Dreams are meant for sleeping - Del 114
När jag vände huvudet fick jag syn på något i dörröppningen. Nej inte något. Någon.
"Hey wait up! Sorry Niall I have to go check if there’s something wrong.”
Niall förstod och tog inte illa vid sig när jag slank ut ur rummet och sprang ikapp Zayn.
”Zayn wait. Wait!”
Zayn vände tvärt och jag fick hejda mig från att inte kollidera rätt in i honom. Jag bromsade upp med ansiktet centimeter från hans.
”I’m sorry...” Började han och strök armen frustrerat över pannan. ”I’m overreacting I’m sorry.”
Zayn vände sig framåt igen och började raskt gå ifrån mig. Men jag tänkte inte låta honom komma undan så lätt. Har man sagt A så får man säga B. Nu visste jag ju att något inte stod rätt till.
”Zayn!” Jag fick ett grepp i hans tröjärm och drog i den för att han få honom att möta min blick. Zayn tittade desperat runt i rummet för att slippa undan. Jag släppte hans tröja, la händerna på varsin kind och tvingade honom att se på mig.
”Now you tell me what’s wrong.” Beordrade jag bestämt. Zayn suckade.
”It’s so ridiculous...”
”Zaaaayn.”
Nu var jag trött på att han försökte lirka sig ur förklaringar. Han var som orm som slingrade sig genom högt sommargräs.
”It’s just... Seeing you with Niall...” Zayn tittade bort igen. Eller ja, så gott han kunde, eftersom jag fortfarande fixerade hans ansikte mot mitt.
”Is that what this is about?” Jag släppte greppet och lät armarna hänga kraftlöst längs sidorna.
”I told you it was ridicul-” Började Zayn, men jag avbröt honom.
”You have nothing to worry about.” Jag tittade intensivt på honom för att få honomatt förstå att jag verkligen menade det.
”I know I know.” Han fixade nervöst lite med sitt hår för att hålla handen upptagen. ”I just get jealous and overprotective when I consider a girl mine.”
Sin? Hade Zayn just kallat mig... Hans?
”What?”
Zayn insåg vad han just hade sagt, tappade talmörmågan och jag kunde se på hans blick att hjärnan tömdes på aktivitet.
”Calm down!” Jag tog hans hand. ”I was just caught off guard.”
”I shouldn’t have said that right? I knew it, it’s too early...” Zayn andades häftigt och var på väg att flippa ur. Jag verkade oförmögen att lugna honom på ett tyst och försiktigt sätt, så jag fick höja rösten lite.
”Zayn!”
Han tystnade.
”It’s not too early. I promise. I know we haven’t even been on a proper date yet... But I’m happy to be called yours. I really like you.” Jag stack in fingrarna mellan hans. Ett blygt leende skymtade på hans läppar.
”I really like you too.”
Precis när jag planerade att placera en lätt kyss på hans läppar fick jag en lustig känsla av att någon iakttog oss. Jag kunde inte ha haft mer rätt. Både Louis och Liam stod i trappan. Så högt upp de kunde utan att bli sedda men samtidigt se oss. Jag kunde se deras fötter tätt bredvid varandra på trappsteget.
”Hey!” Utbrast jag och pekade. Zayn vände blicken dit han också och började skratta.
”Louis, Liam what are you doing?”
”Dammit!” Ljöd Louis stämma. Eftersom de blivit avslöjade fanns det inte mycket annat att göra än stiga fram.
”Hello...” Liam vinkade generat. Jag skrattade.
”Aw we missed the kiss!” Protesterade Louis. Jag klappade honom på axeln och påpekade retsamt, ”yes you did. And we did too.”
Louis log snett.
”Sorry.”
Jag skrattade och försäkrade honom att det inte var någon fara.
”We’ll just have to take it some other time right?” Frågade jag Zayn.
”Yes. Soon."
Jätte bra kapitel! ;)
Jättebra! :D
Måste bara säga att din novell är fantastisk! Älskar sättet du skriver på, lekfullt och djupt - en klar tia!
Jag bara undrar om du skulle vilja läsa min novell och sedan säga vad du tycker? Behöver verkligen lite... Tyckande (xD) och om du ville göra det skulle jag typ... Svimma! Haha, nu slutar jag skriva, spårar bara ur xD Älskar att kika in här och se att det kommit en ny del, vill bara ha mer! Oj det lät perverst... Haha puss <3
Låt aldrig novellen gå slut! Den är för braaaaaa!
