morethanthis

Efter tio minuters letande till hade Louis funnit även Liam och Zayn. Tja Zayn hade egentligen inte varit så svår att hitta, Louis hade bara missat honom. Han hade suttit på ett säte vid gaten i ett hörn och käkat en macka.
-One hour left folks. Sa Louis.

---

”I want breakfast.” Utbrast Niall plötsligt. ”Like a sandwich with salty pork, some cheddar, pickles...”
Hans beskrivning av mat gjorde alla sugna på något att äta, till och med Zayn av någon konstig anledning. Räckte det inte med en hel smörgås? Vi vandrade runt på gaten och hittade ett fik som var öppet. När vi kom närmare insåg jag att det var samma fik vi gömt oss i för ungefär en kvart sen. Tänk om de hade öppnat stället medans vi... Ja. Jag och Harry tittade på varandra och började skratta. Grabbarna undrade vad det var som var så roligt.
”Nothing, nothing...”
Vi gick dit och kikade på menyn. Helt otroligt nog hittade Niall en likadan precis en sån macka som han beskrivit. Jag tog en skagensmörgås och ett glas juice. Vi satte oss ner vid ett hörnbord långt bort från kassan. Högljutt pratade, skrattade och skämtade vi med varandra. Liam, som nu hade rättat sitt armbandsur, påpekade att det var dags att dra sig mot planet. Vi såg ingenstans att ställa undan disken så vi lämnade allt på bordet.
Planet var ljust och rymligt. Eftersom det var ett privatplan såg det inte riktigt ut som ett vanligt flyg, och det var mycket mindre. Flygstolarna var ljusbruna och det fanns tillräckligt med plats för att du skulle kunna fälla ner dem och ligga raklång. Ett litet bord stod i mitten av rummet med tillhörande stolar, och ett minikylskåp hängde från väggen.
”Can you at least tell me for how long we will be flying?”
“Nope.”
“But Harryyyyy, I can’t take this anymore!”
“I told you, I want it to be a surprise!”
“I will find out sooner or later.”
”Yes. LATER.” Han avslutade diskussionen och satte sig ner i en flygstol. Jag slog mig ner i hans knä.
”Will I need sleep?”
”Yeah I think that’s a good idea.”
Gud hur långt skulle vi flyga? Nåja. Men fem brittiska killar ombord skulle nog flygresan bli allt annat än långtråkig.

Hur jag än vred och vände på mig i stolen kunde jag inte somna. Två timmar av flygningen hade passerat och jag hade fördrivit tiden med att pussa lite på Harry, och när han somnade typ en halvtimme efter avfärden roade jag mig med att spela kort med Liam, Zayn och Louis. De hade försökt lära mig poker, men jag förståd inte reglerna (det var typ tusen olika att hålla reda på!) så de bytte till en enklare variant som jag fattade ganska snabbt. Nu låg jag i min fåtölj men jag kunde inte få en blund. En grej som gjorde det lite svårt att somna var förstås Niall som spelade stillsamt på sin gitarr. Jag reste mig upp ur stolen och gick och satte mig med honom istället.
“Could you teach me some of that?” Frågade jag Niall, vars fingrar smidigt bytte mellan olika ackord.
“Sure! Give me your hand.”
Jag räckte lydigt fram handen som han sa. Han tog den och förde den mot gitarrens hals.
“And then you put your fingers like this...”
Niall pratade fokuserat och placerade mina fingrar ett i taget på olika strängar.
“Now try and play! Start from the second top string and all the way down. You’ve seen people play guitar before right?”
Jag gjorde som han sa. Otroligt nog lät det inte så pjåkigt.
“That’s good Emma! Now let’s try a C.”
Han förflyttade mina fingrar igen till nya strängar och sen fick jag prova att spela det ackordet också. En ljuv, ren ton nådde mina trumhinnor.
”Emma you’re a natural!”
Jag rodnande.
“Really?”