morethanthis

Först tittade jag mig förvirrat omrking för att se vart det rytmiska dunkandet kom ifrån, innan jag fattade att det var min mobiltelefon som lät. Ja jag hade satt deras låt som ringsignal. Displayen visade på ’okänd’.
”...Hello?” Svarade jag osäkert i luren.

---

Inget svar. Tunga andetag hördes i luren. Jag pressade telefonen mot örat ifall jag bara inte hört svaret.
”Hello?” Försökte jag igen.
”Konstigt...” Mumlade jag för mig själv när jag fortfarande inte fick någon respons.
”What did you just say?” Zayn såg ut som ett frågetecken.
”Oh, I said it was weird.” Log jag när jag insåg att jag hade sagt det där sista på svenska.
Jag släppte ner telefonen i fickan igen och gick gatan fram spanandes efter Harry. När jag kom gåendes tillbaka längs vägen såg jag Liam lyfta upp Niall på en hög, fyrkantig, slät sten. Stackars Niall hade lidit av sin knäskada hela dagen, jag plågades nästan med honom. Vi hade vandrat runt i nära på åtta timmar, och det slog mig nu att Niall inte klagat en enda gång. Han var, precis som vi andra, olidligt orolig för Harry att han inte ville belasta oss andra med sina egna bekymmer. Mitt hjärta brast lite för honom.
”How are you?” Frågade jag vänligt, och Niall sprack upp i ett blygt leende.
”It’s fine...” Han strök försiktigt med handen över sitt onda område. Jag pussade på handen och placerade slängkyssen på hans knä och han skrattade till som bevis på att han uppskattade omtanken.
”You know how much I care about Harry how badly I want to find him ” började jag med sprucken röst. “But Niall’s knee is getting worse.”
Alla vände sig mot mig, och tittade sedan på Niall med medlidande i blicken.
”We’re so sorry Niall!” Sa Liam skyldigt. ”How could I forget?!”
”It’s okay Liam, really.”
”No let’s get you home.”
Liam lyfte upp Niall på ryggen.
”Someone call a cab?!”
Zayn ryckte snabbt upp sin telefon och ringde taxibolaget.
”Louis you coming?”
Vi fick inget svar.
”Louis!” Ropade jag igen. Hade han stuckit iväg på egen hand?
”You guys go to the highway and meet up with the cab. I’ll get Louis.”
Zayn och Liam vände sig och gick mot motsatt håll med Niall på ryggen. Jag joggade runt bland gränderna och smågatorna.
”Louis?! LOUIS?!” Jag skrek för full hals i hopp om att han skulle höra mig. Men han ropade aldrig tillbaka och efter tio minuter började jag få panik. Taxin skulle inte vänta på oss hur länge som helst. Jag hoppades och bad att Liam, Zayn och Niall skulle kunna uppehålla taxichauffören tills jag anlände med Louis. Om jag nu hittade honom.
”LOOOOOUUIIIIS?!”
”Yes?” Svarade en röst.
Den kom från någonstans bakom mig och jag hoppade till och snurrade runt i ett ninjamove av chocken. Louis brast ut i skratt.
”Woooah easy!”
”Haha sorry. Come on Louis we need to get to the highway Zayn called us a cab it’s time to get back to the hotel.”
“But… Harry?” Louis tittade skärrat på mig, som om jag nyss annonserat att jag gett upp.
”Niall’s knee is all messed up he needs to rest.” Förklarade jag. “I want to find Harry as bad as you.” Jag kramade hans hans och tittade honom djupt i ögonen. “Believe me. But for Niall’s sake...”
”Oh god. I didn’t even think of Niall he must be in terrible pain!” Louis lät förskräckt.
“Come on” vinkade jag. Tillsammans började vi gå mot motorvägen där taxin förhoppningsvis fortfarande väntade. Jag sa åt Louis att snabba sig lite och strax joggade vi båda fram längs gatorna.
”Oh thank god you’re here!” Utropade Zayn. “We wouldn’t be able to keep the taxi for much longer!”
Jag och Louis hoppade in i baksätet och Zayn smällde igen bildörren och hoppade in där fram. Han talade om adressen för den irriterade taxichauffören som muttrade till svar. Jag lutade mig bakåt i sätet och tittade frånvarande ut genom bilrutan. Ljusen flimrade framför mina ögon, jag var för trött för att fokusera blicken på någonting över huvud taget. Jag skymtade en upplyst klocka fäst på en hög skyskrapa, den lilla visaren stod nästan på trean. Dags att sova kanske.

*Boom*
”Niall are you okay?!”