morethanthis

”Hey!”
Harry började frenetiskt vinka med sin fria arm, den andra höll han beskyddande runt mina axlar för att inte tappa bort mig i folkmassan.

”Harry!”
Louis och Zayns ansikten blev synliga. De kom i full fart mot mig och Harry och slängde sig över honom. Jag hade flyttat mig en halvmeter åt sidan precis i tid. Jag skulle ha blivit mos annars. Jag log åt kramkalaset. Louis hade tårar i ögonen.
”I’m so glad we found you.”

Ännu ett stort kramkalas ägde rum på hotellet när vi återvände. Liam hoppade upp som en femåring ur sängen och sprang fram till Harry och kramade honom i minst tio minuter. Sedan var det Nialls tur, Harry rusade fram till honom där han låg i sängen och la sig brevid för att kunna ge honom en kram också, eftersom han inte fick resa sig upp. Enda gången han var tillåten att lämna sängen var för att gå på toan. Niall som alltid var hungrig hade tvingat Liam att hämta mängder av mat åt honom. Liam berättade dramatiskt om hur många gånger han fått springa fram och tillbaka till och från kylskåpet. Till slut hade han inte orkat mer och beställt room service istället. Det fick mig att skratta.
”Harry come with me and I’ll wash you up” beordrade jag, syftandes på blodfläckarna och de trasiga kläderna. Harry följde med mig in i badrummet.
”Look at you!”
Jag studerade hans sidosår och pillade försiktigt bort några gruskorn.
”This is dangerous your wounds could get infected.” Jag ställde mig på min yttersta tåspets och sträckte mig allt vad jag kunde för att nå desificeringsmedlet som stod på den översta hyllan, men det saknades nästan en decimeter. Är det här hotellet anpassat för supermodeller eller? Harry nådde den klarvita flaskan med lätthet och la den i min hand. Jag hjälpte honom av med tröjan, eller vad som var kvar av den. Jag tryckte ut en klick desificering i handflatan och gnuggade substansen lätt mot Harrys öppna sår. Han grimaserade illa och gav ifrån sig små ”sslhh”-ljud vilket fick mig att förstå att det sved. Men han klagade inte utan bet ihop så gott han kunde.
Jag upprepade skyldiga förlåt medan jag rengjorde såret, men det måste göras. När jag äntligen var klar andades han ut. Den smärtsamma delen var över och jag såg på honom att han inte kunde vänta på att hoppa in i duschen. Han tog av sig byxorna själv så att han bara hade ett par mörkblåa boxershorts på sig. Jag hjälpte en smått vacklande Harry in i duschen och följde efter själv, utan att bry mig om att ta av mig mina egna kläder. Jag vred på handtaget och en kall duschstråle lämnade oss fångade i ett hörn. Efter en halv minut eller så hade vattnet värmts upp. Jag lyfte ner duschhuvudet och lät det heta vattnet strila över Harrys alla kroppsdelar. Likt en mamma som tvättade sin son sköljde jag honom noga för att inte missa någon smuts. Det löddrade ordentligt i hans hår när jag masserade in schampoot. Eftersom Harry hade så mycket hår var jag tvungen att använda balsam också. Jag hade en känsla av att jag aldrig skulle lyckas kamma ut lockarna annars. Jag hjälpte honom ut ur duschen också, tröttheten hade verkligen satt in nu sen vi kom hem. Han gick praktiskt taget i sömnen. Ändå var klockan bara två på eftermiddagen. Jag virade en av hotellets kliniskt vita handdukar kring hans huvud och gnuggade håret försiktigt för att få det torrt. Eller torrare iallafall. När jag tog bort handduken hade håret redan börjat lägga sig i lockar i en röra runt ansiktet och uppe på huvudet. Det såg så gulligt ut att jag sprack upp i ett litet leende. Mina egna kläder dröp av vatten ner på badrumsgolvet och gjorde det fruktansvärt halkigt. Jag höll att stadigt grepp under Harrys armar för att inte riskera att han ramlade. Han hade varit med om mer än tillräckligt.

Harry
I could have sworn I recognized that man striving outside the hotel... He looked a bit like the man who I’d borrowed the phone from... No it can’t be. Why would he be here? I shook my head. I was too tired. My eyes were playing pranks on me. I fell heavily onto the bed, on the quilt and everything. I had no energy to move at all. I felt two soft hands lifting my upper body and dragging me a bit further up the bed so that my head met the pillow. Emma threw the quilt over me so I wouldn’t be cold. I smiled in gratefulness. I didn’t know if she saw because my eyes were closed, but I hoped she’d noticed it. I fell asleep quicker than ever.