morethanthis

Plötsligt hörde jag ett gastkramande skrik. Det skar genom kvällsluften och fick hela armarna att täckas av gåshud. Jag satte mig käpprakt upp och kollade runt för att se vart skriket kom från.

Ett av sovumsfönstrena fångade min uppmärksamhet. Jag såg mamma, pappa och en liten huvudtopp alldeles över fönsterkarmen. Mamma lyfte upp honom och nu kunde jag se Antons ansikte ordentligt. Mina händer flög automatiskt upp i ansiktet och höll för munnen. Antons ansiktssuttryck var förvridet i smärta och han grimserade illa. Hans små armar viftade åt alla håll och mamma och pappa såg båda helt förtvivlade ut. Jag stod som fastfrusen och iakttog spektaklet, oförmögen att röra mig. Tiden stod som still och hela världsrymden stannade upp för ett ögonblick. Den vassa sprutan närmare sig långsamt Antons arm. Han försökte slita sig, men lyckades inte. Mina öron tog stryk av hans panikartade tjut. En tår rann sakta nerför min kind och droppade ner på takunderlaget. Nästa tår träffade ovansidan av min nakna fot.
”Em!”
Harry petade försiktigt på mig, desperat över att försöka fånga min uppmärksamhet. Han lät avlägsen, som han ropade från någon annanstans långt långt bort. Långt bort från det som hände på andra sidan fönstret med ljusrosa gardiner. Jag kunde inte slita blicken. Harry hade det väldigt besvärligt med att försöka få mig att vakna upp.
”Hey Em!” Harry ruskade lätt på mig. Jag blinkade och stirrade på honom. Hans ögon var fyllda av oro och ängslan. Han vinkade lite framför ansiktet på mig, men inte ens det verkade funka. Jag var fortfarande helt borta.
”Come on!”
Harry tog min hand och ledde mig bort till takkanten. Jag var omskakad och lät honom bara dra mig med sig. Den kyliga nattluften smekte min hud och fick mig att rysa till. Det kändes som jag inte var mig själv, som om jag svävade utanför min kropp och såg allt hända ur någon annans synvinkel. Harry tog ett stadigt grepp om min midja för att jag skulle hålla mig uppe på fötterna. Benen var skakiga och ville inte riktigt hålla mig upprätt. Plötsligt snärtade jag ut ur min förvirrade tillstånd.
”Harry come on hurry!” Utropade jag panikartat och satte mig ner på takkanten. Jag tog sats med armarna och slängde mig av kanten. En kraftig smärta sköt igenom foten och upp genom benet. Jag höll om det och stönade högt. Det gjorde fruktansvärt ont och jag föll handlöst åt sidan. Allt kändes som om det skedde i slowmotion. Jag såg Harry se allt hända uppe från taket. Han såg ut att ropa mitt namn baserat på hans läpprörelser, men jag hörde ingenting. Det var som om min hörsel stängd av sig och ögonen var det enda sinnet som fortfarande fungerade. Jag såg den jord- och gräsblandade marken närma sig i full fart, huvudet övertogs av en slående smärta och det var det sista jag minns.

Harrys perspektiv
Emma threw her suntanned legs over the edge and looked down. It all happened so fast. She pushed herself over and less than a second later she was gone. I looked over to see if she had landed okay. I gasped when I saw her holding on to her left leg like it was about to fall off and slowly tumble to the side. I shouted her name and caught a quick glance at her hazel eyes staring up at me. With a thump her head hit the end of an axe which was attached deep into an old log splitter. I put my hands over my mouth in horror. Quickly I jumped off the roof myself so I could get down to her. Thank god her head had hit the handle, and not the end with the sharp deadly axe blade. Talk about having a guardian angel. But still, it didn’t look good. I bent down to the ground and lifted her head up from the ground. A slight stream of deep red blood was flowing from a small wound in the back of her head. My eyes started tearing up, and a quiet sob slipped out. I couldn't help it. God Harry, you need it to keep it together. This is not the right time to have e breakdown. I hyperventilated for a minute to fill up on oxygen so I could keep my head clear. With her head in my lap I pulled up my iPhone out of my pocket. It was a bit difficult but I managed to get it up. I dialed 911 and placed the phone against my ear.
”You have reached 911, what’s your emergency?”
”Hi!” I said automatically. Hi? HI?! I didn’t have time for polite greeting frases! I continued.
”I need an ambulance to 24th Benson Street right away!” I yelled stressed.
”Okay an ambulance is coming, don’t go anywhere!”
I hung up. What the hell? Why in the world would I go somewhere else when I told them the adress I wanted them to arrive to? Morons. Well I guess they just said that by standard. I put my phone back in my pocket and brushed Emma’s hair out of her face.
”Everything’s gonna be okay love.” I assured.

Del 100 shit detta är ju GALET! Har jag verkligen skrivit så långt? Haha herreguuud. Videon med svar från frågestunden kommer upp i eftermiddag! Nu vill jag ju veta, eftersom det är del 100 så måste ni kommentera vad ni tyckte :D