Dreams are meant for sleeping - Del 48
”Niall you should get your fingers away from the doors what if they slam shut!” Tillade jag oroligt.
“I don’t care.” Log Niall. “And I’m not even able to ‘cause you’re sqeezing my fingers.”
”I can’t get these darn doors open!” Stönade Liam besviket. “They’re stuck!”
”Let me help you!” Hörde ja två röster säga samtidigt.
Jag skymtade Zayn och Louis genom den smala öppningen. Alla tre höll stadigt om kofoten och försökte desperat bända upp dörrarna. En svettdroppe rann sakta ner längs Liams panna. Dörrarna rörde sig någon centimeter till, men inte mer än så. Paniken började välla fram inom mig, tänk om vi faktiskt fastande inne i den här helveteslådan! Omedvetet hårdnade mitt grepp om Nialls stackars fingrar.
”Emma, if you let go of my fingers I can go help with the doors?”
“Oh, sorry!”
Genast släppte jag Niall vars fingrar bokstavligen blivit tomatröda. Jag försökte säga förlåt men Niall lyssnade inte, han var i fullfärd att resa sig upp och hjälpa killarna.
”On three. One. Two. THREE!”
Alla fyra stönade högljutt när de tog i med gemensamma krafter. Harry drog mig beskyddande baklänges för säkerhetens skull. Långsamt såg jag dörrarna öppna sig ytterliggare. Niall, Liam, Louis och Zayn blev alla röda av ansträngning. Till slut fanns där en springa som såg tillräckligt bred ut för en person att slinka igenom. Harry och jag rörde oss mot dörrarna.
”Emma come here!”
Jag kände fötterna lämna från golvets fasta yta. Harry lyfte upp mig för att Niall och Louis skulle nå mina armar och dra mig upp. Killarna tog tag i varsin arm och Harry hävde upp mina ben och placerade mina fötter på sina axlar så jag fick något att ta fart ifrån. Jag skjöt upp mig med benen samtidigt som Louis lyfte mig under armarna. På något vis kom jag ut ur hissen. Jag var såhär nära på att kyssa mattan i hotellkorridoren.
”How are we suppossed to get Harry up?” Frågade Zayn oroligt.
“Come on lads we can do this!” Sa Louis beslutsamt. “Hold my legs!”
Jag var den första att reagera och gjorde som han sa. Jag la mig rätt över hans uträckta ben med all min tyngd. Louis lutade sig så långt han kunde över hisskanten för att försökta hitta ett bra grepp för att lyfta upp Harry. Jag kunde inte bedöma hur det gick för honom, Louis rumpa var i stort sett det enda jag kunde se för tillfället. Men när jag såg de välbekanta bruna lockarna skymta över Louis axel förstod jag att det funkat. Jag flyttade mig från Louis ben samtidigt som Harry ställde sig på fötterna.
”Great work lads!”
Louis snurrade och gjorde high fives med allihopa.
”Sorry we didn’t come earlier” började Liam. “We took the stairs and when you weren’t in the studio we just thought you… I don’t know it just didn’t occur to us you might be stuck in an elevator!”
“It’s okay” försäkrade Harry. “Really. We actually had a great time in there.” Han log mot mig.
“It bet you did.” Sa Louis retsamt.
”You little...” Harry boxade retsamt till Louis på armen.
”You took the STAIRS?!” Utbrast jag.
“Haha yeees. Stupid I know.” Skrattade Zayn.
”It took AGES! And when we finally got up I couldn’t feel my legs.” Klagade Louis.
“And I had to carry Niall up because of his injury!” Sa Liam.
“Haha sorry Liam...” Niall log lite generat.
“Sorry lads but I think you need to take the stairs again...” Började Harry.
Alla fyra stönade. Hissen hade stannat ungefär i mitten av byggnaden så det var fortfarande 26 våningar kvar till studion. Det fann bara en hiss men även om det skulle finnas en till skulle inte jag våga ta den just nu.
”Let’s go...”
Liam lyfte upp Niall på ryggen som kramade sig fast med armarna över hans bröstkorg. Niall lutade sitt huvud mot Liams. Det var nog det sötaste jag någonsin sett.
“I don’t care.” Log Niall. “And I’m not even able to ‘cause you’re sqeezing my fingers.”
”I can’t get these darn doors open!” Stönade Liam besviket. “They’re stuck!”
”Let me help you!” Hörde ja två röster säga samtidigt.
Jag skymtade Zayn och Louis genom den smala öppningen. Alla tre höll stadigt om kofoten och försökte desperat bända upp dörrarna. En svettdroppe rann sakta ner längs Liams panna. Dörrarna rörde sig någon centimeter till, men inte mer än så. Paniken började välla fram inom mig, tänk om vi faktiskt fastande inne i den här helveteslådan! Omedvetet hårdnade mitt grepp om Nialls stackars fingrar.
”Emma, if you let go of my fingers I can go help with the doors?”
“Oh, sorry!”
Genast släppte jag Niall vars fingrar bokstavligen blivit tomatröda. Jag försökte säga förlåt men Niall lyssnade inte, han var i fullfärd att resa sig upp och hjälpa killarna.
”On three. One. Two. THREE!”
Alla fyra stönade högljutt när de tog i med gemensamma krafter. Harry drog mig beskyddande baklänges för säkerhetens skull. Långsamt såg jag dörrarna öppna sig ytterliggare. Niall, Liam, Louis och Zayn blev alla röda av ansträngning. Till slut fanns där en springa som såg tillräckligt bred ut för en person att slinka igenom. Harry och jag rörde oss mot dörrarna.
”Emma come here!”
Jag kände fötterna lämna från golvets fasta yta. Harry lyfte upp mig för att Niall och Louis skulle nå mina armar och dra mig upp. Killarna tog tag i varsin arm och Harry hävde upp mina ben och placerade mina fötter på sina axlar så jag fick något att ta fart ifrån. Jag skjöt upp mig med benen samtidigt som Louis lyfte mig under armarna. På något vis kom jag ut ur hissen. Jag var såhär nära på att kyssa mattan i hotellkorridoren.
”How are we suppossed to get Harry up?” Frågade Zayn oroligt.
“Come on lads we can do this!” Sa Louis beslutsamt. “Hold my legs!”
Jag var den första att reagera och gjorde som han sa. Jag la mig rätt över hans uträckta ben med all min tyngd. Louis lutade sig så långt han kunde över hisskanten för att försökta hitta ett bra grepp för att lyfta upp Harry. Jag kunde inte bedöma hur det gick för honom, Louis rumpa var i stort sett det enda jag kunde se för tillfället. Men när jag såg de välbekanta bruna lockarna skymta över Louis axel förstod jag att det funkat. Jag flyttade mig från Louis ben samtidigt som Harry ställde sig på fötterna.
”Great work lads!”
Louis snurrade och gjorde high fives med allihopa.
”Sorry we didn’t come earlier” började Liam. “We took the stairs and when you weren’t in the studio we just thought you… I don’t know it just didn’t occur to us you might be stuck in an elevator!”
“It’s okay” försäkrade Harry. “Really. We actually had a great time in there.” Han log mot mig.
“It bet you did.” Sa Louis retsamt.
”You little...” Harry boxade retsamt till Louis på armen.
”You took the STAIRS?!” Utbrast jag.
“Haha yeees. Stupid I know.” Skrattade Zayn.
”It took AGES! And when we finally got up I couldn’t feel my legs.” Klagade Louis.
“And I had to carry Niall up because of his injury!” Sa Liam.
“Haha sorry Liam...” Niall log lite generat.
“Sorry lads but I think you need to take the stairs again...” Började Harry.
Alla fyra stönade. Hissen hade stannat ungefär i mitten av byggnaden så det var fortfarande 26 våningar kvar till studion. Det fann bara en hiss men även om det skulle finnas en till skulle inte jag våga ta den just nu.
”Let’s go...”
Liam lyfte upp Niall på ryggen som kramade sig fast med armarna över hans bröstkorg. Niall lutade sitt huvud mot Liams. Det var nog det sötaste jag någonsin sett.
Kommentarer
Trackback