morethanthis

Jag gav honom ett leende och blickade ut genom bilrutan. Affärer och caféer svishade förbi ögonen. En salig blandning av fridfulla och stressade människor rörde sig över trottoarerna. Jag lutade huvudet bakåt mot nackstödet och sa åt mig själv att chilla. Harry verkade ju ha koll. En gammal glad man i ett matstånd delade ut hamburgare till ett gäng upprymda ungdomar.

Jag studsade nästan upp i taket när jag skymtade London Eye.

”There Harry! Do you see it do you?”

”Yes ’cause I have eyes.” Skrattade Harry.

Harry gjorde en snygg parkering och rättade till håret med sin kända hairflip innan han klev ut ur bilen. Vi strosade över gruset bredvid varandra, men höll inte hand. Det skulle väcka misstankar. Fast i och för sig, så fort Harry uppenbarade sig med en tjej blev median som galna. Några fans stoppade oss på vägen till det stora hjulet men det var inte så farligt. De var så fascinerade av Harry att de inte ens hann tänka på mig. Harry hälsade snällt, skrev ett par autografer, gav tjejerna några kramar, bad mig hålla kameran när fansen ville ta bilder och jag fick känna mig som en paparazzi för fem minuter. Jag kunde inte hjälpa att känna ett styng av avundsjuka. För ett par sekunder höll de här främlingarna hela min värld i sina armar. Men jag sa åt mig själv att jag var larvig och knäppte snällt av några bilder på Harry och fansen med leenden upp över öronen. Tjejerna tackade och lämnade oss ifred, dock skrikandes och snubblandes iväg av upphetsning. Deras utrop hördes långt efter att de var försvunna. Harry la sin arm runt mig och vi seglade långsamt fram till kön. Jag lyfte upp hans solglasögon i pannan så jag kunde se hans vackra ögon. Harry störde sig och placerade glasögonen i tröjlinningen istället. Vattnet i kanalen glittrade som diamanter i solsken och London Bridge reste sig stadigt mot himlen. Några klassiska röda dubbeldäckare rullade över bron.

”Two please. And can you fix a cart just for us?”

”That depends on how lucky you are today.”

Killen i betalluckan pekade mot kön och syftade på att det berodde på vilken plats i kön du stod på. Vi ställde oss och hoppades på det bästa. När vagnen kom lät Harry en familj bakom oss gå före så vi kunde ta nästa vagn.

”We got a cart to ourselves.” Log Harry finurligt när dörren smällde igen.

”We sure did.” Smilade jag tillbaka och kramade honom om midjan.

Vi närmade oss toppen på London Eye. Utsikten var fantastisk. Så fantastisk att jag hade tappat hakan utan att märka det. Harry fick försiktigt stänga min mun för att jag skulle inse hur dum jag antagligen såg ut. Träden såg ut som broccoli. Byggnaderna som uppenbarade sig enorma ut från marken såg mera ut som dockhus här uppifrån. Jag log åt tanken på att människorna isåfall var dockorna som bodde i dockhusen.

”You know I love you more than anything right Em?” Viskade Harry mjukt ner i mitt hår.

”You know I love you more right?” Svarade jag.

”Not possible.” Jag kände Harry skaka på huvudet.

”Anything’s possible.” Skrattade jag.

”No it isn’t, hush.” Harry drog sitt finger över mina läppar. ”Not true.”

Harry slutade krama mig och började rota i sin skjortficka.

”What are you doing?” Fnittrade jag.

Hans drog ur handen ut fickan med en knuten näve.

”I don’t want to go another day without you.”

”You don’t have to.” Svarade jag skrattandes. Sen blev jag fundersam. Det visste han väl redan? Det här lät inte som ett av våra vanliga samtal. Jag rynkade pannan och öppnade munnen för att säga något. Men Harry hann före.

”I’ve never been with a girl like you. And I don’t ever wanna be with someone who’s not you.”

”Harry...?” Jag betraktade honom med höjda ögonbryn. Hela situationen började skrämma mig lite.