Dreams are meant for sleeping - Del 94
”Why are you wearing that cheeky smile for?”
Jag skakade på huvudet utan att svara. Nyckeln, som hela tiden legat i min hand, placerade jag i nyckelhålet till Vivis lägenhet.
Samvetet började spöka igen, men jag kunde inte låta det ta överhanden. Jag vred om och dörren gled upp utan problem. En nervös känsla spred sig i magtrakten men jag lät den inte stoppa mig. Jag drog Harry lätt i armen för att han skulle gå in samtidigt. Jag spanade efter närmaste fönster. Jag hittade ett stort mitt emot där vi gått in. Att jag inte sett det först. Jag suckade åt min ouppmärksamhet. Harry hade också sett fönstret, så vi gick fram tillsammans. Harry tog tag i fönstrets botten och lyfte uppåt. Det gled upp lätt, antagligen för att Harry var så stark. Hade det varit jag som hade dragit upp fönstret tvivlar jag på att det gått lika enkelt. Jag tittade nyfiket ut. Tur att Vivi bodde på bottenvåningen, annars hade jag ju kunnat spola ner min plan i toan. Det var bara någon meter till marken så det gick att hoppa ner utan problem. Man behövde inte ens hoppa egentligen. Men precis under fönstret låg en rabatt övertagen utav rosa och lila blommor. De var små och nätta och såg ut som om de alldeles nyligen slagit ut. Får akta så jag inte trampar ner några när jag tar mig ut. Det var ju onödig av att förstöra en så pass fin rabatt.
”You first?” Erbjöd Harry och gestikulerade ut genom fönstret.
Jag hävde mig upp på fönsterkarmen och slängde över benen. Harry stod bakom, beredd på att ta emot mig om jag skulle falla bakåt. Så dumt, inte var jag väl så klantig.
”Woah!”
Jag tappade balansen och kände två händer i ryggen. Okej, jag erkänner. Jag är lika smidig som ett jävla kassaskåp. Jag kände värmen från hans handflator genom det tunna tyget på min tröja.
”Watch it.” Skrattade Harry. Han lättade sitt grepp och lät mig hoppa ut av egen kraft. Jag tog ordentligt med sats och landade precis efter rabatten med båda fötterna på gräsmattan. Harry kom efter. Han vill inte heller trampa ner rabatten så när jag hade flyttat på mig hoppade han och landade precis i mina knappt synliga fotspår.
”Come on, before any paparazzis catch us!” Stressade Harry.
Vi korsade gräsmattan i en rasande fart och gömde oss bakom en lila syrenbuske för att spana lite. Den var knappt en meter hög och ungefär lika bred. Jag blev glatt överraskad när jag märkte att den var just en syren vi gömt oss bakom. De var bland mina absoluta favoritblommor och jag hade alltid älskat dem sedan jag var liten. Lukten av syrener måste vara bland det bästa som finns. Den söta doften fyllde luften och jag drog in den djupt i lungorna. Lite väl djupt kanske, för jag greps av en liten nysattack. Jag försökte kväva den, men måste man nysa så måste man.
”Get down!” Harry tacklade nästan ner mig på marken. Vi hamnade på mage, jag under med Harry halvt liggandes ovanpå mig efter att han så hastigt dragit ner mig.
”What in the world?”
”Schh!”
Harry hyssjade och vände blicken så han tittade genom bladet på syrénbusken. Jag var förbryllad, men tittade åt samma håll som honom för att se vad som fått honom att bli så hysterisk. Jag tappade hakan när jag såg hur många paparazzis som kom sprintandes. Bokstavligen, jag kunde känna grässtråna kittla mig på huden. Fotograferna såg ut som om de blivit skjutna ut ur en kanon. Harry såg ut att hålla ihop allt, hur kunde han verka som lugn? Mitt hjärta rusade i 230 kilometer i timmen. Jag kunde till och med känna bultandet i pannan. Jag kröp lite tätare intill Harry och kramade om hans arm. Den var på högspänn och musklerna var hårda som sten. Jag petade lite på honom och mimade åt honom att försöka slappna av, trots att jag knappt kunde stanna klar i huvudet själv. Men jag visste att om Harry fick panik skulle vi vara körda. Det var han som hade erfarenhet av median, inte jag. Om fotograferna hittade oss nu skulle vi antagligen få epilepsianfall av alla blixtar. Såklart de skulle undra vad vi gjorde liggandes platt på mage bakom en syrénbuske. Det var nästan skrattretande, men jag höll mig från att brista ut i garv. Det var inte enkelt. Gänget av paparazzis splittrade på sig och tre styckna kom gåendes i vår riktning. Av ren reflex höll jag andan. Endast buskaget låg emellan oss nu och de var bara någon meter ifrån. Jag blundade hårt och bad att de skulle försvinna. Lungorna höll på att sprängas av andhållningen, hade de inte stuckit snart? När jag öppnade ögonen hade de gått en bit från oss igen. Tack gode gud. Jag pustade lättat ut. Plötslig insåg jag mitt snedsteg och tog handen för munnen. En av fotograferna hade vänt sig om och kisade nu genom de täta grenarna som dolde oss. Hon såg misstänksam ut och var mycket tydligen mycket lyhörd om hon hört mig. Nej nej nej nej nej hon får inte se oss nu!
Minst 10 kommenterar? :))
Jag skakade på huvudet utan att svara. Nyckeln, som hela tiden legat i min hand, placerade jag i nyckelhålet till Vivis lägenhet.
Samvetet började spöka igen, men jag kunde inte låta det ta överhanden. Jag vred om och dörren gled upp utan problem. En nervös känsla spred sig i magtrakten men jag lät den inte stoppa mig. Jag drog Harry lätt i armen för att han skulle gå in samtidigt. Jag spanade efter närmaste fönster. Jag hittade ett stort mitt emot där vi gått in. Att jag inte sett det först. Jag suckade åt min ouppmärksamhet. Harry hade också sett fönstret, så vi gick fram tillsammans. Harry tog tag i fönstrets botten och lyfte uppåt. Det gled upp lätt, antagligen för att Harry var så stark. Hade det varit jag som hade dragit upp fönstret tvivlar jag på att det gått lika enkelt. Jag tittade nyfiket ut. Tur att Vivi bodde på bottenvåningen, annars hade jag ju kunnat spola ner min plan i toan. Det var bara någon meter till marken så det gick att hoppa ner utan problem. Man behövde inte ens hoppa egentligen. Men precis under fönstret låg en rabatt övertagen utav rosa och lila blommor. De var små och nätta och såg ut som om de alldeles nyligen slagit ut. Får akta så jag inte trampar ner några när jag tar mig ut. Det var ju onödig av att förstöra en så pass fin rabatt.
”You first?” Erbjöd Harry och gestikulerade ut genom fönstret.
Jag hävde mig upp på fönsterkarmen och slängde över benen. Harry stod bakom, beredd på att ta emot mig om jag skulle falla bakåt. Så dumt, inte var jag väl så klantig.
”Woah!”
Jag tappade balansen och kände två händer i ryggen. Okej, jag erkänner. Jag är lika smidig som ett jävla kassaskåp. Jag kände värmen från hans handflator genom det tunna tyget på min tröja.
”Watch it.” Skrattade Harry. Han lättade sitt grepp och lät mig hoppa ut av egen kraft. Jag tog ordentligt med sats och landade precis efter rabatten med båda fötterna på gräsmattan. Harry kom efter. Han vill inte heller trampa ner rabatten så när jag hade flyttat på mig hoppade han och landade precis i mina knappt synliga fotspår.
”Come on, before any paparazzis catch us!” Stressade Harry.
Vi korsade gräsmattan i en rasande fart och gömde oss bakom en lila syrenbuske för att spana lite. Den var knappt en meter hög och ungefär lika bred. Jag blev glatt överraskad när jag märkte att den var just en syren vi gömt oss bakom. De var bland mina absoluta favoritblommor och jag hade alltid älskat dem sedan jag var liten. Lukten av syrener måste vara bland det bästa som finns. Den söta doften fyllde luften och jag drog in den djupt i lungorna. Lite väl djupt kanske, för jag greps av en liten nysattack. Jag försökte kväva den, men måste man nysa så måste man.
”Get down!” Harry tacklade nästan ner mig på marken. Vi hamnade på mage, jag under med Harry halvt liggandes ovanpå mig efter att han så hastigt dragit ner mig.
”What in the world?”
”Schh!”
Harry hyssjade och vände blicken så han tittade genom bladet på syrénbusken. Jag var förbryllad, men tittade åt samma håll som honom för att se vad som fått honom att bli så hysterisk. Jag tappade hakan när jag såg hur många paparazzis som kom sprintandes. Bokstavligen, jag kunde känna grässtråna kittla mig på huden. Fotograferna såg ut som om de blivit skjutna ut ur en kanon. Harry såg ut att hålla ihop allt, hur kunde han verka som lugn? Mitt hjärta rusade i 230 kilometer i timmen. Jag kunde till och med känna bultandet i pannan. Jag kröp lite tätare intill Harry och kramade om hans arm. Den var på högspänn och musklerna var hårda som sten. Jag petade lite på honom och mimade åt honom att försöka slappna av, trots att jag knappt kunde stanna klar i huvudet själv. Men jag visste att om Harry fick panik skulle vi vara körda. Det var han som hade erfarenhet av median, inte jag. Om fotograferna hittade oss nu skulle vi antagligen få epilepsianfall av alla blixtar. Såklart de skulle undra vad vi gjorde liggandes platt på mage bakom en syrénbuske. Det var nästan skrattretande, men jag höll mig från att brista ut i garv. Det var inte enkelt. Gänget av paparazzis splittrade på sig och tre styckna kom gåendes i vår riktning. Av ren reflex höll jag andan. Endast buskaget låg emellan oss nu och de var bara någon meter ifrån. Jag blundade hårt och bad att de skulle försvinna. Lungorna höll på att sprängas av andhållningen, hade de inte stuckit snart? När jag öppnade ögonen hade de gått en bit från oss igen. Tack gode gud. Jag pustade lättat ut. Plötslig insåg jag mitt snedsteg och tog handen för munnen. En av fotograferna hade vänt sig om och kisade nu genom de täta grenarna som dolde oss. Hon såg misstänksam ut och var mycket tydligen mycket lyhörd om hon hört mig. Nej nej nej nej nej hon får inte se oss nu!
Minst 10 kommenterar? :))
Kommentarer
Postat av: Sharon
NÄSTA!!!!!!!!
Postat av: Micke och mojje
Del 95 neext! För bra, alldeles för bra. <3
Postat av: Nathalie
Åååhhhhhh jaaaaa en ny deeeel!!
Tog upp mobilen och det stod fortfarande del 93 och sen uppdaterades sidan och så stog det del 94 och jag blev fett glad :D. När kommer nästa? ^^
Postat av: Em
Skitbraaaaa! :D
Postat av: Malin
"jag är lika smidig som ett jävla kassaskåp" Hhaha skön
Postat av: Mirre
Håller med Malin! Den fick mig att garva HAHA
Postat av: Irma
Sitter här och var för mig själv, så rolig!! När kommer del 95, längtar!!!
Postat av: My
En till!!!!!!!! <3 :)
Trackback
