygt en halvtimme för att komma hem, så jag hoppade på en dubbeldäckare. Trots att jag bott i London i ett år nu tyckte jag fortfarande att dubbeldäckarna var häftiga. Precis som ett litet barn skulle jag alltid sitta på den övre våningen, bara för att.

---

Nästa morgon när jag vaknade kände jag mig orolig. Sen kom jag på varför, det var tisdag och jag skulle konfrontera Harry. Okej Emma du ska ta det lugnt och inte börja skrika på honom, han förtjänar faktiskt en chans att förklara sig. Så jag drog på mig ett par shorts, en söt topp och eftersom det ännu bara var maj jag var inte redo att gå i full sommarutstyrsel än, så jag avslutade med en lite tjockare kofta över allt. Jag kunde iallafall trösta mig med att det var slutet av maj och sommarlovet låg bakom hörnet.
"Jag går nu!" Ropade jag till resten av huset.
"Okej vi ses ikväll!"
Jag fick stressa mig iväg till bussen för jag hade gått lite senare än planerat. Men vid busshållsplatsen hann jag springa ikapp den precis, och nu var jag röd och andfådd. Bra start på dagen! Bussen var rätt full så jag fick stå hela vägen.
"Next stop, Fairwell Kings High School."

Hela dagen var jag nervös inför det kommande samtalet med Harry. Dessutom hade jag panik över var vi skulle mötas. Jag hade ringt honom flera gånger sedan igår utan några lyckade resultat. Har han tappat mobilen i sjön eller varför svarar han inte?! Jag var så desperat att jag diskret försökte slå honom en signal under fysiken. Och min fysiklärare var inte att leka med. Som tur var blev jag inte upptäckt men Harry svarade inte heller. Vad skulle jag göra?!

När klockan stod på 15.23 befann jag mig på parkeringen och väntade. Jag var helt skakis. Tänk om han dyker upp och alla får syn på honom... Vänta, vad är det som bzzar? Jag lämnade mina tankar och kände hur det vibrerade i väskan. Det kanske är Harry som ringer! Displayen visade 'Harry', jag hade rätt.
"What the hell Harry where are you why haven't you answered any of my calls?!"
"Emma I'm sorry, I've been really busy."
"I bet you have."
"What's that supposed to mean?"
Shit Emma vad hände med ta det lugnt och låta honom förklara? Jag tog ett djupt andetag.
"Nothing."
"Oh no. I think I may just know what this is about..." Harry lät orolig på rösten.
"Back to my first question, where are you?!"
"I couldn't come to the parkinglot, sorry. I'm just outside the school, just where the woods start, you know?"
"Okay I'll be there in two."
Jag la på luren och började gå. Jag andades ut för att Harry tänkt på att inte visa sig på parkeringen där alla skulle ha sett honom. Jag rundade hörnet av skolan och såg det lilla skogsområdet Harry hade pratat om. En blå bil stod parkerad där. Någon satt i den, en kille som såg ut att vara ungefär i Harrys ålder, men det var inte Harry för han stod lutandes mot bilens baklucka och väntade på mig. Killen i förarsätet hade en randig tröja på sig och påminde mig lite om en seglare. Harry hade väl fått skjuts, han var ju bara 17 och hade inte körkort än.
"Hi Harry." Sa jag kort.
"Hi Em." Harry försökte kyssa mig försiktigt, men jag drog mig undan. Harrys ansikte sorgsnade till.
"What did you wanna talk to me about? Is it... Have you seen it?"
Jag förstod att han syftade på "What Makes You Beautiful"-videon. Jag tog några sekunder på mig att svara.