Dreams are meant for sleeping - Del 147

Vivi kom släntrande efter, ovanligt vaken och glad för att ha sovit i typ en timme. Å andra sidan, hon kanske inte aldrig somnade. Jag vet att jag hade svårt att falla i sömn för jag låg bara och tänkte på Niall.

”Back to topic.” Louis harklade sig och blev allvarlig igen. ”Niall what on earth?” Are you mad?!”

”I’m not mad! I’m in love guys.”



Mitt hjärta brast lite. Harry hoppade in i samtalet.

”To answer what you wrote in the letter Niall, at first I thought you were absolutely nuts, not gonna lie. But now I’ve slept on it, oh well slept and slept. I only got to sleep like an hour before you called just now and woke us all up-”

”But it’s only evening?” Försökte Niall osäkert.

”You know it’s 1:30 am here right?”

Niall tystnade och funderade någon sekund.

”Shit the time difference! I’m sorry!”

Jag skrattade till och det gjorde resten också.

”Anyways.” Fortsatte Harry leendes åt Nialls förvirring. ”I get it. I get why you left.”

”Harry!” Avbröt Louis som trodde Harry förlorat allt vett och sunt förnuft i hela kroppen. ”Don’t encourage him! Tell him to come home right now!”

”Let me finish!” Svarade Harry irriterat. Louis tystnade.

”As I was saying. This whole thing is insane, not saying otherwise. But if I put myself in your shoes, yes. I actually believe I would’ve done the same thing. You can see my reasoning here Em? Right?” Han vände sig mot mig. ”I would be dying if I haven’t got to meet you again. We wouldn’t be standing here today.”

Jag log stort.

”No, we would not.” Jag smög en hand runt hans midja. ”But I’m happy we are.”

”So you don’t think I’m crazy?” Svarade Niall i luren.

”Of couse I do silly. But I’m still on your side. Go get Victoria!” Harry sken upp i ett busigt snett leende.

”Thank you Harry. It really means a lot. I’m blowing you kisses through the phone!”

”And I’m catching them.” Skrattade han.

”Where are you right now Niall?” Frågade Zayn från andra sidan köket och gav ifrån sig en ljudlig gäsp. Han var verkligen inte vaken.

”I’m trying to find the hotel, LA is a big city!” Skrattade han glatt, som om det inte vore något problem all att han verkade vara helt vilse. Den lilla bekymmersfria kille som han var förvånade det mig inte så mycket.

”Don’t tell me you’re lost already.” Suckade Liam.

”I’m not... lost...” Niall lät inte särskilt trovärdig.

”I swear you’re lost. Sooooo lost.” Louis flinade finurligt.

”The cab dropped me off in front of the hotel but I don’t think it’s the right one. Oh. Wait!” En entusiastisk Niall avlägsade sig från luren och nu hördes bara springande fotsteg. Klipp klapp klipp klapp.

”Hello?” Provade Vivi. Inget svar. Efter sisådär en halv minut återkom Niall till luren, andfådd av språngmarschen.

”Guys I found a street sign! Oh crap, I think I’m on the wrong end of downtown.”

”Of course you are.” Sa Harry.

”It’s okay I’ll find the hotel! Don’t worry about me. Don’t worry be happy.” Sjöng han glatt och jag kunde föreställa mig honom strosa fram längs trottoaren med vinden i sitt blonda hår. Vivi började nynna på samma sång hon också. Det smittade av sig och snart sjöng även jag med.

”Be careful okay?” Bad jag.

”I promise. But I gotta go. Step one: Find the hotel. Step two: I need to rehearse the song a bit so I don’t forget the chords or lyrics. Step three: The phone bill is starting to get really high BYE!”

Han la på och det blev tyst. Ingen i rummet sa ett ord. Vivi stirrade ner i köksbordet, Louis hängde med armarna på köksbänken, Liam satt lamslagen på en stol, Zayn lutade sig halvsovandes mot väggen, jag letade efter Harrys hand och Harry kramade tillbaka den. Niall hade avslutat samtalet så fort att vi inte ens hunnit säga hejdå tillbaka. Jag gissade på att det berodde på att han inte orkade med vårat tjat på att han skulle komma hem längre, för han hade bestämt sig. Han behövde ladda upp för att genomföra det han planerade att göra. Beundrandsvärt egentligen, det han gjorde. Flög tvärs över Atlanten helt själv för att berätta hur han kände för en person han träffat en gång och lärt känna under loppet av några timmar. Visserligen hade han skrivit i sitt brev att han tänkte komma hem oavsett vad Victoria sa. Men jag hade en lustig känsla i magtraken att han inte skulle komma hem utan Victoria.

 


Kommentera nu så blir det roligare att skriva tjihooooo xx hahaha gud jag har börjat skriva x (puss) överallt men det är roligt xxxxxxx


Kommentarer
Postat av: Nathalie

Jättebra :D

2012-09-19 @ 19:40:48
Postat av: My

Älskar din novell!
xxxxxxxx <---- var tvungen att testa...

2012-09-19 @ 19:57:31
URL: http://novelllonedirection.blogg.se
Postat av: Lisa (:

forsätt skriva du är jätte duktig!

2012-09-19 @ 20:01:36
Postat av: emma

Åh, jag älskar det!

2012-09-19 @ 21:09:54
URL: http://Iwillneverlookback.blogg.se
Postat av: Emma

Vivi is a munthergök xxx

2012-09-19 @ 21:37:06
URL: http://emmasnoveller.blogg.se
Postat av: Vivi

Hjhej jag är Vivi

2012-09-19 @ 21:49:02
Postat av: bea

Skiit så underbart bra!!!!! :)

2012-09-20 @ 23:09:16
Postat av: Julia

Bra! Kolla gärna in min novell o lämna en kommentar elr två om det låter intressant!:)
Kram:)

2012-09-21 @ 22:12:47
URL: http://myonedirectionovel.blogg.se
Postat av: Vivi

Jag älskar din novell jag behöver inte skriva en egen gör vi har din xx

2012-09-22 @ 16:42:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0