morethanthis

”Åh gillar du honom?” Jag kämpade för att hålla tillbaka min överdrivna entusiasm, men en del slapp ur mig ändå.
”Jag har bara träffat på honom snabbt i korridoren.”
”Du svarade inte på min fråga! Ja eller nej?”

---

”Ja! Första gången jag såg honom föll jag pladask. Och första gången jag såg honom le...” Hon lät drömsk och glömde bort att avsluta meningen. Jag knäppte med fingrarna framför ögonen på henne.
”Va? Oj förlåt.”
”Men kom då så går vi in! Han sitter där inne och väntar på diiiiiig.”
”Sluta det gör han inte alls!” Skrattade hon. ”Okej då, vi måste väl gå in nån gång.”
Äntligen fick jag öppna dörren och välkomna Vivianne in i lägenheten. Förundrat kollade hon sig runt i hallen. Skor låg slängda på golvet och ett paraply låg fortfarande uppfällt på hatthyllan ovanför jackorna. Det måste ha legat så i många dagar, för att för ovanlighetes skull hade det inte regnat på ett bra tag här i London. Vilket jag uppskattade starkt. Bara för att jag tänkte så nu kommer jag säkert vakna upp till ett ösregn imorgon.
”Guys!”
”Herregud...” Vivianne samlade sig och ställde sig rak i ryggen. Jag stod bredvid henne som stöd och la för första gången märket till att hon var några centimeter längre än mig. Forever kort.
”You’re back!” Zayn syntes runt hörnet. Han tittade ner på sin mobil samtidigt som han gick emot oss. Han stapplade långsamt fram, djupt koncentrerad på det han gjorde på telefonen. Han avslutade med ett litet klick med pekfingret på skärmen och vände upp blicken. Hela han stelnade till när han såg vem som var med mig.
”H-h-hey Vivianne.” Stammade han nervöst. Omedvetet fixade han till sin redan perfekt stylade svarta frisyr.
”Please call me Vivi.” Vivi sträckte fram handen och Zayn skakade den med darrig arm.
”Vivi...” Upprepade han. Sedan ruskade han lite på huvudet för att återvända till jorden.
”My little cupcake is back!” Utbrast Harry lyckligt och kom framspringandes mot mig. Han lyfte upp mig i sina armar och snurrade mig ett varv i luften. ”Did everything go well?”
”It does not look very bright.” Suckade jag. ”Paparazzis EVERYWHERE!” Jag slängde ut med armarna för att förstärka vad jag sa. ”I don’t know what to do.”
”I’m sure we’ll figure something out.” Tröstade Harry och kysste mig ömt på huvudet. När Vivianne tagit sig igenom havet av skor på hallgolvet för att hälsa på resten av killarna viskade han diskret i mitt öra.
”There’s gotta be a spot somewhere they haven’t covered, we’ll try and sneak out tonight.”
Jag tittade på honom med stora ögon. Han hyssjade åt mig för att jag inte skulle säga det högt. Ett busigt leende spred sig över hans ansikte. Min första tanke var direkt att resten av killarna antagligen inte tyckte om idén. Jag var inte så säker på att jag gillade den själv heller. Självklart uppskattade jag omtanken, men det sista jag ville var att Harry skulle hamna rätt i klorna på massmedian. Jag viskade till honom.
”Do you really think that’s a good idea?”
”Don’t argue with me.”
Han tänkte inte ändra sig. Han lossade sitt grepp runt mig och vi förenade oss med resten av gänget som redan var ute i vardagsrummet. Killarna hade redan slagit sig ner i soffan och Louis klappade på en ledig plats bredvid sig för Vivi att sätta sig på. Hon tackade glatt och satte sig bekvämt ner mellan Louis och Niall. Louis pratade på och frågade ivrigt hundratals frågor om henne. Niall hoppade in i diskussionen och undrade vilken som var hennes favoritrestaurang.
”Seems like we’re stuck in here for at least the rest of the day.” Påpekade Zayn, och blickade blygt bort mot Vivi. ”What shall we do?”