morethanthis

”Do you love me?”  Viskade han sömndrucket. Jag log och undrade vad han drömde. Jag kunde ju alltid göra min egen version och svara själv.
”Yes I do.”
Harry förblev tyst. Fnittrandes fortsatte jag.
”You’re supposed to say you love me too silly.”

---

Jag hoppade ännu närmare och lade mig så våra näsor nuddade och gnuggade den mjukt i en eskimåkyss. Stilla låg jag kvar och bara betraktade hans perfekta ansikte. Alla detaljer och små egenheter. Hans ögonfransar var täta och långa och fladdrade lätt. Tiden passerade och jag märkte inte hur länge jag studerat honom förrän solen började smyga in genom persiennerns öppningar. Men Harry sov fortfarande och jag ville låta honom sova. Så jag låg kvar alldeles still. Eller ja, så still jag förmådde mig. Ibland kliade delar av kroppen till och jag var tvungen att klia tillbaka. Någon timme efter soluppgången började Harry röra sig.
”Morning sunshine.”
Fortfarande blundades gnuggade han sig i ögonen. Han sträckte ut kroppsdel efter kroppsdel och det tog ett par minuer innan jag fick något svar ut honom.
”Hey.”
Jag sprack upp i ett snett leende.
”Did you lie here all night?”
Jag log och nickade.
”Well, that deserves a good morning kiss.”
Harry lutade sig mot mig och gav mig en mjuk kyss.
”One more.” Bad jag. Harry skrattade till, men kysste mig en gång till. Han var alldeles nyvaken och lockarna stod åt alla håll. Jag la mig ner på kudden igen och stirrade in i hans ögon.
”Why are you staring?”
Jag log finurligt.
”You never said you loved me back.”
”What? Don’t I tell you that all the time?! I love you Em.” Han kysste mig en gång till. ”Why are you saying such ridiculous things?”
”You were talking in you sleep last night hun.” Jag drog fingret över hans kind och betraktade hans läppar. De var alldeles sådär perfekt rödrosa. Jag höjde blicken och såg hur hans panna rynkades.
”Really? What did I say?” Frågade han förbryllat.
”You said ’Do you love me?’ And I answered.”
”What did you say?”
”I think you know.” Jag tittade ner i lakanen. ”You didn’t reply...” Jag försökte låta sårad, men skrattet låg och bubblade alldeles under ytan. Jag tog ett djupt andetag och fortsatte stirra ner i madrassen.
”Oh now I remember. I dreamt about you last night.”
”Really? Now you have to tell me!” Glatt tittade jag upp.
”You were in it...”
”You already told me that!”
”Right!” Harry skrattade till och slog sig själv för pannan.
”I took you to the Eiffel Tower. We were sat underneath it and...”
”Underneath? Isn’t the top usually the classic romantic spot?”
”Schh I’m talking!” Harry hyssjade åt mig.
”As I was saying, we sat under it. Then this french guy came a played violin for us, with a frog on his head. Don’t even ask why. I tried to hold your hand but right when I was going to grab it you saw a butterfly. You pulled away your hand and pointed at it. I nodded and agreed with you. You were telling me how beautiful it was and how you wanted to hold in in your hands and make a wish.

”It’s so beautiful!”
”Yes it is love.”
I took another shot at holding Emma’s hand, but she kept moving it and follow the purple butterfly with her finger.
”Look how it flies!”
She was completely taken by the butterfly’s beauty.
”Harry I wanna capture it.”
”Why?”