morethanthis

Jag vred på låset och Harry öppnade sakta. Han log när han såg mig. Jag gjorde detsamma.

”Are you alright from yesterday?”

”Well, I’m pretty shaken...” Mumlade jag. ”But I think I can handle it.”

”Why don’t I believe you?” Harry synade mig från topp till tå med sina stora gröna ögon. Jag hade bara handduken virad runt min kropp och kände mig lite lättklädd.

”I don’t know? You should. I’m fine.” Svarade jag och tittade ner i golvet. Gud vad jag var dålig på att ljuga.

”I’m not an idiot.”

”Yeah you are.” Flinade jag.

”Not when it comes to these things.” Harry klev närmare och flätade ihop sina fingrar med mina. Jag kunde inte förneka att det skulle vara skönt att lätta på hjärtat.

”You can tell me.”

Jag suckade tungt.

”I hate the paparazzis.”

”I know.”

”No, I mean, really hate them. I can’t take it. Wherever we go, they’re there to snap photos of us together. I don’t dare to go on the internet anymore. I’m afraid I’ll find rumours and pictures of us. They can’t show up at the wedding Harry, they can’t. But they will after my huge mistake last night.” Jag stirrade ner på mina barfota fötter i någon sekund, men tittade snabbt upp igen.

”What mistake?” Harry såg uppriktigt förvånad ut.

Jag tystnade. Det slog mig just att jag inte berättat om igår för någon än. Inte ens för Harry. Jag måste ha slocknat som ett ljus. Jag antog att jag hade sagt nåt innan jag somnat, men tydligen var fallet inte så.
”Well...”

Jag började plocka ur minnet och tillslut hade jag förklarat allt om hur Anton startat en konversation med mig och låtsats vara vilse, hur jag avslöjat att vi var förlovade och om den lilla videokameran som varit på inspelning hela tiden. Jag kände mig så dum, så lättlurad.

”That bastard!” Harry höjde rösten och slog näven i badrumskaklet. Tack och lov var det ingenting som sprack. Men han grimaserade och jag misstänkte att han fått ganska ont i knogarna.

”It’s okay Harry-”

”And then he has the nerve to attack you and chase you down the street, even inside the complex! When I get hold of him I’m gonna beat him up until he turns blue.”

”Harry!” Jag drog hårt i hans tröjärm och han återvände från sin tankegång om hur han skulle hämnas. Den här sidan av honom skrämde mig lite.

”You can’t get in a fight with the paparazzi, do you have any idea how bad that would look?”

”I don’t care, you could’ve got hurt! Oh look you did!” Harrys blick förflyttades från mitt ansikte ner till min arm, som hade en blåmärke format efter en hand som kramat runt underarmen där Anton gripit tag.

”It’s not that bad I don’t even feel- Aoch! Dammit Harry!” Jag röt till och drog åt min armen. Harry hade tryckt på mitt blåmärke och det ömmade till rejält. Jag gav honom en ond blick.

”Not that bad huh?”

”Oh sssch I still mean what I say. You can’t get in a fight with him. You’ll probably never see him again anyways. It’s not like we’re neighbours and I don’t think he'd want to show up here again after all this.”

”But what if he does? What if I see him on the streets? That’s highly possible.” Ådrorna på Harrys hals pulserade under den tunna huden. Han var ordentligt upprörd. Hans insida kokade säkert som tevatten. ”Am I supposed to give him a free pass? Let him walk away after what he did to you?”

”Yes.” Svarade jag bestämt.

”Forget it.”

”Listen to me! If the paparazzi catches you you can just as well go and bury yourself and never walk out in public again.”

”How many times do I have to tell you? That doesn’t mean a squat to me.”

”If you love me you let this go.”

 Jag visste att jag frustrerade honom. Harry drog fingrarna genom håret och jag såg hur han höll andan för att inte brista. Han vände sig om för att gå ut ur badrummet. Men han ändrade sig och snurrade tillbaks så vi stod ansikte mot ansikte, gav mig en kyss på kinden och viskade i mitt öra.

”I can’t do that.”