morethanthis

Mitten av september närmade sig med stormsteg. Jag var helt sönderstressad av allt som fortfarande behövde ordnas. Tre veckor hade gått sedan Harry friade och han skulle prompt ha bröllopet en månad från den dagen. Det hade han planerat enda sedan han bestämt sig för att fria. Ett september-bröllop skulle det vara. Liam fick ett smått firande den 29 augusti men vi hann inte slänga ihop mycket till fest på grund av bröllopsplaneringen. Men han verkade inte ha något emot det. Faktum med att jag hade hittat honom sittandes inne på sitt rum och ringa runt till smokinguthyrningar i smyg fast jag sagt åt honom att han inte behövde tänka på sånt på sin egen födelsedag. Lättnaden av att mamma och pappa stödde mig och mitt beslut 100 procent var obeskrivlig. Anton var så upphetsad att han praktiskt tagit studsat runt som en gummiboll enda sedan han fick höra att jag och Harry skulle gifta oss. Inte för att jag var så säker på att han visste exakt vad ’gifta sig’ innebar. Han var nog mest uppspelt över att det skulle bli en stor fest med godsaker, musik och dans. Han beskrev det som ett ”födelsekalas fast utan att någon fyllde år.” Fast det var inte helt sant. Bröllopet inföll sig på samma datum som Nialls 19-årsdag, 13 september. När jag hade föreslagit att vi kunde flytta bröllopet till dagen efter skakade han på huvudet. ”My birthday wish is that you two get married that day. I don’t want anything else.”

Sagt och gjort. Killarna hjälpte till mid bröllopsplaneringen så gott de kunde. De hade noll koll på vad de höll på med och jag fick snällt sitta ner med dem, hjälpa till och peka ut hur jag ville ha det. Inte för att jag var så petig. Om 60 år, vad spelar det för roll vilken färg på blommorna vi hade? Vilken cateringfirma vi valde och om mamma, pappa och Anton satt på vänster eller höger sida om mig? Allt som spelade någon roll var att Harry skulle vara där med mig.

”Emma darling?” Harry ropade på mig utifrån hallen.

”Yes!” Svarade jag glatt och skuttade dit. Jag blev glatt överraskad av att see Alli stå och vinka i dörröppningen.

”Alli!” Jag ökade farten och Harry hann precis flytta sig åt sidan innan jag slängde mig i armarna på henne.

”Time to go shopping for a wedding dress don’t you think?” Blinkade Alli.

”I’ve had so much to do I haven’t had the time! And I still don’t know it’s so busy today!”

”Go.” Log Harry.
”But we have so much to do!” Försökte jag protestera.

”We’ll take care of it. Well, I will I can’t talk for the rest of the guys.” Harry nickade mot vardagsrummet. ”But I’ll make them.”

”Thanks honey.” Jag gav honom en kyss på kinden. ”Vivi!”

”Yeah?” Vivi kom springandes.

”It’s wedding dress time!” Hann Alli före mig och slängde ut armarna i en exhalterad gest.

”Oh my god I’ve been looking forward to this since like forever!” Utbrast hon.

”Em and I have only been engaged for three weeks.”

”When it comes to weddings three weeks is pretty much forever.” Konstaterade Vivi. Jag skrattade.

”Lets get moving!”

Jag kysste Harry hejdå och sedan var vi på väg ut genom dörren.

”Where’s the store?” Alli vred huvudet och spanade efter ”Victoria’s wedding dresses.”

”It’s supposed to be here...” Jag rynkade pannan och ögnade genom kartan på mobilen för fjärde gången.
”Well it’s not!” Påpekade Alli.

”I know I know.” Svarade jag och letade efter närmsta gatuskylt.

”Aren’t we on Baker Street?”

”I thought we where.” Sköt Vivi in i konversationen.

Jag suckade åt oss. Lika värdelösa lokalsinnen alla tre. Jag vände upp och ner på mobilkartan och försökte klura ut var vi var. Jag trodde vi var på Baker Street men jag hade väl misstagit mig.

”Find out the name of the street for me?”

”I’m on it!” Vivi flög iväg som en raket.

”If we’re not on Baker Street I don’t know where we are.” Skrattade jag. Jag hörde Vivi ropa och sedan skymtade jag henne komma tillbaka till oss genom folkmassan.

”Gloucester Place!” Berättade hon andfått.

”Gloucester Place?” Jag tittade ner på kartan igen. ”Oh no we turned in on one street too early! It’s the next one!”

Vi vandrade upp till nästa gata och mycket riktigt, där låg klänningsaffären. Det stora skyltfönstret med ljusrosa inramning visade upp de finaste klänningar jag någonsin sett. Kritvita, glittrande, gnistrande och alldeles alldeles underbara.

”I want that one!” Pekade jag direkt.