morethanthis

Det såg ganska hopplöst ut. Tills jag fick syn på något som verkade vara en tegelväg.
”Look Harry!” Civilasation!” Utbrast jag upphetsat och pekade.

---

Vi följde tegelväggen och hittade tillslut ut ur skogen. Den asfalterade vägen var en välkomnad vän. Vi fortsätte våran promenad och efter en kvarts funderande och avläsande av skyltar och x antal felsvängningar verkade vi äntligen vara framme. Harry började springa och jag hade inget annat val än att börja springa själv eftersom han glömde släppa min hand. Gräset var så högt att det kittlade mina bara vader. Harry var så exhalterad att han nästan studsade. Tillslut saktade han ner och lät mig andas.
”What do you think?” Harry snurrade runt och bredde ut armarna som för att visa ängens skönhet.
”It’s lovely.” Svarade jag och tog en titt runt omkring. Det var verkligen vackert.
De höga gröna grässtråna svajade rofyllt från sida till sida. Melodin av tiotals syrsor låg i luften och sköt bort den annars naturliga tystnaden. Ett ensamt träd hade växt upp mitt på ängen. Jag undrade varför inga frön hade lyckats slå rot och göra det stora trädet sällskap. Jag blev nästan lite ledsen över att trädet stod där helt själv. Som om det hade känslor. Jag kom på mig själv och skakade på huvudet åt mina knäppa tankar. Harry tog min hand igen och vi knallade sakta över ängen. Jag spanade in Harrys profil. Solen fick honom bara att verka ännu snyggare. Håret lyste i en alldeles underbar guldbrun färg, ögonen glittrade och dess gröna färg förstärktes av gräset runt omkring. Plötsligt stannade Harry till. Eftersom han höll i min hand bromsades jag upp med ett ryck.
”What are you doing?”
”Come over here...” Svarade Harry frånvarande. Han såg mig nästan i ögonen men inte riktigt. Han verkade ha fäst blicken lite... ovanför.
”A little bit to your left..” Fortsatte han och greppade tag om mina axlar. Utan motstånd följde jag bara med i förflyttningarna.
”Perfect!” Utropade han och log.
Han tog upp sin iPhone ur byxfickan. Den riktades mot mig och med ett litet klick hade han tagit en bild.
”But Harry...” Skrattade jag och tänkte gå fram till honom.
”No wait, don’t move!” Harry lät nästan panikartad. ”I’ll come and show you instead!”
”Why?”
”I just love how the sun shines through your hair.” Sa Harry och vinklade mobilskärmen mot mig. Jag höll handen över telefonen för att skugga skärmen så jag kan se någonting. Jag sprack upp i ett stort leende. På bilden såg jag mig själv, förvånat tittandes in i kameran med solen i håret. När jag tittade upp igen såg jag hur Harry betraktade mig.
”You’re even more beautiful in reality.”
Jag slog honom på armen. Jag visste inte riktigt hur jag skulle ta emot komplimangen.
”Stop it...”
Men Harry bara log åt mig.
”Look!”
Jag vände mig om för att se vad Harry så entusiastiskt pekat på. Innan jag visste ordet av kände jag kroppen trotsa tyngdlagen och hur fötterna lämnade marken.
”Not again! Let me down!”
Men Harry lyssnade inte alls på vad jag sa. Harry lunkade bort mot det ensamma trädet och släppte ner mig i gräset så jag hamnade på rygg. Han lutade sig över mig så han nästan låg med all sin kroppstyngd ovanpå mig. Men inte riktigt för han visste att jag inte skulle orka hela hans vikt. Han stödde sig på armarna och jag kunde se hur hans biceps och triceps spändes och bilda konturer och skuggor på armarna. Dregelvarning.
”Hi.” Sa han gulligt. Han lutade sig ner och gav mig en eskimåkyss.
”Hi to you too.” Svarade jag och drog handen längs hans nacke. Precis när jag trodde att han skulle kyssa mig reste han sig upp istället.
”Hey, I wanted a kiss!” Utbrast jag upprört.
”Then you’ll have to catch me first!”