Dreams are meant for sleeping - Del 6

Han vill väl kanske inte verka så angelägen bara... Jag måste anta det annars blir jag tokig. Lite drygt en timme senare slängde jag skolväskan över axeln för att trampa iväg till skolan.




Långsammaste. Skoldagen. Någonsin. Fortfarande ingen Harry som har ringt. Inte ens ett sms. Jag satt på sista lektionen och bara väntade på att klockan skulle slå halv fyra. När klockan äntligen träffade klockslaget rusade jag ut till... Mitt tomma cykelställ? TOMMA CYKELSTÄLL?! Vart var min cykel?! Varför står den inte här i cykelstället som den ska? På marken ser jag mitt gråa lås, i två delar. HELVETE! Någon har klippt sönder mitt lås! Vem tar med sig en sån tång i väskan? Jag menar, det behövs ju något rejält för att klippa upp det där låset. Ja tydligen något idiot som bara var tvungen att förstöra min dag lite mer. Jag måste ringa Alli. Hon har visserligen inte slutat än men det struntar jag fullständigt i. Det här är viktigt! Precis när jag tänker ta upp telefonen känner jag att det vibrerar i fickan. Displayen visar ett nummer jag inte känner igen. Jag svarar med ett tveksamt hallå...
"Hey Emma!"
"Hello? Who is this?"
"It’s me silly! Harry!"
Harry! Det var Harry! Mina mungipor drogs uppåt och jag glömde raskt bort min stackars cykel.
"Oh Harry! Sorry, I didn’t recognize your voice on the phone. How are you?!"
Jag insåg att jag kanske sa det där sista lite väl entusiastiskt. Ta det lugnt nu Emma...
"I’m fine thanks. Listen. I’ve got one spare ticket for a carnival that’s coming to London tonight. Care to join me?"
"Yes that would be great, love to! When and where?"
"8 PM, meet me in the east corner of Hyde Park, you know the one with the abandoned cabin?"
"Yes I know that one. 8 PM, I’ll be there. See you then!"
"See you!"
Jag lade på först. Tänk! Harry vill träffa MIG ikväll! Plus att det är fredag! Han vill spendera sin fredagskväll med mig! Det här kommer bli den bästa kvällen någonsin! Jag måste hem. Hem nu och börja göra mig redo! Att min cykel just blivit kidnappad verkade plötsligt inte så viktigt längre. Glatt struttade jag hem den 45 minuter långa promenaden som det tog från skolan till mitt hus. Hela vägen byggde jag upp scenarion i huvudet om min och Harrys träff ikväll. Det gick fort att komma hem när man har en fantasi som min.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0