morethanthis

”If the plane lifted about now he should be in Los Angeles at like 1 am our time. Which means 6 pm LA time.”

”Wow this is making my head spin like a merry-go-round.” Inflikade Harry mitt i allt.

”Sooo we could be expecting a middle of the night call?” Frågade jag.

”Yeah probably. Niall that bobble head will not remember the time difference I swear to god.” Louis skrattade till.

”That’s our Niall.”

”Where’s Alli though?” Undrade jag.

”Oh she went home when you were asleep. Mumbled something about her parents wondering where she was.”

Jag nickade.

”Guessing we’ll just have to sit around and wait for that phone call.”

Mycket riktigt vaknade vi alla upp av ett avlägset ringande mitt i sömnen. Det tog några sekunder för mig att reagera. Jag suckade och morrade, jag vill inte lämna den varma omfamningen av det mjuka täcket. Harry låg bredvid mig men sov fortfarande som en sten. Jag puffade till honom för att han också skulle få höra på telefonsamtalet. Jag visste att han skulle bli sur på mig om jag lät honom missa allt. Han vred sig om, bort från min sida. Då knuffade jag till han så han hamna halvt utanför madrassen. Mörkret utanför det bara en tredjedel fördragna fönstret avslöjade att det var långt ifrån morgon. Inget kvitter hördes för varenda fågel låg i djup sömn, precis som jag också borde göra. Stjärnorna blinkade på himlen. Precis som jag misstänkte visade klockan på att den var ungefär mitt i natten.

”Waaa?” Lät Harry sömndrucket. Jag var för trött själv för att svara. För att piggna till rullade jag ur sängen och ramlade med en duns på golvet. Dunk lät det och jag ångrade mig snabbt. Bara jag inte väckt grannarna under nu. Det var mycket möjligt för det hade inte varit något tyst landning. Jag reste mig upp och släntrade mot telefonen som jag visste hängde på väggen i vardagsrummet. Jag gnällde på Harry att han skulle följa med men han var för långsam på att resa sig upp, så jag gick och hoppades på att han skulle komma efter. När jag nådde telefonen upptäckte jag att den inte hängde där den brukade. Men en kille i rutiga pyjamasbyxor stod två meter bort och höll något som liknade den saknade telefonluren mot högra örat. Louis.

”What in the world is going on with you Niall? Come home!” Pratade han upprört. Hans rygg var vänd mot mig och han lutade sig med handflatan mot diskbänken. Han tystnade i några sekunder för att lyssna på svaret. Jag hörde prassel och något som liknade en röst från luren, Niall. Jag tror Louis avbröt honom innan han hann säga klart vad han tänkte säga.

”But you can’t just drift off,” Louis viftade handen i cirklar, ”and leave for America like that! You-”

Jag knackade Louis försiktigt på axeln för att låta honom veta att jag också var här. Att jag knappt nuddade honom verkade inte hjälpa för han pep till högljutt och snurrade runt som ett skott. Jag fick nästan en hjärtstillestånd själv, och det var inte ens jag som blivit tagen på sängen.

”Jeez!” Han höll sig på bröstkrogen. ”Am I alive? Did I have a heartattack?”

”What happened?!” Hörde jag Nialls prassliga röst. Jag stod så pass nära nu att jag kunde höra den ganska bra.

”Emma just scared me half to death, no biggie.” Flämtade Louis och skrattade till.

”I’m sorry Louis! I just wanted to ask if maybe you could put the conversation on speaker phone?”

Louis andades häfigt i ett par sekunder för att lugna ner sig.

”Yeah sure, hold on one moment.”

Louis knappade lite och vips ljöd Nialls röst ut över rummet så jag kunde höra den klart och tydligt.

”Oh.” Fnittrade Niall. ”Emma why did you do that?”

”It wasn’t on purpose!” Försvarade jag mig själv.

”You know, I’ve always wondered. If you get scared half to death twice... Two halfs equals one whole, so does that kill you?”

Jag brast ut i gapskratt och Louis skrattade han också. Jag hämtade andan för att svara.

”If that was true I promise you I would be dead a thousand times over.”

Jag fick en känsla av att Niall log därborta på andra sidan jordklotet.

”Hey.” Sa någon la sina armar runt mig bakifrån. Jag vred huvudet och såg att det var Harry som äntligen pallrat sig upp från sängen. Han gav mig en kyss på hjässan. Det sköt ett rus av njutning från toppen av mitt huvud enda ner i tårna.

”Is that Niall calling?” Frågade han och nickade mot telefonen som Louis lagt på köksbänken.

”Yep. Oh look here comes Liam, Vivi and Zayn as well! Good morning sunshines!”

”Stop.” Mumlade Zayn och gnuggade sig i ögonen. Han var alldeles för trött för att finna Louis pigghet underhållande. Liam var sömning han också, det bruna håret stod på ända och hela han kändes allmänt släpig. Vivi kom släntrande efter, ovanligt vaken och glad för att ha sovit i typ en timme. Å andra sidan, hon kanske inte aldrig somnade. Jag vet att jag hade svårt att falla i sömn för jag låg bara och tänkte på Niall.

”Back to topic.” Louis harklade sig och blev allvarlig igen. ”Niall what on earth?” Are you mad?!”

”I’m not mad lads! I’m in love...”