morethanthis

 

”We’ve known each other for three months and 24 days, and I already know I will never fall in love with someone like I’ve fallen in love with you. Your smile, your eyes, the way you kiss me at the most random times. How you drop everything just to be there for me when I need you. No one has ever done that for me before. The way you put me to bed, even though I’m protesting, because you know I’m tired. Even when I don’t know I’m tired. You know me better than myself. How that happened I have no clue. Other people aren’t supposed to tell how you feel better than you do yourself, right? But somehow, you do. You’ve nestled into my head.

That day I ran you over with my bike, that’s my favourite day. It wasn’t back then, because I thought I had made a fool out of myself infront of a really attractive British boy. But I told myself it was okay, I would never see this guy again. Then I sat down in your lap on the tube. And we met again.

At first I thought we wouldn’t last. I’ve never had any luck when it comes to love. A summer fling, a two month romance was the best I was hoping for. Because I know guys never stick around with me.

”But I did.” Inflikade Harry med ett snett leende

”You did. I love you with everything I have. I wish I could shrink you down and carry you around in my pocket, because I want you with me wherever I go.”

Jag avslutade och svalde för att hindra gråten som var på väg att bryta fram. In än, inte än.

”My turn.” Harry tittade ner i marken och andades snabbt några gånger. Hans bröstkorg bankade genom skjortan. Varför var han så nervös? Det var ju bara jag.

”I tried to write my vows down, but I couldn’t find a way to put my feelings for you into words. How do you do that? They go way deeper than the thickness of a piece of paper.

Since the band started to become successful I was worried I’d never find a girl I could be sure liked me for me, and not because of what I’m a part of. But instantly I knew you had no clue who I was, and I took advantage of that. I shouldn’t have, because it led to a fight later on. But we made it through. Just like we always do.

I have never loved someone as much as I love you. The freckles in your face, the way you smile when you get excited, the sound of your laugh from the other room. How you every night snuggle up closer to me in your sleep, and when you wake up you have no memory of it what so ever.

You’re so hypnotizing, you make me laugh while I’m in the middle of a sentence. I can’t help but falling even harder for you by every day that passes. All the time I discover new sides of you I haven’t seen before. Seeing you in tears breaks my heart in pieces. I can’t stand it, it hurts too bad. I was enchanted to meet you, things like this doesn’t come across often in life. I love you so much it almost makes me dizzy. Maybe I’m love sick, I don’t know. But what I do know is that I just wanna be with you. Until time tears us apart. You know what I did the other day? A purple butterfly was soaring a few feet infront of me. I caught it in my hands, whispered that all I want is every day when I wake up, is for you to lie there next to me. For us to last forever. Then I counted to three and let go.”

Tårarna hade en tävling om vem som kunde rinna ner och slå i marken framför mina fötter först. Han kom ihåg drömmen. Tur att Vivi övertalat mig att ta vattenfast mascara. Harry såg förtvivlad ut och försökte torka mina kinder med armen på sin kavaj. Men jag stoppade honom innan han hann skrynkla ner sin jackärm. Mitt i allt kände jag hur näsan kittlade. Jag gav ifrån mig en ljudlig nysning. Det fick mig att börja skratta, och Harry med. Till och med prästen kunde jag höra småskrocka för sig själv. Han hostade till för att påkalla allas uppmärksamhet.

”Do you Harry Styles, take Emma Sand to be your beloved wife in sickness and in health, and to love her always?”

”I do.” Harry log stort. Han såg överlycklig ut. De vita tänderna gnistrade ikapp med hans ögon.

”Do you Emma Sand, take Harry Styles to be your beloved husband in sickness and in health, and to love him always?”

Jag tog ett par sekunder på mig att svara. Jag kunde inte sluta betrakta Harrys ansikte.

”I do.”

 

 

 

Jag kände hur jag darrade. Jag var nervös, men visste egentligen inte varför. Det fanns ingen anledning till att vara rädd. Hela idén med äktenskap är att om du är rädd så är du det inte ensam. Kanske darrade jag för att jag var så lycklig, hög på rushen av att veta att han stod där och väntade på mig. Mig och ingen annan. Det var en ny känsla. Jag välkomnade den med öppna armar, för den var en väldigt behaglig en.

Endast 17 år, men lika djupt förälskad som om jag varit gift i 50. I sin mörkt gråa smoking och yviga lockar som inte kunde tämjas vilken hårprodukt du än använde dig av, tittade han på mig med sina gröna ögon. Han sken upp i ett stort, dödande leende som skulle få vem som helst att undra om det var något fel på hans ansiktsmuskler. Jag kände mina egna mungipor härma hans. Jag visste att jag egentligen skulle gå långsamt fram längs gången, låta gästerna få tid att observera varje liten detalj av min klänning, mitt ansiktsuttryck och min blombukett. Men jag skyndade medvetet på stegen så mycket jag kunde utan att det såg skumt ut, för att komma fram till honom så fort som möjligt. Jag stod inte ut längre. Aldrig ville jag vara ifrån honom igen. Aldrig ville jag behövde utstå de mest outhärdliga 22 timmarna i mitt liv då vi inte pratat med varandra på grund av det löjliga grälet om att vi var för unga för att gifta oss. Eller ja, åtminstone tyckte en av oss det. Jag vill röra honom, stå bredvid honom. Hellre det än vandra den här oändliga gången i ett halvår. Det kändes som det iallafall. När det var tre meter kvar kunde jag inte hejda mig själv längre. Jag nästan sprang upp på den lilla platån. Harry märkte det och bromsade in mig, han insåg att jag inte skulle kunna bromsa in tillräckligt snabbt i mina ovana klackar och braka in i prästen. Han stannade mig genom att sätta varsin hand på sidan av mina armar.

”Hey.” Viskade han och betraktade mig från fötterna upp till huvudet. Jag såg hans ögon skifta från vanligt gröna till smått glansiga.

”You’re the most beautiful girl I’ve ever stumbled on in my life.”

Jag rodnade och visste inte vad jag skulle svara. Så jag lämnade honom med att trycka hans hand, och sedan ställde jag mig på min sida mitt emot honom med prästen placerad nästan mitt i mellan. Harry hade en vit bukett blommor med några enstaka förgätmigej kikades upp ur bröstfickan som fint matchade de vita nejlikorna och förgätmigejen i buketten i mina smått skakiga händer. Träden blandade sina färger i en mix av orange, gult och rött och utgjorde en så fin bakgrund bakom Harry att jag tappade andan, som var utmanande att återfå i min tajta klänning. Hans bruna hår och gröna ögon gick perfekt med höstfärgerna. Jag vill inget annat än röra honom och viska att jag älskar honom i hans öra, men den där prästen var urvägen. När jag föreställde mig min egen bröllopsdag var jag inte beredd på att jag helst av allt ville att själva ceremonin skulle vara över. Men det var precis det jag ville. Jag ville inte stå här och bli utstirrad av en massa människor. Jag ville att det skulle vara överstäkat så jag kunde få lämna allt med Harry och bara vara. Bara vara hopplöst förälskad i min egna lilla värld. Kyssa honom och röra honom hur mycket jag ville, utan alla blickar. Prata om allt vi kunde prata om som ingen annan förstod.

”Dear friends and family. We are gathered here today to join Harry Styles, and Emma Sand in the commitment we call marrige-”

”Can we skip to the wedding vows right away?” Slapp det ur mig utan att jag hann tänka mig för. Harry skrattade.

”Someone’s eager.” Blinkade han.

”If that’s what you want to do.” Svarade prästen förvånat och tittade på mig. Jag förstod inte poängen med att vi skulle stå här och dra ut på det hela. Jag nickade för att bekräfta att det var precis det jag ville.

”Emma, would you like to start?”

Jag stirrade på prästen i några sekunder. Jag börja? Det var jag inte beredd på. Ja okej. Det kan jag väl göra. Jag tittade ut i bland gästerna för stöd. Jag fick syn på Vivis välbekanta ansikte, sittandes leende mitt emellan Zayn och Niall. Hon lutade huvudet på Zayns axel och jag såg hur hennes vänstra fingrar låg ihopflätade med Zayns på hans lår. Hon gav mig en tummen upp med andra handen. Jag rensade huvudet. Hon visste att jag klarade av det här.

”Harry.” Jag lyfte upp huvudet och mötte hans intensiva blick som gjorde att jag nästan tappade bort vad jag skulle säga.

 

Egentligen släpps inte album förrän imorn (idag den är över midnatt) men i måndags kunde man lyssna på hela albumet på iTunes!! Inte köpa, men lyssna. Men som alltid finns det såna där sneaky personer som lyckas få tag i låtarna och lägga upp för download iallafall. Gissa vad jag gjorde.

 

Ladda ner det på iPoden direkt efter att jag sträcklyssnat på hela albumet två gånger och jag har lyssnat hela hela hela veckan lång. Det är så bra att jag typ vill kasta mig ut från en luftballong men hallÅÅÅ HUR BRA MUSIK FÅR MAN GÖRA? Deras röster, melodierna, texterna. Felfritt. Skulle ni bli förvånade om jag sa att jag kan texten till 12 av 13 låtar nu efter fyra dagar? Eftersom jag inte har några riktiga talanger så räknar jag att lära mig låttexter som en. För dom sätter sig faktiskt som klister i skallen.

 

Fråga mig inte om en favorit för jag kan faktiskt inte välja. Men jag har några! Tror jag. I Would, Summer Love, Last First Kiss, Rock Me, Kiss You, Heartattack C'mon C'mon och Back For You. Okej det där var typ hälften av allihopa glöm det omg alla är mina favoriter. JAG ÄLSKAR ALLA LÅTAR JAG ÄNDRAR MIG HIT OCH DIT PUNKT SLUT DET FINNS INTE EN ENDA DÅLIG JAG VILL TYP GRÅTA FÖR HELA ALBUMET ÄR SÅ PERFEKT. Ååå det finns ju fyra extralåtar som jag inte har hört en, för att de ligger på Limited Edition/Yearbook eller vad-den-nu-hette grejen och det var inte den som man kunde lyssna på på iTunes. Så jag har några överraskningar kvar och det är jag glad för. WIII WI WI LIVET LEKER FÖR NY FAVOMUSIK FRÅN MINA GAMLA FAVOKILLAR. Jag ska självklart köpa albumet också jag har den där extrautgåvan förbeställd på iTunes redan. Fattar inte att dom har kommit så långt redan på två år. Och att jag har varit ett fan i över ett. Stört. Sjukt. Jösses. Tiden flyger. Jag är så stolt, jag älskar dom så mycket. Det gör ont.

 

Hon släppte mig och log stort innan hon försvann ut genom portarna, lämnade mig ensam för att jag skulle komma gåendes efter brudtärnorna. Jag hade bara två brudtärnor, Vivianne och Alli. Men det var allt jag behövde. Jag tog ett djupt andetag och hostade till när jag upptäckte att jag inte riktigt kunde göra så utan att klänningen spändes så hårt över bröstet att det kändes som att tyget skulle spricka. Jag tänkte mig för innan jag tog nästa andetag och tog det lite lugnade den här gången. Musiken började spelas, det var dags. Jag blundande hårt, puttade upp dörren och klev ut i det höstiga solskenet. De första sekunderna var jag så nervös att jag inte förmådde mig att titta någon annanstans än marken jag gick på. Gräset var fortfarande grönt med jordfläckar lite här och var. Men jag gick på en stenbelagd gång som hindrade smutsen från att gräva sig fast i sulan på mina klackskor. Ed Sheerans ’This’  spelades i högtalarna som var placerade runt inhängnaden där själva vigningen skulle ske. Jag log mot marken av att lyssna på texten, ”this is the start of something beautiful, you are the start of something new.” Det var de mest passande orden jag kunde tänka mig i en stund som denna. Just som den raden ljöd igenom mitt huvud lyfte jag blicken sakta men säkert, och fick syn på det bästa i mitt liv.