morethanthis

Med snabba reflexer sträckte jag ut armen ur klädhögen och fick tag i något som kändes som Harrys arm. Han hann inte ens reagera förrän han låg i klädhögen tillsammans med mig.
”What’s going on?”
Var kom rösten ifrån? Jag tittade runt i rummet och såg ett blont rufs på sängens kudde.

---

”Niall! Oh my god I’m sorry did we wake you?” Ursäktade jag samtidigt som jag kravlade mig upp från golvet.
”No Liam’s been in here already.” Log han. ”But I shoved him out the door and went back to bed.”
”Nice!” Svarade jag sarkastiskt med ett leende. ”Again, sorry, we had no idea you were still in here...”
”Well I did.” Inflikade Harry. Jag stirrade på honom.
”Haha I didn’t know you had gone in here! Hey Niall, maybe you should put up a sign. ’Not available for hide and seek before nine o'clock in the morning’.
”Stop teasing! I didn’t know this was Niall’s room! Why did you go in if you knew Niall was in here?”
”I had to check if you had run in here. It felt like you might have, since you’re pretty impulsive. You don’t think before you act love.”
”Haha sorry my mind can’t keep up with my impulses.” Skrattade jag och reste mig upp. Harry låg kvar så jag satte mig i Nialls säng istället.
”You have to get up you know.” Jag petade honom lite på kinden.
”Nooo not you too.” Stönade han och vände sig bort från mig.
”Are all of you this stubborn in the morning?”
”Yes.” Svarade Harry och Niall på exakt samma gång.
Jag suckade och bestämde mig för att gå och leta reda på Liam istället. Han verkade ju ha disciplin nog att ta sig upp på morgonen. Han stod i köket och försökte laga pannkakor. Med tanke på att smeten såg ut som något en katt spytt upp verkade det inte gå så bra.
”Liam honey...” Liam vände förvånat på huvudet när han hörde min röst. Jag gick fram till honom för att hjälpa till. Det första jag gjorde var att slänga bort smeten.
”Hey!” Liam lät stött.
”I promise you’ll thank me later.” Svarade jag samtidigt som jag rotade i kylskåpet efter nya ingredienser. ”Pancake batter really shouldn’t look like that.”
”And I thought I did well...” Suckade Liam. Jag klappade honom tröstande på axeln. Han ryckte till lite.
”Sorry! I forgot you bumped into the door frame this morning. Twice.”
”It’s fine, just a little sore.” Han gav mig ett tappert leende och erbjöd sig att knäcka äggen.
”Are we up to something today?” Frågade jag, och tittade upp från bunken.
”You mean anything work related? Yeah probably, but since we snuck away from our duty we don’t really feel like going back just yet.”
”Sorry you guys had to skip work to save me and Harry from those crazy photographers...”
”Oh my god Emma! No need to apologize we’ll always be there when you need us.”
Han la sin hand över min, som låg på köksbänken.
”That means a lot to me.” Svarade jag. ”Thank you.”
Vi fortsatte med pannkaksbaket och lyckades få till en hel hög dugliga pannkakor. Liam och jag ropade till resten av killarna att frukosten var serverad och satte oss vid bordet och väntade. Det tog ett par minuter innan ett nyvaket gäng dök upp i dörröppningen.
”Is that my shirt?” Louis pekade på mig och automatiskt kollade jag ner för att se vad jag hade på mig.
”Ah yes. Hope you don’t mind!” Jag hävde på en klick sylt på min pannkaka.
”Where did you find it?”
”It was laying in Harry’s room.”
Louis höjde förvånad på ögonbrynen.
”So that’s where I threw it...” Sa han med fundersam röst, och ryckte sedan på axlarna.
Killarna satte sig runt bordet och tog för sig av mina och Liams grymma pannkakor.
”Do you think it’s possible to get back to the hospital today?” Frågade jag.
”I don’t know...” Började Liam, men blev avbruten av Zayn.