morethanthis

En halvtimme senare skymtade jag den stora flygplatsparkeringen. Exalterat pekade jag ut genom bilrutan.
"Look we’re here! Would you pleeeaaase tell me where we’re going now Harry?" Bönade jag. Harry gav mig en busig blick.
"No then I would ruin the surprise hun!"
"I love surprises, but I’m shaking of curiosity!" Jag sträckte fram min hand, som darrade lite smått.
"How adorable! But no that doesn’t work I won’t tell you."
Jag lipade åt honom som bara lipade tillbaka. Med en kraftig sväng körde Louis in bilen på parkeringen. Han skyndade sig för att han fått syn på en annan bil som var på väg mot den enda lediga parkeringsplatsen i sikte. Med gasen i botten sprutade gruset under däcken. Den andra föraren, som snabbt insett att den var på väg att förlora sin parkering, ökade också hastigheten.
"Damn it!"
Konkurrentbilen hade lyckats klämma platsen precis före oss.
"Guess we have to keep looking."
Vi körde runt, runt genom korridorerna av bilar utan att hitta en enda tom plats.
"Cirlces, we’re driving in circles. Dizzy’s all it makes us..." Nynnade Harry.
"Oh shut up. I will find a spot for- Oh look!" Upprymt började Louis backa bakåt. I all hast hade han kört förbi platsen han nyss hittat.
"And... There we go!" Lugnt och fint hade Louis backat in oss. Men det var trångt så vi var tvungna att ta det försiktigt när vi öppnade dörrarna. Alla behövde hålla in magen och pressa sig ut genom de smala springorna. Harry öppnade bakluckan för att ta min väska, men jag sa att jag kunde ta den själv. Han hade ju egna väskor att bära på nu. Han protesterade lite och sa att han utan problem kunde ta båda, men jag insisterade. Jag föreslog istället att om han nu prompt skulle bära på två väskor kunde han ju ta Nialls som inte kunde bära på sin själv, på grund av sitt skadade knä.
Vi fick smyga in en bakväg till flygplatsen. Det fanns en viss risk för att vi skulle bli omringade av fans annars, och då kunde vi missa planet. Dessutom hade inte jag och Harry annonserat för omvärlden att vi var ett par ännu. Visserligen hade paparazzisarna fångat mig på bild, men mitt ansikte hade de inte lyckats få med riktigt. Första gången de hittade oss hade jag lyckats täcka mesta delen av ansiktet med armen, och andra gången var inne på en klubb där det var mörkt och man såg mig dessutom i profil. Enda nackdelen var att självaste fotograferna visste hur jag såg ut eftersom de sett mig IRL så om de hittade oss nu skulle de säkert plåta en riktigt bra bild på min fejja.
"Come on we got to hurry! Although we have a private plan it won’t wait for us forever. It just gonna land and then take off. It leaves in fifteen minutes come on let’s move people!" Liam skyndade på oss. Alla sex sprang så gott vi kunde med väskorna släpandes efter oss.
"I can’t run! Påpekade Niall besviket." Liam stannade upp och vände om. Några sekunder senare kom han jäktande tillbaka med en bagagevagn framför sig. Niall hoppade upp i farten och landade lite vingligt med rumpan på Liams väska. Nu kunde vi öka tempot och snabbt var vi framme vid avgångsgaten. Men där stod inget plan.
"Liam what did you say the departure time was now again?" Sade Zayn undrande, och kliade sig på hakan.
"9:45, why?"
"9:45?! But Liam, It’s only 8AM!"
"No it can’t be, my watch says..."
Liam tittade förvirrat tillbaka på Zayn och sedan ner på sitt guldiga armbandsur.
"Oh no. I’ve put on my watch upside down and when I saw the long pointer pointing up I got stressed out and assumed it was 9:30. Sorry guys! Must’ve been a bit tired this morning..." Liam log ursäktande mot oss. Skrattandes satte jag mig ner på ett tomt säte.
"So one hour and 45 minutes until takeoff, what should we do?"