morethanthis

Glatt struttade jag hem den 45 minuter långa promenaden som det tog från skolan till mitt hus. Hela vägen byggde jag upp scenarion i huvudet om min och Harrys träff ikväll. Det gick fort att komma hem när man har en fantasi som min.

---

Jag slog på duschen så fort jag kom hem. Om lite drygt två timmar skulle jag träffa Harry! Det måste bli perfekt. Jag tog av mig kläderna och ställde mig under den heta vattenstrålen. Masserade in schampoo så det löddrade ordentligt, sköljde ur. Hårinpackning var en självklarhet. Jag lät den sitta i några minuter samtidigt som jag rakade ben och armhålor. Avslutade med mängder av balsam för en fin finish. När jag klev ur duschkabinen ser jag på klockan att jag har stått där inne i en halvtimme. Men det gör inget jag har fortfarande gott om tid. Jag går för att välja kläder medan jag låter handduksturbanen sitta runt huvudet för att håret åtminstone hinner torka någolunda. Men gud. Vad ska jag ha på mig? Panik!

Efter tjugo minuters letande känner jag mig nästan redo att ge upp. Jag orkar inte. Ingenting är bra nog! Antingen är det för fint eller så är det för vardagligt. Har bara lust att gå dit naken. Fast nae.
"Hallå Emma-Wemma!"
Det var mamma som ropade ute från korridoren.
"Mamma jag heter Emma..."
"Kolla vad jag har åt dig!"
Mamma kikade in genom dörren med en kasse i ena handen. Från Forever21. Kläder! Snälla låt det vara något som passar tilll ikväll... Jag tog emot påsen och tog en titt.
"Wow mamma! Tack!"
Ut drog jag en urgullig blå-vitmönstrad kjol. Perfekt! Den kunde jag enkelt matcha med en simpel vit skjorta och en kuvertväska av något slag.
"Hoppas du gillar den! Jag såg den i skyltfönstret och tänkte, den där känns verkligen som Emma."
Mamma är bäst. Hur kunde hon veta? Jag har ju inte ens sagt något om Harry än. Det kanske är så dags nu.

"Men Emma lilla, varför har du inte sagt något?"
Jag hade berättat allt för mamma och jag såg att hon helt klart var intresserad. Hon blev som en tonåring igen när jag pratade tjejsnack med henne. Vi var bästa vänner. Jag är så lyckligt lottad att ha en mamma som hon.
"Tja, jag visste ju inte om det skulle bli något... Asså. Det har ju fortfarande inte hänt något men vi ska iallafall träffas ikväll!"
"Åh vad spännande! Var?"
"Han bjöd med mig på någon karneval som kommer till stan ikväll. Jag ska träffa honom klockan åtta i Hyde Park. Så jag måste göra mig iordning nu mamma! Jag har bråttom!"
"Det är över en timme tills du än ska gå."
"Mamma!"
"Okej, okej jag förstår faktiskt. Jag har också varit i samma situation. Ge hit plattången!"
Det märktes av mamma blev väldigt ivrig när det kom till såna här saker. Och hon var bra på dem också. 30 minuter senare hade mamma förvandlat mitt plattade hår till ett svall av slarviga bruna lockar.
"Du är bäst."
"Så lite så. Spring iväg och sminka dig nu!"
Jag stack iväg till badrummet där jag hade allt mitt smink. Jag lade en naturlig sminkning med mascara, ljusbegie ögonskugga, lite solpuder och toppade looken med ett ljusrosa läppglans. Klart! Jag beundrade min bild i spegeln, såg ju inte så pjåkig ut ändå. Nu var det tjugo minuter tills jag skulle träffa Harry så det var dags att börja gå mot Hyde Park. Jag valde ett par skor med rätt låg klack. Ett smart val eftersom vi ska gå runt på en karneval hela kvällen. Jag tog på mig en stickad kofta för att inte behöva frysa sen. Jag klev ut genom dörren och började gå i riktning mot Hyde Park, eller som jag hellre skulle kalla det, en underbar dröm.