Dreams are meant for sleeping - Del 64

I could hear silent sobs slowly drowning my shirt. I patted him on the back, whispering into his ear everything was going to be okay. Even though I wasn’t sure I believed in what I said.



Emma
“I’m just gonna take a wee!” Informerade Harry och stack iväg mot buskarna. Efterblivet vinkade jag till honom när han försvann bort med ryggen mot mig. Försiktigt sippade jag på min lilla paraplydrink. Med lite för många såna drinkar i mitt system reste jag upp och började snurra i sanden. Jag fick syn på en kattunge som satt ensam brevid en stor soptunna. Jag tyckte synd om den, och vinglade bort till den gråa pälsbiten.
”Heeej där! Oj du kanske inte förstår svenska. Hiiii!” Sluddrade jag och kliade katten under hakan. Den ruskade på huvudet och började krypa iväg. Jag följde efter, eftersom jag inte ville att den skulle försvinna. Efter några meter grabbade någon tag i min axel och fick mig att räta upp ryggen.
”Hello!” Vinkade jag glatt. Jag stod öga mot öga med en rätt lång, medelålders man. Jag noterade att en tidning stack upp ur hans jeansficka.
”What are a girl like you doing here by herself?” Frågade mannen, och gav mig ett snett leende.
”Jag skulle... I was just patting that cute little kitten.” Jag pekade på kattungen som försvann bakom ett hörn. Mannen brydde sig inte ens om att vända sig om och titta. Det gjorde mig lite irriterad, kattungen var ju så söt.
”W-why wooon’t you look?” Frågade jag otydligt.
”Why don’t you come with me beautiful girl?” Sa mannen och fattade tag om min handled.
”No... thanks I’mma go back to my friends.” Jag försökte lossa på hans grepp, men han höll envist kvar mig.
”Let me... go...” Jag började få panik. Jag kände pulsen stiga.
”No come with me.” Upprepade mannen och började dra i min arm.
”I said no...o!” Alkoholen hade verkligen börjat påverka mitt uttal, men min hjärna var inte helt bortkopplad. Jag ville inte följa med den här mannen.
”You’re coming with me!” Mannen drog mig tätare intill sig och slog båda armarna runt min kropp.
”SLÄPP MIG!” Skrek jag i ren panik på svenska. Han täckte min mun så att jag inte kunde skrika mer. Jag ryckte och slet men han var för stark. Han började röra sig och jag kunde inte annat att släpas med.

Harry
By the time I got back to the bar, Emma was no longer there. I shouted for her, but I didn’t get any response. I started running around on the beach looking for the other lads. The first one I spotted was Zayn.
”Za... Zaaayn!” I gasped and layed my hand on my pounding ribcage.
”What is it Harry?”
”Emma... Have you seen her?”
”No man I thought you were with her?”
I grabbed Zayn by his collar.
”I don’t know where she is!”
”Harry Harry tell me what happened!”
I explained my little wee-trip, it wasn’t a really long story, so I was done like seconds after I began telling it.
”We’ll find her!” Zayn assured me. You go that way and I’ll go find the other lads okay?” I nodded and left. I jogged up to the street. It was laying in shadows as none the street lights seemed to function. Wow they really need to fix those streetlights. Suddenly I saw a familiar man walking along the pepplecovered road.
Trackback
RSS 2.0