morethanthis

”Let’s go...”
Liam lyfte upp Niall på ryggen som kramade sig fast med armarna över hans bröstkorg. Niall lutade sitt huvud mot Liams. Det var nog det sötaste jag någonsin sett.

Vad söt du är! Hoppas du inte får problem med att hitta hit i framtiden :) En ny del är på väg upp just precis nu blev supertaggad av din kommentar gulle!

Det här är inte min personliga blogg meeen jag fick lust att bara slänga upp en bild på mina nya hårfärg som jag tonade till idag. Jag täcker ansiktet för att jag är osminkad och inte alls fastnade på bild bara så att ni vet! Åsikter? :)



Jag slänger upp en ny del ikväll ciaooo!

Men precis som kvinnan i receptionen sagt fick jag syn på en dörr i massiv björk som det bara var att gå igenom för att komma till det andra rummet. Om vi lät den stå öppen hela tiden var det precis som om vi alla delade på en enda lägenhet. Hur vi alla sex skulle dela på två badrum gjorde mig däremot lite fundersam.

---

Jag kände hur jag började frysa som om all värme strömmade ut ur kroppen. Louis stod vid fotänden med täcket i handen.
”Go away... Let me sleep...” Mumlade jag och försökte värma mig genom att krypa ihop till en boll.
”Time to get up sleepyheads!”
Louis rundade sängen och började ruska runt Harry som inte ens vaknat av täckets plötsliga försvinnande.
”Harry you need to wake up now!”
“Uuuh...” Sömnigt försökte Harry putta bort Louis. Det såg ganska mesigt ut.
”Breeeaakfasttiiiime” hörde jag någon sjunga från det andra rummet. Att det var Niall gissade jag ganska snabbt. Jag masade mig upp ur sängen av den enda anledningen att badrummet var ledigt. Hastigt smet jag in och låste dörren efter mig, innan någon annan hann ta badrummet ifrån mig. Jag borstade bort morgonfrisyren och satte upp mitt långa bruna hår i en vågig hästsvans. Sminket fixade jag på mindre än tio minuter. Under tiden hörde jag bankanden på dörren.
”I need to take a wee!” Stönade Harry.
“I’ll be done in a minute!”
När jag öppnade slet Harry ut mig från badrummet och stängde dörren efter sig. Stackarn han måste ha varit på bristningsgränsen.
Fem minuter senare var vi på väg ner till frukostbuffén. Jag möttes av avlånga rosadukade bord fyllda till bredden av allt som en frukostbuffé skulle ha. Exotiska frukter i alla färger, säkert åtta olika juicesorter, omeletter, bacon, flingor, rader med olika kakor och tårtor, brödlimpor ordnade i färgskala från ljusaste till mörkaste. Niall hann först till kön och plockade på sig två tallrikar direkt. Han lassade på mat som skulle räcka till ett helt skogshuggarkompani. Jag förundrades över hur Niall som var den minsta av killarna nästan åt mer än alla de andra fyra tillsammans. Själv fyllde jag på min tallrik med bacon, äggröra, frukt... Förtvivlat upptäckte jag att tallriken blivit full innan jag ens hunnit igenom halva buffén. Jag tittade runt efter någonstans att sitta när jag fick syn på Zayn i ögonvrån som vinkade till mig att han hade hittat ett bord. Smidigt kryssade jag mig fram genom matsalen och slog mig ner brevid honom.
”Has Harry told you what we will be doing today?” Zayn kollade på mig över sin tallrik, samtidigt som han tuggade på ett päron.
”Nope, not yet.”
”You want me to tell you?”
Jag hann inte svara innan han fortsatte.
”We’ll head to a studio in central LA to record some songs for our album.”
“Really?!” Utbrast jag glatt. “That’s so cool!”
Zayn och jag fortsatte ivrigt våra konversation. Vi var så inne i den att ingen oss lade märket till de andra. När jag kände en arm över mina axlar hoppade jag först till, för att sedan inse att det bara var Harry.
”I see you’ve heard of today plans.” Sa Harry.
“Yes I’m so excited to see you in the studio but you’re sure I’m not in the way or something I can just-“
“Emma relax!” Sa Louis med munnen full. ”It’ll be fine we want you there!”
Jag tittade på Niall för att se om han kom ihåg våra planer om gitarrlektionerna. Han besvarade med en diskret blinkning. Jag högg in på min frukost som förblivit orörd på grund av att jag och Zayn fastnat i vårat samtal.

”LAX...” Jag kliade mig i huvudet. Ansträngde alla hjärnceller jag hade för att komma på vart den flygplatsen låg. Det satt någonstans i bakhuvudet, det visste jag. Men geografi hade aldrig varit min starka sida.

Mina ögon fastnade på Harry som långsamt drog av sig sin blöta, svarta t-shirt och avslöjade ett sexpack på magområdet. Jag kom på mig själv med att stå med munnen halvöppen, så jag stängde igen den.
”With what darling?”
”Uhhm... With, eeh…” Sa jag trögt. ”I lost the plot.”

---

Insidan av huvudet hade blivit helt blankt och jag glömde vad jag varit på väg att fråga. Harry skrattade åt mig. Länge stod han och fumlade med sin nya tröja, som var både ut och in och bak och fram. På någon nivå misstänkte jag att han tog så lång tid på sig att sätta på sig tröjan för att han var medveten om att jag stirrade. Jag menar kom igen, hur många gånger kunde man egentligen misslyckas med att sätta på sig en simpel tröja? Mina ögon vandrade upp från magrutorna och fastnade på något annat.
”What’s that?” Frågade jag och pekade försiktigt.
”Oh it’s nothing. It’s just, I have four nipples. Harry pausade. “Please don’t think I’m a weirdo.”
“I don’t.”
Harry pustade lättat ut. Plöstligt återvände det jag glömt bort till minnet.
”Right I was going to ask you to help me pick something out!” Utbrast jag snabbt. Harry nickade och gick mot mig, fortfarande fipplandes med sig tröja. Han stod precis framför mig när han äntligen lyckades dra tröjan över huvudet rätt.
”I like this one... Oh but I love this one!”
Harry höll upp en tight blommig sommartopp i brösthöjd för att visa överdelen från dess bästa sida.
”And these?” Replikerade jag och höll upp ett par beiga shorts.
”Perfect!”
Baserat på klädvalet hade jag nu fått en liten ledtråd om vart vi var på väg. Det måste ju vara ett varmt ställe, halleluja! Jag kände två kalla händer vidröra huden vid min midja. Det var Harry som hjälpte mig dra av min våta tröja. Den satt som fastklistrad på huden, så han fick lirka lite. Till slut kom den av och jag stod där med överkroppen endast klädd i BH. Den var också fuktig men tröjan hade skyddad den lite, så jag brydde mig inte om att byta den. Jag tog toppen ur Harrys hand och drog den över huvudet. Harry hade observerat mig medan jag bytt om.
”And there we go!” Sa jag nöjt. ”I’m tired. Should we try and get some sleep?”
Vi gick ut ur bagagerummet och la oss tillsammans i en nedfälld flygstol. Harry snurrade några lockar av mitt hår mellan fingrarna.
”Night babe.”

”This way Em!”
Harry gestukulerade åt mig att komma till honom. Jag sprang, men kom ingenstans. Jag vinklade ner blicken och upptäckte till min förvåning att jag befann mig på ett rullband. Jag tog i allt vad jag hade men till min irritation drev jag bara längre och längre bort från Harry, som kollade frågande på mig, undrade varför jag inte kom. Jag försökte ropa till honom, men andfåddheten hindrade mig. Flåsandes rörde jag mina mjölksyrefyllda ben. Med en duns faller jag framåt och följer ofrivilligt med rullbandets färd bakåt.
”NEEEJ!”
”Emma what happened?!”
Förvirrat tittade jag in i Harrys oroliga gräsgröna blick. Åh, det hade bara varit en dröm. Jag låg på golvet nedanför stolen, jag måste ha trillat ner på golvet samtidigt som jag ramlade i drömmen.
”Oh it’s nothing. Just a dream.”
Harry kramade om mig lätt.
”WE'RE HERE!” Skrek Louis springandes. Han skakade om Niall som suttit och sovit brevid Zayn. Niall satte sig rappt upp i försvarställning och lämnade Zayns huvud som legat vilandes på hans axel helt utan stöd. Zayn föll åt sidan, fortfarande sovandes tills han slog huvudet i armstödet.
”Whaaa...” Sa Zayn långsamt, ännu inte riktigt vaken.
”Where here finally!” Louis hoppade runt som en barnunge. Hans glädje smittade av sig på oss alla. När vi klev ut ur planet stannade jag upp och kollade runt efter ledtrådar som kunde avslöja vart vi befann oss.
”LAX...” Jag kliade mig i huvudet. Ansträngde alla hjärnceller jag hade för att komma på vart den flygplatsen låg. Det satt någonstans i bakhuvudet, det visste jag. Men geografi hade aldrig varit min starka sida.

Louis räckte över en röd liten dosa till mig. Jag tog emot den och vek upp locket.
”How do you turn this on...?”
Harry tryckte på en liten knapp på sidan. Skärmen startade och det stod ”Nintendo” i svarta bokstäver. Därefter poppade något jag kände igen upp på skärmen.

---

”Pokemón! I remember this I used to watch this as a kid!”
Varje lördagmorgon hade jag glatt skuttat upp ur sängen för att kolla på det här programmet. Från fyra års ålder tills jag fyllde sju. Pikachu hade varit min favorit. Harry och Louis bjöd in mig till något som kallades ”Battle” och jag accepterade. Luddigt förkarade de reglerna för mig, pratandes i mun på varandra. Jag nickade till svar trots att jag knappt uppfattat någonting. Skärmen sa ’KÖR’ och jag började frenetiskt trycka på konsolens alla knappar i hopp om att inte bli dödad. Louis pokemón kastade skumma vattenballonger på mig. Jag vek åt sidorna för att undvika att bli träffad. Jag började få kläm på de simplaste funktionerna som ’hoppa’, ’ducka’ och ’spring’. Jag klickade på en rund knapp och min pokemón förvandlades på ett ögonblick till en stor fet boll som jag kunde styra med pilarna. Utan att ens försöka sikta rullade jag runt på måfå och lyckades mangla både Louis och Harry i farten.
”LOOSERS!”

Vi spelade några omgångar till och jag började känna mig hungrig. Det var jobbigt att vara så grym och krossa Harry och Louis hela tiden. Okej det där sista kanske var något av en överdrift. Klockan var tre på eftermiddagen och jag hade inte ätit sedan frukosten på flygplatsen. Harrys mage knorrade högt, han var också hungrig. Jag frågade om han också ville ha något att äta. Han var snabb på att säga ja. Louis lämnade vi kvar i flygstolen, för han ville spela lite till.
Jag öppnade kylskåpet och möttes av en kall substans som rann ner i urringningen på tröjan och gjorde hela överkroppen blöt. Harry kunde inte hålla sig för skratt.
”Milk is meant for drinking, not showering.”
Jag försökte krama ur tröjan så gott det gick genom att snurra delar av tyget så hårt jag kunde och klämma ur vätskan, men misslyckades ganska totalt. Harry tyckte hela situationen var jätterolig.
”If this is so funny, why don’t you join the club?”
Harry såg ut som ett frågetecken, men innan han hann fatta vad jag just sagt hade jag greppat ett nytt mjölkpaket. Jag rev upp ett hörn så snabbt jag kunde och mjölken rann som ett vitt, porlande vattenfall över hans ansikte. Nu var det min tur att skratta.
”You little... Tease!”
Ytterliggare ett mjökpaket försvann ur kylskåpet. Jag försökte springa iväg men Harry höll fast mig runt midjan. Långsamt hällde han mjölken över mitt hår och njöt av mitt minspel som visade att vätskan var allt annat än varm. Heltäckningsmattan absorberade mjölken så gott den kunde men ett vitt skikt låg kvar över golvet, och det var halt. Harry halkade och eftersom han höll stadigt kring midjan på mig for jag också med ner i pölen. Det skvätte upp på väggarna och på oss själva så att vi blev ännu blötare. Om det ens var möjligt.
”I’m wet, and so are you. Maybe we should change clothes.”
Tacksamt accepterade jag erbjudandet. Harry hjälpte mig att resa mig upp. När han själv gjorde ett försök halkade han bara ner i pölen igen. Jag sträckte fram en hjälpande hand. Väl uppe på fötterna begav vi oss mot rummet där vårat bagage förvarades. Eftersom vi flög privatplan behövde inte väskorna resa bak i något lastutrymme. Harry böjde sig ner över sin vinröda väska. Strax hade han satt ihop en ny outfit och slängt den på golvet så de vikta kläderna skrynklade sig. Jag stod lutandes över min väska och försökte välja ut någon nytt att klä på mig.
”Can you help me with-”
Mina ögon fastnade på Harry som långsamt drog av sig sin blöta, svarta t-shirt och avslöjade ett sexpack på magområdet. Jag kom på mig själv med att stå med munnen halvöppen, så jag stängde igen den.
”With what darling?”
”Uhhm... With, eeh...” Sa jag trögt. ”I lost the plot.”

Han förflyttade mina fingrar igen till nya strängar och sen fick jag prova att spela det ackordet också. En ljuv, ren ton nådde mina trumhinnor.
”Emma you’re a natural!”
Jag rodnande.
“Really?”

---

“Yes! A few weeks of training and you’ll be a pro.” Sa Niall glatt. “I can help you!”
“Would you do that for me? It’s not too much trouble then?”
“No not at all! I need something do to when we’re not working.”
“Okay thanks that would be great!”
Vi provade några ackord till och en timme senare kunde jag spela en liten melodi. Niall gav mig en klapp på axeln då och då och var generös med berömmet. När jag tittade upp från gitarren och tänkte visa de andra grabbarna min nyfunna talang upptäckte jag att alla sov, det var bara jag och Niall som fortfarande var vakna.
”How about we play a little prank on the others...” Viskade Niall.
Han gick till minikylskåpet och öppnade det. I handen höll han nu en syltburk. Han vinkade att jag skulle gå med honom och tillsammans gick vi mot Louis stol. Han låg på mage och andades tungt. Niall pekade att jag skulle plocka upp Louis skor som låg slängda på golvet, eftersom han inte kunde böja sig ner för att ta dem själv. Så det gjorde jag. Jag skulle ställde dem på bordet och Niall skruvade och syltburken. Långsamt lät han sylten glida av skeden och landa i en pöl i skons tå. Sedan fick jag ställa tillbaka skorna i samma skick som jag hittat dem, för att Louis inte skulle märka något. Därefter gav vi oss på Harry.
”What are you...?” Hörde jag en sömndrucken röst.
”Schh Liam don’t bust us!” Jag hyssjade åt Liam som hade vaknat och sett vad vi höll på att göra.
”Can I join?”
Alla tre hittade varsin svart bläckpenna. Försiktigt ritade vi på Harrys söta ansikte. Niall skrev ’NANDOS’ med stora bokstäver i pannan, Liam sketchade på en liten gullig mustasch och själv designade jag ett par glasögon.. Sist men inte minst var det Zayns tur.
Vi smög till hans säte. Plötsligt känner jag min balans rubbas, ungefär som när man försöker balansera ett papper som bara viker sig. Jag snavar över något som ligger på golvet och faller rätt ner i Zayn armar. Han vaknar med ett ryck.
”VAS HAPPENIN?” Är det först han säger. Alla brister ut i ett högljutt skratt, med Niall som i toppen som överröstade alla med det där hysteriska, fantastiskt smittsamma skrattet bara han hade. Klassisk Zayn. Han tittar frågande ner på mig.
”I tripped... Sorry.” Sa jag generat. Jag försökte resa mig upp. Det gick inte så bra.
”Let me help you.”
Zayn satte sin ena muskulösa arm under mina knäveck och den andra under mina armar och lyfte. På ett ögonblick befann jag mig uppe på benen igen.
“But what did you do to Haz?” Fnissade Zayn.

En stickande känsla någonstans i nedre delen av kroppen fick mig att slå upp ögonen. Det var min fot som hade somnat. Min fot fick sova, men inte jag? Irriterad satte jag mig upp i stolen. Med suddig syn såg jag ett vitt sken lysa upp två ansikten. Jag kisade och fokuserade blicken. Harry och Louis låg kors och tvärs över varandra i en flygstol och spelade på någon slags konsol. Jag blev nyfiken och smög mig fram till dem och ställde mig lutandes över ryggstödet, observerade vad som pågick på de små skärmarna. Det flimrande ljuset gjorde det svårt att hålla ögonen öppna. Jag betraktade Harrys målade ansikte, men sa ingenting. Det var alldeles för roligt för att tas bort.
”What are you playing?”
Jag såg både Harry och Louis hoppa till vid ljudet av min röst. Jag hade stått och kollat in deras spelande i några minuter nu, så jag tyckte det var dags att de fick veta att de var iakttagna.
”How long have you been standing there?!” Sa Harry med en hand på hjärtat, som för att hindra det från att hoppa ut genom bröstkorgen. Jag besvarade hans fråga med en annan.
”Can I try?”
”Sure thing!”
Louis räckte över en röd liten dosa till mig. Jag tog emot den och vek upp locket.
”How do you turn this on...?”
Harry tryckte på en liten knapp på sidan. Skärmen startade och det stod ”Nintendo” i svarta bokstäver. Därefter poppade något jag kände igen upp på skärmen.

Efter tio minuters letande till hade Louis funnit även Liam och Zayn. Tja Zayn hade egentligen inte varit så svår att hitta, Louis hade bara missat honom. Han hade suttit på ett säte vid gaten i ett hörn och käkat en macka.
-One hour left folks. Sa Louis.

---

”I want breakfast.” Utbrast Niall plötsligt. ”Like a sandwich with salty pork, some cheddar, pickles...”
Hans beskrivning av mat gjorde alla sugna på något att äta, till och med Zayn av någon konstig anledning. Räckte det inte med en hel smörgås? Vi vandrade runt på gaten och hittade ett fik som var öppet. När vi kom närmare insåg jag att det var samma fik vi gömt oss i för ungefär en kvart sen. Tänk om de hade öppnat stället medans vi... Ja. Jag och Harry tittade på varandra och började skratta. Grabbarna undrade vad det var som var så roligt.
”Nothing, nothing...”
Vi gick dit och kikade på menyn. Helt otroligt nog hittade Niall en likadan precis en sån macka som han beskrivit. Jag tog en skagensmörgås och ett glas juice. Vi satte oss ner vid ett hörnbord långt bort från kassan. Högljutt pratade, skrattade och skämtade vi med varandra. Liam, som nu hade rättat sitt armbandsur, påpekade att det var dags att dra sig mot planet. Vi såg ingenstans att ställa undan disken så vi lämnade allt på bordet.
Planet var ljust och rymligt. Eftersom det var ett privatplan såg det inte riktigt ut som ett vanligt flyg, och det var mycket mindre. Flygstolarna var ljusbruna och det fanns tillräckligt med plats för att du skulle kunna fälla ner dem och ligga raklång. Ett litet bord stod i mitten av rummet med tillhörande stolar, och ett minikylskåp hängde från väggen.
”Can you at least tell me for how long we will be flying?”
“Nope.”
“But Harryyyyy, I can’t take this anymore!”
“I told you, I want it to be a surprise!”
“I will find out sooner or later.”
”Yes. LATER.” Han avslutade diskussionen och satte sig ner i en flygstol. Jag slog mig ner i hans knä.
”Will I need sleep?”
”Yeah I think that’s a good idea.”
Gud hur långt skulle vi flyga? Nåja. Men fem brittiska killar ombord skulle nog flygresan bli allt annat än långtråkig.

Hur jag än vred och vände på mig i stolen kunde jag inte somna. Två timmar av flygningen hade passerat och jag hade fördrivit tiden med att pussa lite på Harry, och när han somnade typ en halvtimme efter avfärden roade jag mig med att spela kort med Liam, Zayn och Louis. De hade försökt lära mig poker, men jag förståd inte reglerna (det var typ tusen olika att hålla reda på!) så de bytte till en enklare variant som jag fattade ganska snabbt. Nu låg jag i min fåtölj men jag kunde inte få en blund. En grej som gjorde det lite svårt att somna var förstås Niall som spelade stillsamt på sin gitarr. Jag reste mig upp ur stolen och gick och satte mig med honom istället.
“Could you teach me some of that?” Frågade jag Niall, vars fingrar smidigt bytte mellan olika ackord.
“Sure! Give me your hand.”
Jag räckte lydigt fram handen som han sa. Han tog den och förde den mot gitarrens hals.
“And then you put your fingers like this...”
Niall pratade fokuserat och placerade mina fingrar ett i taget på olika strängar.
“Now try and play! Start from the second top string and all the way down. You’ve seen people play guitar before right?”
Jag gjorde som han sa. Otroligt nog lät det inte så pjåkigt.
“That’s good Emma! Now let’s try a C.”
Han förflyttade mina fingrar igen till nya strängar och sen fick jag prova att spela det ackordet också. En ljuv, ren ton nådde mina trumhinnor.
”Emma you’re a natural!”
Jag rodnande.
“Really?”

Hej förlåt för att jag inte uppdaterar riktigt lika mycket som förut. Men lovet är över och jag har tyvärr inte lika mycket tid att skriva. Jag får som mest inspiration sent på kvällen och nu när skolan har dragit igång kan jag itne sitta uppe halva nätterna och skriva. Jag är redan uppe alldeles för sent för att det ska vara bra för mig. Ni får stå ut med att jag inte uppdaterar kanske riktigt varje dag, jag ska försöka så gott jag kan! Hoppas jag inte tappar några läsare för ni är alla så värda. Kommentera gärna så jag vet att ni fortfarande läser! Ni betyder. Puss!


Imorn kommer en ny del upp!

"Oh no. I’ve put on my watch upside down and when I saw the long pointer on three I got stressed out and assumed it was 9:15. Sorry guys! Must’ve been a bit tired this morning…" Liam log ursäktande mot oss. Skrattandes satte jag mig ner på ett tomt säte.
"So one and a half hour until takeoff, what should we do?"

---

Turligt nog var gaten tom, den hade blivit avspärrad. Inte ens någon personal var i sikte. Vi kunde göra vad vi ville.
"What about a fun little game of hide and seek?" Föreslog Louis barnsligt.
"What are we five?"
"Come on!"
Vi hade ju ändå ingenting annat göra, så vi sa ja. Louis erbjöd sig att räkna. Men istället för att ställa sig mot en vägg och hålla för ögonen la sig på mage mitt på golvet med huvudet neråt. Jag frågade inte ens varför.
"Follow me!" Viskade Harry och fattade min hand.
"You know we’re not supposed to hide together right?" Påpekade jag småleendes.
"But I don’t wanna be apart from you."
Inte för att jag tänkt säga emot om han ändrat sig, jag följde gärna med. Jag sa det bara för att retas lite. Vi irrade långt bort i den tomma sektionen. Zayn, Liam och Niall hade sprungit/haltat iväg åt andra håll för att gömma sig.
"This is perfect!"
Harry pekade på ett obemannat litet fik. Vi hukade oss ner bakom bänken där kassan stod.
"What if they open the coffee place when we’re sitting here hiding?" Frågade jag fnittrandes.
"I don’t care. Finally we’re alone. I’ve missed having you to myself babe..." Mumlade Harry sexigt.
Innan jag hann svara hade Harry tvingat ner mig på golvet i ryggposition. Han lutade sig över mig, hans bruna, mjuka lockar kittlade mig i ansiktet. Försiktigt placerade han små lätta kyssar på min hals och bröstkorg. Jag suckade. Han förflyttade sig uppåt och våra läppar möttes. Mina händer rufsade om hans hår och vi kysstes hett i flera minuter. Tills vi hörde steg närma sig. Tyst lämnade Harrys läppar mina och hans kropp frös. Men munnen förvandlades till ett leende. Vi försökte båda att hålla oss för skratt, eftersom det skulle förråda vårat gömställe. Men det var svårt att inte brista ut garv när vi låg ovanpå varandra bakom en disk, såhär nära på att bli avslöjade. Vi visste båda att om Louis hittade oss skulle han aldrig hålla truten om vad han ertappat oss med. Jag kunde höra Louis prata med sig själv, vilket gjorde det ännu svårare att hålla masken.
"Where are they, wheeeere are they hiding hmm... My buddies left me all alone..." Pratade Louis på med tillgjord röst. Nu höll jag verkligen på att brista ut i gapskratt. Harry reagerade snabbt och satte sin ena hand över min mun för att hindra skrattanfallet. Jag observerade att han själv försökte hålla sig, hans mun och ansikte var så spänt för att inte börja garva. Smilgroparna syntes tydligare än någonsin. Jag kunde höra stegen avlägsna sig. Harry hörde det också, och tog efter en liten stund bort handen från min mun.
"That was so close!"
"No kidding! Schh I think I hear something."
Steg närmade sig igen. Nu satt jag och Harry upprätt och tryckte ryggarna mot disken. Jag skrek till. Ett huvud hade nyss dykit upp från ingenstans och kollade ner på oss.
"Found ya!" Louis låg på mage över disken med huvudet hängandes över kanten. Vi reste oss upp från vårat gömställe och såg då även Niall som blivit hittad före oss.
"Yep you found us, but at least not first!" Sa Harry.
"Niall is hopeless I could hear him laughing miles away!"
"Then don’t go around talking to yourself that could make anyone burst!"
"Well that was my plan!"
Efter tio minuters letande till hade Louis funnit även Liam och Zayn. Tja Zayn hade egentligen inte varit så svår att hitta, Louis hade bara missat honom. Han hade suttit på ett säte vid gaten i ett hörn och käkat en macka.
"One hour left folks." Sa Louis.

I hemlighet tyckte jag ändå ganska mycket om mitt vågiga hår.
Dörrklockans pling ljöd genom hela huset.

---

"Det måste vara dem!"
På lätta fötter ilade jag mot hallen. Jag låste upp dörren och möttes av ett snövitt leende.
"Hey love!"
Jag omfamnade Harry som lyfte upp mig och snurrade runt mig ett varv innan han lätt satte ner mig på marken.
"You gotta help me with my bag Harry!"
Innan Harry ens hunnit ta av sig skorna hade jag fattat hans hand och släpat med mig honom till mitt run där min överfulla resväska låg och väntade.
"Wow. That’s a big suitcase. But no problem I take it and you go say goodbye to your family."
Jag placerade en tacksamhetspuss på hans kind. Mamma och pappa hade hunnit till hallen och även lilla Anton var med dem.
"Hej då älskling! Vi kommer sakna dig ha en rolig resa! Glöm inte att höra av dig!"
"Nej då mamma, det ska jag inte."
Jag såg hur mammas ögon tårades en aning. Jag kramade henne hårt. Därefter var det pappas tur och jag gav även honom en rejäl omfamning. Till sist skulle jag säga hej då till Anton.
"Hej då gubben, syster kommer sakna dig såhääääär mycket!" Jag sträckte ut armarna så långt åt sidorna jag kunde för att visa hur mycket.
"Hej då Emma!" Anton slog sina små, små armar runt mig och knäppte händerna bakom min nacke. Jag kramade tillbaka länge och väl, tills Anton tröttnade och ville gå och leka med sina Star Wars-figurer.
"You coming?"
Harry hade stått i dörröppningen och iakttagit kramkalaset.
"Yes I’m done. Hej då älskar er!"
Vinkades gick jag ut genom porten och mamma låste den efter mig. Jag gick framför Harry som tvingades släpa på min tunga väska, jag var så snäll. Glatt sprang jag i förväg och hälsade på de andra grabbarna.
"Liam, Zayn, Louis, hello!" Jag gav alla tre varsin kram. "Where’s Niall?"
"He’s, um..."
"I’m right here lads!" Niall blev synlig i baksätet längst bort. Jag rundade bilen för att hälsa på honom också.
"Oh god, Niall what happened to you?" Niall försökte besvärat resa sig upp från sätet. Jag rusade fram för att ge honom stöd. Med en arm runt hans rygg och den andra kring hans midja lyckades jag få upp honom på benen. Men han stod endast med tyngden på det vänstra, den andra foten bara nuddade marken för att kvarhålla balansen. När vi tog några steg lade jag märket till att han haltade.
"It was so stupid..." Småskrattade Niall nerövst. "Me and Liam had been to the supermarket, and we were racing home. I planned to jump over a small stonewall. But of course I tripped and hit my knee on the edge." Niall log mot mig för att visa att det inte var någon fara med honom, men jag anade en grimasering som visade på smärta.
"Aww you poor thing. Jag pussade honom på kinden.
"It’s okay really..." Niall rodnade.
"Let’s go alright?" Hojtade Zayn som hjälpt Harry att fösa in min väska i bagageluckan.
Alla skuttade in i Louis blå bil. Otroligt nog fick vi alla plats, men ja det vart trångt. Louis tog förarsätet eftersom han var den enda som hade körkört. Liam, Zayn och Niall var arton alla tre men ingen av dem hade gjort sin uppkörning än.
"Bye London!"

Efter att ha missat nyckelhålet ett par gånger med darriga händer fixade jag låset. Precis efter att dörren slagit igen efter mig ramlade jag bakåt med ryggen mot den stadiga ekporten och sjönk långsamt ner på hallgolvet med världens leende fastklistrat på ansiktet.

Niall öppnade mikron och popcorn flög ut över hela köket. Jag duckade instinktivt och skyddade mig med två chipspåsar. Niall satt nerhukad under mikron och höll armarna över huvudet. När popcornanfallet lugnat ner sig började han gapflabba.
"Ehe WOOPS!"
Jag började asgarva jag med och de andra kom inrusandes i köket.
"What the...?" Liam kollade omkring i köket.
"POPCORN ATTACK!" Skrek Louis och grabbade en hel famn med popcorn och hävde dom över Harry. Han hakade på och slängde tillbaka popcorn på Louis som vänt sig om och börjat begrava Niall i de gula små bollarna. Niall kastade tillbaka på Louis och jag som stått och observerat de två hade inte märkt Harry som smygit sig på mig bakifrån. Jag kände popcorn ramla ner över ansiktet och vände mig om mot en flinande Harry. Självklart gav jag mig in i fighten jag också och nu var alla upptagna med att slänga popcorn på varandra.
"I petty the one who’s gonna have to clean this mess up." Skrattade Zayn.
"I ain’t gonna do it, and I bet no one of you guys will do it either. I’ll call a cleaner first thing in the morning."
"You do that Liam."

Alla somnade i soffan slash på golvet under filmens gång. På morgonen vaknade jag upp med Harry liggandes halvt ovanpå mig och Liams fot i ansiktet. Försiktigt krånglade jag mig ur positionen för att inte väcka någon, och gick ut till köket där det doftade av ägg och bacon.
"This one’s for you my love." Louis räckte mig en tallrik med stekt ägg och baconstrimlor. Jag tackade och satte mig vid matbordet, där Niall redan satt och hävde i sig sin frukost. Zayn och Louis stod för matlagningen och jag måste säga att de gjorde ett utmärkt jobb. En halvsovandes Harry kom gåendes brevid en alert Liam och även de fick varsin tallrik. Harry kysste mig på huvudet och slog sig ner brevid mig.
"Did you sleep well babe?"
"Yes I didn’t wake up once, except for now obviously. Liam you should watch your feet though, one of them were in my face this morning."
"It was? Haha Sorry Emma."
Klockan var bara halv sju drygt så jag hade gott om tid på mig. Speciellt som Louis erbjudit sig att ge mig skjuts till skolan, jag behövde inte vara klar förrän om mer än en timme. Långsamt åt jag upp frukosten och frågade sedan om jag fick låna lite kläder av Harry. Han sa ja och visade mig till sin garderob. Jag valde ut en rutig skjorta och gick sedan för att kolla om mina jeans hade torkat. Jag fingrade på denimtyget. Det var fortfarande lite fuktiga men det var inte så farligt. Jag tog på mig dem ändå och de gick bra med skjortan. Sedan gick jag för att skölja bort tröttheten från mitt ansikte, jag hade inte sovit många timmar inatt. Det gick inte så bra men värt ett försök iallafall. Jag hade en mascara och concealer liggandes i jackfickan, som jag inte ens kom ihåg att jag lagt dit. Men tydligen så hade jag det och det var jag glad över nu. Jag var läskigt lik en zombie i ansiktet. Om jag gick till skolan såhär tror jag att övriga elever och lärare skulle hoppa högt av rädsla skrikandes ”DÖDA MIG INTE!” Att sminka sig gick på bara några minuter och när jag var klar med det var det fortfarande en halvtimme tills vi skulle åka. Jag letade upp Harry som satt och sjöng för sig själv framför tvn.
"You sing pretty good you know that?"
Harry svarade med en kyss. Jag slog mig ner brevid honom och kollade vad det var som var så intressant på tvn. Det var en film jag aldrig sett förut. Vi tittade på filmen tillsammans tills det var dags för mig att ta mig till skolan. Harry reste sig också upp ur soffan för han ville följa med och lämna av mig. Louis stod redan i hallen och väntade på oss. På sju minuter var vi framme. Louis parkerade bilen avsides från skolan, för vi kunde ju inte åka in på parkeringen där alla kunde se oss. Louis satt kvar i bilen medan jag och Harry klev ut och sa hej då till varandra.
"Okay enough now, you’re gonna make Emma late!"

Jag förväntade mig inget svar men jag kunde inte låta bli att hoppas. När jag hörde min sms-signal hoppade jag nästan rakt upp i luften av lycka, men när jag tittade på skärmen såg jag att det var Alli som skickat meddelandet.

“When r u coming back 2 class?”
“Not coming back today Alli. Something happened, need to figure this out. Love.”

Jag kunde inte gå tillbaka till skolan. Efter vad som nyss hade hänt kände jag bara för att gå och dränka mig, så olycklig var jag. Jag började långsamt släpa mig hemåt. Mamma och pappa var på jobbet och grannen passade Anton så ingen skulle fråga varför jag inte var i skolan på en måndag. När jag kom hem kurade jag ihop mig till en boll under täcket, och grät för allt jag var värd.
När resten av familjen kom hem skyllde jag på att jag mådde dåligt. Mamma envisades med att laga kycklingsoppa, och hur mycket jag än sa att det inte var nödvändigt kom hon ändå in med den där soppan. Jag sa att jag inte ville ha men mamma tvingade mig att sätta mig upp och sen började hon mata mig som en femåring. Jag hade inte ätit på hela dagen, förutom frukost då och la nu märket till hur hungrig jag var. Efter några skedar tog jag skålen själv och började sörpla högt. Mamma log och lämnade mig och kycklingsoppan för oss själva. Jag stannade dock inne på mitt rum. När resten av huset hade gått och lagt sig låg jag fortfarande vaken utan en tanke på att kunna sova. Jag tittade på klockan. 22.59. That’s it. Jag hoppade upp ur sängen, drog på mig skor och jacka och låste upp ytterdörren.

Tjugo minuter senare sprang jag över gräsmattan till det bekanta lägenhetskomplexet. Det hade börjat spöregna medans jag tagit mig hit och jag var sjöblöt, eftersom jag hade inte tagit med mig något paraply. Men jag brydde mig inte. Jag hade inte alls förberett vad jag skulle säga, det får gå som det går. Jag ringde på porttelefonen.
"Hello who is this?" Svarade en röst.
"It’s me, Emma."
"Oh Emma... Guessing you came to talk to Harry?" Jag hörde att det var Liam nu.
"Please Liam you HAVE to let me in! I feel terrible and I can’t cope with Harry being mad at me and-"
"He hasn’t left his room all day, and he doesn’t want to talk to anyone..."
"Please Liam I’m begging here!"
"Okay I’ll see what I can do."
Han gick ifrån luren men stängde inte av den. Jag kunde höra honom ropa på Harry. Sen hörde jag avlägsna steg i trappan och två röster som pratade med varandra.
"I don’t want to talk to her."
"But she sounds really devastated Harry..."
Jag pressade örat hårt mot porttelefonshögtalaren för att höra vad de sa.
"Liam I don’t"
"... c’mon!"
Porttelefonen stängdes av mitt i konversationen. Det lät inte lovande, Harry verkade riktigt upprörd. Om han ändå bara ville ge mig en chans att förklara... Långsamt släpade jag fötterna efter mig tillbaka över gräsmattan. Regnet fullkomligen öste ner. Skorna läckte igenom och håret låg klistrat mot ansikte och rygg.
"What do you want Em?"
Jag snurrade snabbt runt och såg Harry stå under taket till entren. Jag hade kommit halvvägs över gräsmattan så jag fick ropa tillbaka.
"It’s not what you think Harry. I went to this club with my friends and we were just dancing, and... Well I was dancing with Luke because we’re friends but all of a sudden he grabs me and kisses me and I didn’t get loose until a few seconds later. And by then the paparazzis must have got a really good shot of the two of us. I’m so sorry Harry!"
"Why should I believe you?"
"Harry? You can’t just go!" Men Harry var redan påväg tillbaka in genom ingången.
"I love you!"
Harry frös mitt i rörelsen. 

Tänkte bara droppa in ett liten inlägg här på bloggen. Nästa kapitel kommer vara ett dramakalas, och kommer upp lite senare idag! Skulle bli glad om ni kommenterade det kapitlet för jag blev rätt nöjd. TACK PÅ FÖRHAND JAG ÄLSKAR ER! ♥



Någon mer än jag som avgudar den här bilden?

Det enda jag skulle göra var att säga att jag skulle ta bussen till tandläkaren för att jag fått tandvärk. Om mina föräldrar frågar vart jag var så kunde jag bara skylla på att jag plötsligt fått väldigt ont i tanden och åkt till tandläkaren på egen hand. Lätt som en plätt! Det här klarar du Emma...

---

Klockan närmade sig halv tio. Jag reste mig osäkert upp från stolen, och Alli nickade åt mig. Jag hade berättat för henne vad jag tänkte göra och hon dömde mig inte tack och lov. På fem steg var jag framme vid katedern där läraren satt och blickade ut över klassen. Tyst berättade jag för honom att jag skulle till ”tandläkaren” och han tittade misstänksamt på mig, men lät mig gå. Jag lämnade klassrummet snabbt och pustade ut, jag hade klarat det, den svåra delen var över. Jag hade varit rädd för att inte kunna behålla mitt pokerface men det verkade ju ha funkat. Jag lämnade skolan och började gå mot Oxford Street som inte låg långt härifrån. Jag nynnade glatt medan jag gick längs gatorna, tills jag passerade en liten kiosk.
"Nej. Nej nej nej nej nej..."
Jag tryckte ansiktet mot glaset. Vad jag såg var inte bra. Jag lyfte bort ansiktet från fönstret och tog mig för pannan. Hur hade de fått tag på den bilden? Hade jag blivit förföljd? Jag var tvungen att sätta mig ner. Innanför glasrutan stod skvallertidningar uppradade och de flesta hade samma rubrik skriven tvärs över framsidan.
”Harry Styles girlfriend, caught in the act.”
En bild av mig och Harry tillsammans när vi sprang från fotograferna visades i en liten ruta under en stor bild av mig och Luke, kyssandes inne på nattklubben. Jag visste inte ens att paparazzisarna visste vem jag var och nu hade de förvandlat mig till en skandaldrottning utan dess like. Jag kände ögonen tåras men torkade bestämt bort dem. Jag kunde inte sitta här och ömka mig själv hela dagen jag måste få veta om Harry hade sett rubrikerna. Jag reste mig upp och powerwalkade sista biten till Starbucks. När jag kom fram stod Harry redan och väntade på mig. Han hade solglasögon och en luva över huvudet för att inte bli igenkänd, men jag kunde se att det var han på mils avstånd. Jag sken upp och sprang fram för att ge honom en kram, men han stoppade mig från att slå armarna runt honom.
"What’s this?" Harry höll fram en knölig skvallertidning med bilden av mig och Luke.
"I found this on the street and I couldn’t help but recognize this girl over here..." Fortsatte Harry vasst och förde sitt finger till mig på tidningens framsida.
"Harry it’s not what it looks like.."
"Oh really? Because it looks like you’re kissing another guy."
"Harry let me explai-"
"I don’t wanna hear it. Try talking to someone who gives a damn." Avbröt Harry mig och vände sig om för att gå.
"No Harry WAIT!"

Men det var för sent. Harry hade försvunnit i den täta folkmassan längs Londons trottoarer. Jag sprang efter, knuffandes och ropades, men förgäves. Han var borta och ville uppenbarligen inte prata med mig. Jag provade att ringa men nej, han svarade inte. Gud vad har jag gjort... Allt är Lukes fel! Om han inte hade kysst mig den där kvällen skulle jag och Harry aldrig hamnat i det här missförståndet och... Nej. Jag kunde inte skylla på Luke hur skulle han ha vetat? Jag hade ju inte sagt något. Jag skickade ett sms till Harry.
“Harry please you NEED to hear me out. XX.”
Jag stoppade tillbaka telefonen i fickan. Jag förväntade mig inget svar men jag kunde inte låta bli att hoppas. När jag hörde min sms-signal hoppade jag nästan rakt upp i luften av lycka, men när jag tittade på skärmen såg jag att det var Alli som skickat meddelandet.
“When r u coming back 2 class?”
“Not coming back today Alli. Something happened, need to figure this out. Love.”