morethanthis

Obviously I couldn’t reach around fully, but at least I touched them all more or less now. I looked up and seeked eye contact with every one of them. I formed my lips and mimed three little words.
”I love you.”

---

Emma

”Flight 242 to Heathrow. 242 to Heathrow boarding now.”
Jag reste mig segt upp från Harrys knä. Jag fattade handtaget om min resväska och började släpa den mot flyget. Denna gång fick vi inget privatflyg. Zayn snurrade ett varv för att se vart han ställt sin egen resväska. Louis fnissade för sig själv bredvid när Zayn inte kunde hitta den. Efter någon minut när Zayn började bli riktigt stressad avslöjade Louis sitt bus, och drog fram väskan under väntestolarna. Nialls knä var i princip bra nu så han kunde dra sin väska helt själv.
Väl inne på flygplanet hade jag och Harry fått platser brevid varandra, och jag snodde fönsterplatsen. Harry lipade åt mig som om han vore fem, men bara för att retas lite. Jag var fortfarande lite skakis över incidenten den där kvällen, som nu ägt rum för fyra dagar sen. Jag kände mig tvungen att hålla mig nära Harry hela tiden, för jag vågade inte vara ensam ens ett ögonblick. På planet fällde jag upp armstödet så att jag kunde ligga med huvudet i Harrys knä. Han kysste mig uppe på hjässan och rörde lätt på mina nyckelben. Jag tror jag somnade rätt snabbt, för innan jag visste ordet av kittlade Harry mig försiktigt i nacken och viskade att det var dags att vakna.
”Emma...” Mumlade han i mitt öra. Halvsovandes försökte jag lamt slå bort hans hand.
”Time to get up darling...” Fortsatte han och kysste mig ömt i pannan. Det fick mig att le. Jag slog upp ögonen och möttes av hans klargröna blick. Fanns inget bättre sätt att vakna på. Vi trängde oss ut i den trånga flygplanskorridoren och mosades av de utrusande passagerarna som agerade som om de hade sjukt bråttom. Vilket de säkert inte ens hade egentligen. Jag fick sidan intryckt i en flygplansstol och stönande ofrivilligt till. Harry och jag skuffades och pressades fram i kön. Vilken befrielse det var att komma utgången. Vi tryckte oss ut genom öppningen och gjorde väg mellan folkmassan. De andra grabbarna fick vi leta rätt på sen. Jag bad bara för att ingen skulle knuffa till Niall och bringa tillbaka den nyss läkta knäskadan. Men jag hade en känsla av att Liam hade koll på läget och hindrade det från att hända. Han hade alltid koll på de andra killarna. Långt borta fick jag syn på bagagebandet. Jag och Harry skyndade oss dit, ställde oss på en bänk för bättre utsikt och sökte Niall, Louis, Liam och Zayn med blickarna.
”Where are they?” Frågade jag fundersamt och spanade så gott jag kunde.
”I have absolutely no idea.” Svarade Harry och kliade sig på halsen.
”Maybe they fell through a hole.” Skämtade jag och Harry skrattade till.
”There!” Utbrast Harry och skuttade ner från bänken. Jag var snabb på att springa efter för att inte tappa bort honom i folkhavet. Jag tog tag i hans tröjärm och följde med.
”We found you!” Sa Harry glatt när vi kom från till killarna. ”What happened?” Fortsatte han.
”All the passangers crowded the corridor so thick we couldn’t even get out from our seats.” Förklarade Zayn. ”And when we finally got out we got flew around like mittens. It was a real challenge just to stay on your feet and not fall over from the pressure.”
”Never again.” Inflikade Niall. ”I absolutely hate tight spaces.”
Zayn klappade honom tröstande på axeln. Jag andades ut av lättnaden att Nialls knä var okej. Och självklart för att de andra också var oskadda. Men det var som dags att sätta fart tillbaka mot bagagebandet som börjat rulla. Vi ville ju inte riskera att missa någon av våra väskor så de fick åka en runda till.

Otåligt stampade jag lätt med foten mot det gråvita golvet. Självklart måste vi ha missat en väska för vi stod sist kvar och Louis sista väska hade fortfarande inte skymtats. Alla vi andra hade fullt antal resväskor. Helt random sprang Louis fram till bagagebandet och hoppade upp på det. Bandets fart fick Louis att dratta omkull och ramla på rumpan, fortfarande åkandes på den snurrande väskkarusellen. Det fick oss alla att skratta. Harry tog min hand och drog upp mig på rullbandet också. Vi tappade också balansen, Harry hamnade underst med mig på toppen. Resten av gänget skuttade också upp bandet och vips satt vi alla där och åkte med. Louis skrek till på driv när han började närma sig slutet av bandet där väskorna åkte ut igen. Han reste sig klumpigt upp och försökte springa motsols på bandet för att inte åka in genom öppningen. Han såg väldigt rolig ut, nästan som en tecknad seriefigur. Harry och jag började också närma oss slutet. Med en snurr rullade vi av bandet ner på golvet. Niall, Zayn och Liam hoppade också av. Louis fortsatte springa, skämtare som han var. Han satte ena handen i pannan över ögonen.
”My bag!” Han pekade mot andra öppningen där väskorna kom in istället. Zayn skyndade dit och lyfte av väskan. Louis hoppade av, tog emot resväskan och tackade Zayn med en kindpuss.