Dreams are meant for sleeping - Del 41
”Emma you’re a natural!”
Jag rodnande.
“Really?”
“Yes! A few weeks of training and you’ll be a pro.” Sa Niall glatt. “I can help you!”
“Would you do that for me? It’s not too much trouble then?”
“No not at all! I need something do to when we’re not working.”
“Okay thanks that would be great!”
Vi provade några ackord till och en timme senare kunde jag spela en liten melodi. Niall gav mig en klapp på axeln då och då och var generös med berömmet. När jag tittade upp från gitarren och tänkte visa de andra grabbarna min nyfunna talang upptäckte jag att alla sov, det var bara jag och Niall som fortfarande var vakna.
”How about we play a little prank on the others...” Viskade Niall.
Han gick till minikylskåpet och öppnade det. I handen höll han nu en syltburk. Han vinkade att jag skulle gå med honom och tillsammans gick vi mot Louis stol. Han låg på mage och andades tungt. Niall pekade att jag skulle plocka upp Louis skor som låg slängda på golvet, eftersom han inte kunde böja sig ner för att ta dem själv. Så det gjorde jag. Jag skulle ställde dem på bordet och Niall skruvade och syltburken. Långsamt lät han sylten glida av skeden och landa i en pöl i skons tå. Sedan fick jag ställa tillbaka skorna i samma skick som jag hittat dem, för att Louis inte skulle märka något. Därefter gav vi oss på Harry.
”What are you...?” Hörde jag en sömndrucken röst.
”Schh Liam don’t bust us!” Jag hyssjade åt Liam som hade vaknat och sett vad vi höll på att göra.
”Can I join?”
Alla tre hittade varsin svart bläckpenna. Försiktigt ritade vi på Harrys söta ansikte. Niall skrev ’NANDOS’ med stora bokstäver i pannan, Liam sketchade på en liten gullig mustasch och själv designade jag ett par glasögon.. Sist men inte minst var det Zayns tur.
Vi smög till hans säte. Plötsligt känner jag min balans rubbas, ungefär som när man försöker balansera ett papper som bara viker sig. Jag snavar över något som ligger på golvet och faller rätt ner i Zayn armar. Han vaknar med ett ryck.
”VAS HAPPENIN?” Är det först han säger. Alla brister ut i ett högljutt skratt, med Niall som i toppen som överröstade alla med det där hysteriska, fantastiskt smittsamma skrattet bara han hade. Klassisk Zayn. Han tittar frågande ner på mig.
”I tripped... Sorry.” Sa jag generat. Jag försökte resa mig upp. Det gick inte så bra.
”Let me help you.”
Zayn satte sin ena muskulösa arm under mina knäveck och den andra under mina armar och lyfte. På ett ögonblick befann jag mig uppe på benen igen.
“But what did you do to Haz?” Fnissade Zayn.
En stickande känsla någonstans i nedre delen av kroppen fick mig att slå upp ögonen. Det var min fot som hade somnat. Min fot fick sova, men inte jag? Irriterad satte jag mig upp i stolen. Med suddig syn såg jag ett vitt sken lysa upp två ansikten. Jag kisade och fokuserade blicken. Harry och Louis låg kors och tvärs över varandra i en flygstol och spelade på någon slags konsol. Jag blev nyfiken och smög mig fram till dem och ställde mig lutandes över ryggstödet, observerade vad som pågick på de små skärmarna. Det flimrande ljuset gjorde det svårt att hålla ögonen öppna. Jag betraktade Harrys målade ansikte, men sa ingenting. Det var alldeles för roligt för att tas bort.
”What are you playing?”
Jag såg både Harry och Louis hoppa till vid ljudet av min röst. Jag hade stått och kollat in deras spelande i några minuter nu, så jag tyckte det var dags att de fick veta att de var iakttagna.
”How long have you been standing there?!” Sa Harry med en hand på hjärtat, som för att hindra det från att hoppa ut genom bröstkorgen. Jag besvarade hans fråga med en annan.
”Can I try?”
”Sure thing!”
Louis räckte över en röd liten dosa till mig. Jag tog emot den och vek upp locket.
”How do you turn this on...?”
Harry tryckte på en liten knapp på sidan. Skärmen startade och det stod ”Nintendo” i svarta bokstäver. Därefter poppade något jag kände igen upp på skärmen.
as bra meeeer!!!
