Dreams are meant for sleeping - Del 39
"So one and a half hour until takeoff, what should we do?"
Turligt nog var gaten tom, den hade blivit avspärrad. Inte ens någon personal var i sikte. Vi kunde göra vad vi ville.
"What about a fun little game of hide and seek?" Föreslog Louis barnsligt.
"What are we five?"
"Come on!"
Vi hade ju ändå ingenting annat göra, så vi sa ja. Louis erbjöd sig att räkna. Men istället för att ställa sig mot en vägg och hålla för ögonen la sig på mage mitt på golvet med huvudet neråt. Jag frågade inte ens varför.
"Follow me!" Viskade Harry och fattade min hand.
"You know we’re not supposed to hide together right?" Påpekade jag småleendes.
"But I don’t wanna be apart from you."
Inte för att jag tänkt säga emot om han ändrat sig, jag följde gärna med. Jag sa det bara för att retas lite. Vi irrade långt bort i den tomma sektionen. Zayn, Liam och Niall hade sprungit/haltat iväg åt andra håll för att gömma sig.
"This is perfect!"
Harry pekade på ett obemannat litet fik. Vi hukade oss ner bakom bänken där kassan stod.
"What if they open the coffee place when we’re sitting here hiding?" Frågade jag fnittrandes.
"I don’t care. Finally we’re alone. I’ve missed having you to myself babe..." Mumlade Harry sexigt.
Innan jag hann svara hade Harry tvingat ner mig på golvet i ryggposition. Han lutade sig över mig, hans bruna, mjuka lockar kittlade mig i ansiktet. Försiktigt placerade han små lätta kyssar på min hals och bröstkorg. Jag suckade. Han förflyttade sig uppåt och våra läppar möttes. Mina händer rufsade om hans hår och vi kysstes hett i flera minuter. Tills vi hörde steg närma sig. Tyst lämnade Harrys läppar mina och hans kropp frös. Men munnen förvandlades till ett leende. Vi försökte båda att hålla oss för skratt, eftersom det skulle förråda vårat gömställe. Men det var svårt att inte brista ut garv när vi låg ovanpå varandra bakom en disk, såhär nära på att bli avslöjade. Vi visste båda att om Louis hittade oss skulle han aldrig hålla truten om vad han ertappat oss med. Jag kunde höra Louis prata med sig själv, vilket gjorde det ännu svårare att hålla masken.
"Where are they, wheeeere are they hiding hmm... My buddies left me all alone..." Pratade Louis på med tillgjord röst. Nu höll jag verkligen på att brista ut i gapskratt. Harry reagerade snabbt och satte sin ena hand över min mun för att hindra skrattanfallet. Jag observerade att han själv försökte hålla sig, hans mun och ansikte var så spänt för att inte börja garva. Smilgroparna syntes tydligare än någonsin. Jag kunde höra stegen avlägsna sig. Harry hörde det också, och tog efter en liten stund bort handen från min mun.
"That was so close!"
"No kidding! Schh I think I hear something."
Steg närmade sig igen. Nu satt jag och Harry upprätt och tryckte ryggarna mot disken. Jag skrek till. Ett huvud hade nyss dykit upp från ingenstans och kollade ner på oss.
"Found ya!" Louis låg på mage över disken med huvudet hängandes över kanten. Vi reste oss upp från vårat gömställe och såg då även Niall som blivit hittad före oss.
"Yep you found us, but at least not first!" Sa Harry.
"Niall is hopeless I could hear him laughing miles away!"
"Then don’t go around talking to yourself that could make anyone burst!"
"Well that was my plan!"
Efter tio minuters letande till hade Louis funnit även Liam och Zayn. Tja Zayn hade egentligen inte varit så svår att hitta, Louis hade bara missat honom. Han hade suttit på ett säte vid gaten i ett hörn och käkat en macka.
"One hour left folks." Sa Louis.
as bra meeer!!
