Dreams are meant for sleeping - Del 37

I hemlighet tyckte jag ändå ganska mycket om mitt vågiga hår.
Dörrklockans pling ljöd genom hela huset.

"Det måste vara dem!"
På lätta fötter ilade jag mot hallen. Jag låste upp dörren och möttes av ett snövitt leende.
"Hey love!"
Jag omfamnade Harry som lyfte upp mig och snurrade runt mig ett varv innan han lätt satte ner mig på marken.
"You gotta help me with my bag Harry!"
Innan Harry ens hunnit ta av sig skorna hade jag fattat hans hand och släpat med mig honom till mitt run där min överfulla resväska låg och väntade.
"Wow. That’s a big suitcase. But no problem I take it and you go say goodbye to your family."
Jag placerade en tacksamhetspuss på hans kind. Mamma och pappa hade hunnit till hallen och även lilla Anton var med dem.
"Hej då älskling! Vi kommer sakna dig ha en rolig resa! Glöm inte att höra av dig!"
"Nej då mamma, det ska jag inte."
Jag såg hur mammas ögon tårades en aning. Jag kramade henne hårt. Därefter var det pappas tur och jag gav även honom en rejäl omfamning. Till sist skulle jag säga hej då till Anton.
"Hej då gubben, syster kommer sakna dig såhääääär mycket!" Jag sträckte ut armarna så långt åt sidorna jag kunde för att visa hur mycket.
"Hej då Emma!" Anton slog sina små, små armar runt mig och knäppte händerna bakom min nacke. Jag kramade tillbaka länge och väl, tills Anton tröttnade och ville gå och leka med sina Star Wars-figurer.
"You coming?"
Harry hade stått i dörröppningen och iakttagit kramkalaset.
"Yes I’m done. Hej då älskar er!"
Vinkades gick jag ut genom porten och mamma låste den efter mig. Jag gick framför Harry som tvingades släpa på min tunga väska, jag var så snäll. Glatt sprang jag i förväg och hälsade på de andra grabbarna.
"Liam, Zayn, Louis, hello!" Jag gav alla tre varsin kram. "Where’s Niall?"
"He’s, um..."
"I’m right here lads!" Niall blev synlig i baksätet längst bort. Jag rundade bilen för att hälsa på honom också.
"Oh god, Niall what happened to you?" Niall försökte besvärat resa sig upp från sätet. Jag rusade fram för att ge honom stöd. Med en arm runt hans rygg och den andra kring hans midja lyckades jag få upp honom på benen. Men han stod endast med tyngden på det vänstra, den andra foten bara nuddade marken för att kvarhålla balansen. När vi tog några steg lade jag märket till att han haltade.
"It was so stupid..." Småskrattade Niall nerövst. "Me and Liam had been to the supermarket, and we were racing home. I planned to jump over a small stonewall. But of course I tripped and hit my knee on the edge." Niall log mot mig för att visa att det inte var någon fara med honom, men jag anade en grimasering som visade på smärta.
"Aww you poor thing. Jag pussade honom på kinden.
"It’s okay really..." Niall rodnade.
"Let’s go alright?" Hojtade Zayn som hjälpt Harry att fösa in min väska i bagageluckan.
Alla skuttade in i Louis blå bil. Otroligt nog fick vi alla plats, men ja det vart trångt. Louis tog förarsätet eftersom han var den enda som hade körkört. Liam, Zayn och Niall var arton alla tre men ingen av dem hade gjort sin uppkörning än.
"Bye London!"


Kommentarer
Postat av: Anonym

as bra meeeer!!!

2012-01-13 @ 14:02:29
Postat av: Lisa

gaaaalet bra! :'D asså meeeer det är så sjukt bra asså..

Kram

2012-01-13 @ 15:34:12
URL: http://ofeliasplace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0