morethanthis

Liam hade blivit så rädd att han hoppat rakt upp och slagit Zayn i ansiktet.
"Oh my god I'm so sorry man! Don't do that!" Liam bad om ursäkt tusen gånger om och blåste desperat på Zayns kind.
"Hahaha It's okay Liam you should have seen the look on your face!"
"Not funny Zayn! Not funny"

---

Jag hade fått ett sms från pappa som sa att jag borde komma hem snart, så jag sa till killarna att jag var tvungen att gå.
"Okay... Hope to see you again soon!" Ropade Liam, och de andra höll med honom.
"I'll be back!" Svarade jag tillbaka.
"You want a ride home?" Frågade Louis.
"No, no it's okay I can take the bus."
Harry erbjöd sig att följa mig till busshållsplatsen, vilket jag var tacksam över. Klockan var nästan tio på kvällen och jag hade inte lust att gå själv i mörkret.

"When can I see you again?" Jag tittade upp på Harry.
"I'm pretty busy... We have some interviews and stuff going on. I don't know Em."
"Okay." Sa jag besviket.
"As soon as possible okay?"
Harry kysste mig på huvudet. Vi rundade ett hörn och möttes av blixtrande ljus. Jag täckte reflexmässigt ögonen med armen.
"Damn. Come with me Em!" Hörde jag Harry säga.
Han drog i mig och vi började springa. Jag hörde massa fotsteg skynda efter oss. Vi svängde in på smågata efter smågata men de ville inte försvinna. Harry drar ner mig bakom en container och jag kan se hur folkmassan stannar och tittar sig omkring, undrandes över vart vi tog vägen. De delar upp sig och fortsätter springa, men ingen ser att vi sitter och trycker bakom en stor mörkgrön låda.

"I think they're gone..." Viskade Harry i mitt öra.
"Let's wait a little bit longer."
"Fine by me..."
Jag placerade mina händer i Harrys lockiga bruna hår och han kysste mig passionerat. Jag kysste honom tillbaka. Vi njöt av stunden eftersom vi visste att vi antagligen inte skulle få se varandra på ett tag. Jag ville inte släppa honom. Men jag var tvungen att ta mig hem snart, så att inte mamma och pappa blev oroliga.
"I have to go Harry..."
"But I don't want you to go Em."
"Me neither. I wish I could stay here with you forever. But my parents will start to wonder where I am."
"Let's hope we don't bump into any more paparazzis."
Vi reste oss upp och jag kikade försiktigt fram bakom containern. Kusten verkade klar för jag såg inte en människa i sikte. Vi klev ut från vårt gömställe och Harry fällde upp luvan på sin jacka för att minska risken att vi blev sedda igen. Det var inte långt kvar till busshållsplatsen så vi var framme på bara någon minut, och ingen paparazzi hade sett oss. När bussen kom kysste vi varandra hejdå. Vi kysstes så länge att busschauffören tutade på oss. Då släppte jag Harry snabbt och steg generat på bussen. Jag gick upp och satte mig vid fönstret så att jag kunde se Harry. Bussen lämnade långsamt stationen. Jag vinkade till Harry och han vinkade tillbaka. Han gav mig till och med en slängkyss och jag låtsades fånga den och placera den på min kind. Då log han stort och jag kunde urskilja smilgroparna trots mörkret.