morethanthis

Paniken vällde upp inom mig. Hur skulle vi ta oss tillbaka till Anton, mamma och pappa? Jag hade inte tid att föra tankegången längre innan en välbekant blå bil tutade på oss från andra sidan parkeringen.

---

Vi kutade dit, hoppade in i baksätet och smällde igen bildörren. Jag hade suttit mig så fort att jag inte märkt att jag råkat hamna i någons knä. När jag vände huvudet såg jag att det var Liams.
”Hi little miss intrusive!”
”Oh, sorry Liam!” Skrattade jag, men satt kvar eftersom det kvarvarande lediga sätet var på andra sidan bilen. Först nu såg jag att Harry bara öppnat dörren åt mig och sedan sprungit runt och satt i framsätet. Louis tryckte gasen i botten och med ett ilsket brummande körde vi bort från de galna forograferna.
”How did you know where we were?” Frågade Harry flämtandes.
”Neighbour.” Svarade Zayn snabbt.
”You too?” Harry lät överraskad.
”Yeah we just came from her!” Tillade Niall. ”The hospital?”
”Long story.” Sa jag och la på ett litet leende. Jag var för trött för att förklara hela historien igen.
”I’ll fill you in later” såg jag hur Harry viskade diskret. Tacksamhet sköljde över mig. Jag lutade mig mot Liam som inte verkade ha något emot det. Det tog inte alls lång tid att anlända till grabbarnas lägenhet. Vi klev ur bilen. Harry skyndade sig runt och la armen över mina axlar. Vi gick över den golfbanegröna gräsmattan på en bred rad. När vi passerade den gemensamma postväggen med lägenhetskomplexets brevlådor stod en tjej där och plockade ut sin post. Hennes mörka raka hår hängde ner över ryggen. När hon skulle stänga sin brevlåda tappade hon ut hälften av posten på golvet. Benvita kuvert och reklamblad flög åt alla håll och kanter. Zayn var kvickt framme för att hjälpa henne.
”Thank you.” Sa hon snällt när Zayn räckte över den del av posten han samlat ihop.
”No worries.” Mumlade Zayn blygt och tittade ner i golvet. Jag hade aldrig sett honom rodna förut, men jag tyckte mig ana en svag rodnad på hans solbruna kinder. Zayn vände upp blicken men tittade snabbt bort igen när han mötte hennes mörka ögon. Hon hejade på oss när hon passerade. Tjejen bodde tydligen på bottenvåningen för hon gick mot en dörr bara några meter bort och låste upp. Hon log, försvann och stängde efter sig. Vi fortsatte mot hissen.
”I’m gonna take the stairs.” Informerade jag killarna. Jag var fortfarande lite påverkad från när jag och Harry fastnat i den där hissen i Los Angeles.
”I go with you!” Erbjöd sig Harry snabbt.
Vi kom lite efter resten av grabbarna till lägenheten. Men det gjorde ingenting. Det gav oss bara mer utrymme att ta av oss skorna i hallen. Harry ledde in mig i sitt rum.
”I think you need some sleep.”
”But I’m not tired.”
”Yes you are.”
Jag orkade inte protestera. Harry bäddade ner mig i sängen. Solens starka sken letade sig envist in genom fönstret så han drog för persiennerna också. Han pussade mig sedan godnatt och lämnade rummet. Ännu en gång hade Harry haft rätt. Jag somnade fortare än någon som går på sömnpiller.

När jag vaknade såg jag inte längre några solstrålar skymta mellan persiennernas springor. Hade jag sovit så länge att det hunnit bli mörkt? Segt kravlade jag mig upp ur sängen och trippade fram till fönstret. Jag snavade nästan över något mjukt men lyckades hålla mig på fötter. Jag lyfte försiktigt på bottnen av persiennen och kikade ut. Himlen var svart. Det enda som lyste upp lägenhetskomplexet var ett par lampor i grannfönstrena. En tvskärm flimrade i lägenheten mitt emot. Jag släppte ner persiennen igen och smög fram till dörren. Långsamt sköt jag upp den på glänt och tittade ut. Det var i stort sett tyst, men jag spände hörseln och hörde något utifrån köket. Jag tassade dit och såg Zayn stå lutandes mot bänken och tugga på något som såg ut som ett kycklingben. Han hade en blåvit basebolljacka med ett stort M på ryggen. Stod för Malik uppenbarligen. Hans svarta hår stod rakt upp som det brukade göra, men inte utan hjälp utav en massa hårvax. Jag gick fram och knackade honom på axeln. Det skulle jag inte ha gjort.

---

Kolla in den här jättefina tjejens One Direction novellblogg, hon är på del 12 så finns lite att läsa :) Hon var jättegullig och frågade om jag ville vara med som en karaktär i hennes novell, och självklart ville jag det! :) Kram på dig Sara :)