morethanthis

Niall var tillbaka. Hans tänder bokstavligen sken och lyste upp hela rummet. De senaste dagarna hade jag märkt på harry att han inte riktigt varit sig själv. Varje gång han lett hade det inte varit riktigt fullt ut. Nu skulle det bli ändring på det. Han hälsade på Victoria och bjöd in henne in i lägenheten. Vi ropade på resten som kom flygandes när de hörde Nialls namn.

”Vivi jag är nervös.” Mumlade jag tyst samtidigt som Vivi hjälpte mig dra up dragkedjan på den vita, böljande klänningen. Det var lite knöligt eftersom bröllopsklänningar alltid var skräddarsydda att passa precis efter skinnet. Hade jag ätit någin frukost hade jag säkert inte ens kommit i, så tajt figursydd var den. Jag hade varit nervös och ängslig hela dagen, och då brukade jag inte ha mycket att kalla aptit. Men efter många om och men klickade dragkedjan till och satt som den skulle.

”Var inte det.” Försäkrade Vivi och gav mig en klapp på axeln och betraktade oss båda i spegelbilden.

Mitt bruna hår var lockat och hade en rad vita blommor fästa längs sidan av mitt huvud. Skorna var beiga med klack som gjorde mig minst åtta centimeter längre. Kroppen hade jag smort in med ett lätt glittrande body lotion så jag hade ett slags skimmer runt omkring mig. Sminkningen var lätt för jag hatade överdrivet med smink. Svarta ögon, röda läppar och för mycket rouge var inte min grej. Jag hade ett persikofärgat rouge på kinderna, ljusbrun ögonskugga, pastelrosa läppglans och några lager mascara på ögonfransarna. Även om jag bott i London ett tag nu så satt ändå det väldigt svenska ordspråket ”lagom är bäst” fast som berg i mitt tankesätt. Jag tog några djupa andetag och tog sedan att stadigt grepp kring min blombukett, bestående av vita nejlikor och både ljusoranga och ljusrosa rosor med omsvepande gröna blad och diverse förgärmigej som letade sig upp lite här och var och blomsterbadet. Vivi hade sitt mörka hår utsläppt och plattat och var klädd i en syrenlila, väldigt söt kort klänning med tajt överdel och luftig kjol. Jag blev nästan avundsjuk, hennes klänning verkade så lätt att röra sig i. Till skillnad från min. Jag hade fått en skymt av Zayn genom fönstret inne i rummet där jag gjort mig iordning tidigare och han hade svart smoking med en mörkblå slips och en liten bukett syrener i bröstfickan. Han och Vivi matchade och såg väldigt gulliga ut bredvid varandra. Det hade de säkert planerat. Jag gav ifrån mig ett litet skratt.

”Kom. Det är dags att gå. Det börjar vilken minut som helst nu. Du vill väl inte komma försent till musiken börjar spelas och det är dags att träda in?” Blinkade Vivi och sträckte fram en hand för att leda en väldigt sammanbiten jag bort till entrén ut mot trädgården. Jag var inte mycket för kyrkbröllop. Jag hade alltid velat gifta mig utomhus. Jag kände mig instängd i kyrkor och allt ekande och de stora tomma utrymmerna gjorde mig obekväm. Jag föredrog hellre en hemtrevligare ceremoni istället för en väldigt formell. Vi hade tur med vädret för det inte en droppe föll ner från himlen. När vi kom fram till träportarna gav Vivi mig en snabb kram och viskade i mitt öra.

”This is it, good luck Emma.”