morethanthis

”’Cause... you were right here and I should’ve kissed you. No wait.” Jag började om. ”I should’ve taken the chance?”
”I really should have shouldn’t I?” Beklagade sig Niall och begravde ansiktet i händerna.

”You couldn’t have known...” Tröstade jag desperat. ”Come on Niall, cheer up. Shall I order some Nandos?”
Nialls blågröna ögon syntes mellan de spretade fingrarna.
”Their peri peri chicken please.”
Jag log och drog upp telefonen. Här skulle det beställas mat. Jag gjorde en order åt Niall och en till mig själv. Vadå? Jag var också hungrig. Personen i luren bekräftade beställningen och informerade mig att maten skulle levereras inom tjugo minuter. Jag tackade och la på för att återgå till att försöka pigga upp Niall. Jag gosade lite med honom och försökte få honom att le. Men han var verkligen nere. Jag masserade honom på skulderbladen och stirrade uppgivet in i väggen på andra sidan rummet. En tavla hängde något snett och det störde mig. Jag tiltade huvudet lite åt sidan så den såg ut att hänga rakt. Det var bättre.
”Now I will never see her again.” Mumlade han ner i handflatorna.
”Please Niall, I can’t stand seeing you like this.” Tårarna låg och väntade precis bakom ögonlocken. Det var nästan lika tufft för mig som för honom att hålla tillbaks gråten.
”It’s just so hard you know.” Snyftade han tyst.
”I wish I could say I do, but I really don’t.” Svarade jag och drog lite försiktigt i hans hår. Jag visste inte hur det var att vara kär i någon man visste att man aldrig skulle träffa igen. Jag har aldrig varit kär ”på riktigt.” Inte förrän Harry vandrade in i mitt liv fick knäna att förvandlas till gelé varenda jävla gång jag som så mycket kastade en blick åt hans håll.
”Em where are you? We have to get going...” Harry tystnade när han sprang förbi dörren och såg mig och Niall sitta på sängen.
”What’s wrong?” Frågade han ömt och satte sig på andra sidan Niall. Jag förklarade snabbt sammanhanget för honom, för jag trodde inte Niall hade lust att berätta allt igen. Det var nog tillräckligt jobbigt att behöva göra det bara en gång.
”Niall...” Harry kramade om Niall och försökte muntra upp honom. Han satt med Niall i sina armar i ett par minuter. Han kollade på klockan på vägen och såg stressad ut.
”Niall, Emma and I have to get going...” Sa han försiktigt. ”Should I call the others in here?”
”I’ll do it!” Erbjöd jag och lämnade rummet medan Harry satt kvar med Niall. Jag hittade Vivi sittandes ute i köket.
”Gör du nåt särskilt?” Jag knackade henne på axeln.
”Hej!” Hälsade hon glatt. ”Njaa inte direkt. Zayn den sömntutan har fortfarande inte vaknat så.”
”Kan du komma med mig?” Jag gestikulerade åt henne att följa efter mig. Hon höjde ögonbrynen, men ifrågasatte mig inte utan följde snällt med. Vi anlände till Nialls rum och jag tryckte upp den halvöppna dörren ordentligt.
”Men vad har hänt?” Utbrast Vivi oroligt och tittade på Niall, sen på mig, och sedan tillbaks åt Niall.
”Kan du ta över?”
”Visst.” Nickade hon medlidsamt och tog över Harrys plats bredvid Niall och kramade om honom hon också. Tredje gången gillt. Jag och Harry backade sakta ut från rummet. När vi visste att vi var utom hörhåll kunde jag inte hålla mig längre.
”I feel so sorry for him.” Sa jag ledsamt och lutade huvudet mot Harrys axel.
”I had no idea he had even met a girl. He never said anything about her...” Harry lät fundersam.
”But lets cheer up.” Försökte han för att få stämningen lite gladare. ”I’m taking you out today.”
”Where?” Undrade jag nyfiket.
”As I said earlier. It’s a surprise!” Retades han. ”But it’s walking distance so you’ll find out in no time!”