morethanthis

”I’m gonna go find Zayn!” Sa Vivi innan hon försvann ut ur rummet fortare än en oljad blixt.

”We’re leaving too!” Sa jag och petade Alli på armen.

”You mean you’re not gonna help us clean?” Louis kollade på oss med valpögon.

”Nope, it’s your mess BYE!” Avslutade jag snabbt och drog med mig Alli och lämnade Harry och Louis åt sitt öde.

 ”Oh hi Liam!” Liam stod vid spisen med ånga i ansiktet från kastrullen han rörde runt i. Han hostade till för det blev en aning mycket. Han viftade bort den med handen och ångan skingrade sig i små ljusgrå moln som svävade upp mot taket. Blicken fastande på ett av ångmolnen och jag betraktade det tills det dog ut i tomma intet.

”Hi Emma! And...?” Liam såg ut som ett frågetecken.

”Alli.” Avslutade hon hans mening med ett flin.

”Nice to meet you!”

”Why don’t you go say hi to the others in the living room? You haven’t even met them yet.”

”Won’t you come with me?” Sa Alli bönande.

”I thought I’d give Liam a hand with dinner.”

”I have to go in there by myself?” Alli lånade Louis idé och körde även hon med valpögonen på mig.

”Grow up Alli, they don’t bite and won’t turn into predators either.”

Alli lipade åt mig, men lämnade köket för att inte framstå som feg.

”So what are we making?” Frågade jag glatt och klev fram så jag stod sida vid sida med Liam och kunde blicka ut över matlagningen.

”Spaghetti and meatballs. Don’t mock me, my cooking skills aren’t exactly over the top. You know how the pancakes went last time. Without you saving my batter we all would probably have been laying sick in food poisoning for a week.”

”You’re welcome.” Sa jag och klappade honom på axeln.

”You can rinse the minced meat if you want to.” Liam nickade mot diskhon. Jag höll tillbaks ett skratt. ’If you want to’. Jag lovar den killen kan inte beordra någon on någonting om det så vore på liv och död. Han är som en liten hundvalp. Eller en teddybjörn. Man vill bara krama om honom och säga att det är okej att vara bestämd då och då. Liam sa något om att hämta tomatsåsen från Nialls rum och slank iväg innan jag hann svara. Det spelade inte så mycket roll, vad den gjorde där orkade jag inte ens fråga. Jag lyfte ur köttfärsen från plastförpackningen den låg i och började skölja den under kranen. Jag förlorade mig i tankar och dagdrömmar. Allt gick som smort tills jag höjde trycket på vattenstrålen. Den ökade styrkan var för mycket för min förlovningsring och jag såg som i slow motion hur den gled av fingret och ner mot dränaget och slinka ner för att försvinna. Där rök giftermålet.

Okej jag kanske överdriver.

 I ett par sekunder stod jag bara och gapade, sedan greps jag av panik. Jag slet upp luckorna till utrymmet under diskhon medan jag svor för mig själv. Jag böjde mig ner och försökte lossna på röret. Det gick ganska värdelöst från den vinkeln så jag la mig ner på rygg, stack in huvudet och försökte vrida på fästet som höll ihop röret ungefär på mitten.

”What are you doing?”

Jag reagerade för snabbt på rösten och slog pannan röret, vilken utlöste ännu en viskade svordomsflod.

”Ouch that hurt.” Jag gned på det ömma området dom troligtvis skulle prydas av ett mycket framträdande blåmärke imorgon. Kanske till och med sällskapas av en bula. Liam stod i dörrvalvet med tomatsåsen i handen och glodde på mig. Jag började nästan skratta mitt i min förtvivlan. Han såg så förvånad ut att man kunde tro att han sett en banan flyga förbi.

”Are you okay?” Liam rusade fram till mig för att ta en titt på min panna. Jag nickade och gav honom ett försäkrande leende. Dessvärre gick det inte så bra och jag började grimasera för att det gjorde ont.

”Why are you fiddeling under the sink?”

”Guess.”

”You had a sudden urge to become a plunger?”

Jag suckade med ett lätt skratt.

”You won’t believe the bad luck I’m having. My ring slipped down the drain!”

”What ring?” Liam såg frågande ut. ”Oh your engagement ring!”

”Yeah!” Utbrast jag hopplöst. ”I don’t know how do get it out. Or even if it’s still in the pipe.”