morethanthis

Jag torkade bort sockret med pekfingret. Niall lät mig plocka bort vartenda litet sockerkorn utan protester. När jag var klar log han glatt.
”You wanna learn how to play ’One Thing’?

---

Jag glodde på honom med stora ögon.
”Eeeh isn’t that a complex song?”
“Not at all!” Sa Niall entusiastiskt. ”It’s pretty simple actually!”
Sången bestod bara av ackord Niall redan hade lärt mig så det var inte så svårt att sätta ihop dem. Hade han planerat det från början kanske? Niall började nynna med.
”I’ve tried playing it cool...”
“But when I ‘m looking at you”
Niall såg överraskad ut över mitt inhoppande, men hakade på och fortsatte.
”I can’t ever be brave.”            
“’Cause you make my heart race.”
Vi sjöng varannan rad i verserna och sjöng tillsammans i refrängen. Jag lät Niall sjunga sitt solo ensam medan jag försökte hitta tillbaka till rätt ackord och koncentrera mig på att spela sången. När vi var klara gav han mig en klapp på axeln.
”You did great! I didn’t know you could sing?”
“Oh I can’t...” Mumlade jag.
”Don’t be ridiculous!”
Jag gav honom ett halvhjärtat leende, trots att jag inte trodde på vad han sa.
”NIALL WE’RE GOING BACK IN THE RECORDING... THING NOW!” Meddelade Louis.
Niall gav mig ett snabbt leende och försvann ut ur rummet och lämnade mig och gitarren för lite egentid. Jag testade en ton som skar i öronen. Niall kom tillbaka jag klarar inte av det här själv...

”That was awesome!” Babblade jag på glatt om dagens upplevelser. ”You’re all so talented!”
”I’m so glad you came with us!” Sa Zayn, och resten nickade medhållande.
Mörkret hade sänkt sig över stan, men det var aldrig riktigt mörkt i LA med gatulampor och reklamskylter som effektivt spred ljus över de centrala delarna. En gråspräcklig katt strök obemärkt längs skuggorna. När vi anlände till den välbekanta jeepen stannade Harry upp så att han hamnade bakom resten av gruppen.
”I’m just gonna... Handle something I’ll catch up with you at the hotel!”
“But Harry how are you supposed to get back?” Frågade jag oroligt.
“I’ll find a cab or something.” Han log försäkrande mot mig, så jag gick med på det.
”Okay...” Jag kysste honom på kinden.
Louis la sin arm beskyddande över mina axlar och ledde in mig i bilen. Bilen accelererade sakta och jag vinkade till Harry genom bilfönstret. Jag gjorde inte ens en ansats att fråga om de andra visste vad Harry skulle göra för de såg som lika stora frågetecken som jag. Med en suck sjönk jag ner i bilsätet.
Det kändes som en evighet innan hotellhissen nådde våran våning. Jag var trött efter heldagen i studion så jag sa godnatt till killarna och la mig till kojs direkt. Ingen Harry hade kommit tillbaka än. Jag låg och vred mig oroligt så Louis var gullig och la sig i dubbelsängen med mig tills jag somnade.

Hela natten bestod av konstiga drömmar. Jag vaknade upp flera gånger alldeles kallsvettig med lakanen klistrade mot kroppen. En stark gatulampa sken in rätt genom glasfönstret och den gjorde mig galen. Klumpigt släppte jag ner rullgardinen med ett brak som lätt kunnat väcka halva hotellet. Som tur var verkade alla fortfarande sova, så jag kröp ner under täcket igen. En varm kropp låg tätt intill mig. Jag log av tanken att Harry kommit hem när jag sovit och inte velat väcka mig. Han fick mig alltid att känna en viss trygghet som ingen annan kunde. Jag kramade honom och somnade om.

Jag slog upp ögon och märkte att jag borrat in ansiktet i en tröja. Måste vara Harrys, tänkte jag och satte mig upp med håret på ända. Men när jag piggnat till lite smått såg jag att det var ju inte alls Harrys tröja. Det var en randig t-shirt som satt på en sovande Louis. Hade hade legat här hela natten?