morethanthis

Nästa dag vaknade jag upp till fåglar som sjöng utanför mitt fönster. Jag kände mig förvånadsvärt pigg, jag som annars är så morgontrött. Jag hade ingen baksmälla överhuvudtaget eftersom jag sammanlagt bara druckit kanske en eller två drinkar. Jag var glad när jag klev upp och det första jag gjorde var att kolla almanackan för att se vilket datum det var. Den visade första juni idag, bara tolv dagar kvar till sommarlov! Det gjorde mig ännu gladare. Jag gick ut till köket för att fixa något att äta. Medans jag stod och stekte pannkakor sjöng jag högt för mig själv.
"You don't know you're beautiful, oh oh"
"Nej men godmorgon sångfågeln!"
Pappa kom gåendes nedför trappan med morgonrock och allt.
"Godmorgon pappa! Jag steker pannkakor. Vill du också ha?"
"Ja det det vore trevligt!"
Pappa slog sig ner vid bordet och jag langade första pannkakan som precis blivit färdig. Medan pappa smaskade kom mamma bärandes på Anton. 
"Mm det luktar gott här! Någon chans att vi också kan få pannkakor?"

Efter att ha stekt pannkakor åt hela familjen och ätit några själv, hoppade jag in i duschen. Jag var på riktigt bra humör idag så jag stod är inne och sjöng också samtidigt som jag schamponerade håret. När jag kom ut ur duschen virade jag en hundduk runt håret, en annan runt kroppen och gick in på mitt rum. Jag plockade upp min telefon för att ringa Harry.
"Hello honey!" Svarade Harry i luren.
"I miss you Harry."
I miss you too, I want to see you so badly but I'm only free monday late morning, and you're at school at that time. Harry lät sorgsen.
"It's almost summerbreak we don't have any exams left, maybe I can skip class?"
"No Em you might get into trouble."
"When can you see me next time then?"
"In two weeks I have some time off..."
"No Harry I can't wait that long! Meet me at Starbucks on Oxford Street tomorrow 10 AM okay?"
"But Em..."
"You can't talk me out of this, I need to see you. Bye!" Jag tryckte bort samtalet innan Harry han säga emot.

På måndagsmorgonen vaknade jag tidigt, nästan en timme innan väckarklockan skulle ringa. Jag hade drömt en mardröm. Jag blev påkommen med att skolka och alla lärarna jagade mig runt hela London och till slut blev jag så andfådd att jag inte orkat springa längre. Jag satte mig flåsandes ner på trottoaren och höll handen i sidan för jag hade fått håll. Jag hade sett lärarna komma närmare och närmare, skrikandes och svärandes och precis innan de fått tag i mig hade jag vaknat. Svettig masade jag mig upp i sängen, det var alldeles för varmt att ligga kvar. Jag tog en lååång dusch, bara för att jag hade tid. Medan jag stod i duschen gick jag igenom min plan igen. Ja jag hade en plan. Det här var första gången jag skulle skolka, någonsin, och jag var riktigt nervös, så jag hade stannat uppe sent kvällen innan och tänkt ut en plan för att inte bli avslöjad. Om man tänker efter, är det inte ens värt att kalla plan. Det enda jag skulle göra var att säga att jag skulle ta bussen till tandläkaren för att jag fått tandvärk. Om mina föräldrar frågar vart jag var så kunde jag bara skylla på att jag plötsligt fått väldigt ont i tanden och åkt till tandläkaren på egen hand. Lätt som en plätt! Det här klarar du Emma...