Dreams are meant for sleeping - Del 4
"I’m usually not this easy, but hand over your phone."
Smilgroparna poppade fram i hans ansikte och jag dog. Handen grävde sig ner i högra fickan och drog upp en Iphone.
"An Iphone? Okay I’m not very good with these phones, but… I’ll give it a go."
"It’s a phone, how hard can I be?" Frågade Harry.
"I don’t know why but I always end up pressing the wrong buttons, or pressing "back" and then I need to start all over and-"
"Come here again so I can see you’re not typing in something wrong."
Harry klappade på sitt knä. Jag satte mig ner, fjärilarna spred sig magen.
"Let me see... You press ‘contacts’ and then you just- No Emma not there, here!"
Harry tryckte bakåt och sedan på ’kontakter’, eftersom jag missat och tryckt brevid istället. Nu hade siffrorna kommit upp och jag skrev in mitt nummer försiktigt för att försäkra mig om att jag inte skrev fel siffra någonstans. Jag kände Harrys blick över axeln. Jag dubbelkollade numret i säkert en minut.
"You done?"
"Yeah... I think so."
Jag lämnade tillbaka telefonen i Harrys framsträckta hand och han la tillbaks den, men den här gången i vänstra fickan.
"This is my stop, and I kinda need to get of so, I'll phone you!"
Harry puffade mig lite lätt för att jag skulle resa mig upp. Jag bytte till platsen mittemot och han lyfte sig långsamt upp från sätet.
"Pick up when I call okay?"
Harry vinkade precis innan han gick ut ur vagnen. Jag hade vinkat tillbaka och nu satt jag och kände ett stygn av tomhet efter han lämnat mig. Jag tog upp min Ipod och försvann in i musiken.
På hemvägen snubblade jag tre gånger för att jag var så ivrig. Jag skuttade till musiken och snurrade runt. Så glad var jag! Jag kan inte fatta att Harry ska ringa mig! Jag har kört på honom med min cykel och satt mig i hans knä på tunnelbanan. Ändå ville han ha mitt nummer! Snälla låt inte det här bara vara en dröm nu... Jag nöp mig själv. Aj! Det är nog ingen dröm. Jag är så lycklig just nu!
"Jag är hemma!"
Inget svar. Nehepp. Var kan de vara någonstans då? Mamma och pappa kanske har tagit Anton för att köpa glass? Han gillar ju glass. Speciellt den där blå konstiga smurfglassen. Jag vet inte vad han ser i den. Eller smakar kanske man ska säga. Jag tråcklade mig ur skorna och hängde jackan på kroken för att springa in på mitt rum och skriva ner kvällens händelser i min lilla dagbok...