morethanthis

Det kändes som en smäll i ansiktet när fattade. Vid den tiden hade Harry redan nått fram.

”Yes Em. I will marry you.”

Jag blev alldeles till mig och begäret av att hoppa upp och kyssa Harry mitt i ansiktet blev för mycket. Istället för att komma upp på fötter tappade jag balansen och ramlade åt sidan. Jag hade tagit tag i Harrys hand för att dra mig upp så han föll omkull med mig. Jag landade platt på rygg men hade inte en tanke på att jag tappade andan utan reste mig upp i sittande ställning direkt. Jag var så ivrig att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Hela kroppen bubblande och jag ville bara studsa upp och ner tills jag stupade. Fast det hade i och för sig redan gjort, ner i gräset. Asken hade flugit ur handen på mig så jag fick sträcka armen någon meter åt höger för att fiska upp den igen. Det kändes overkligt att hålla i den. I den här asken låg löftet om att ta hand om och älska varandra, i nöd och lust. Harry låg och skrattade bredvid mig men hade också satt sig upp.

”I know this ring was meant for me but I didn’t have one for you-”

”Ssch Emma. I proposed first, it’s my ring to put on your finger. Hand it over.” Avbröt Harry.

Lydigt la jag ringen i hans öppna handflata. Stenen gnistrade ikapp med det lyckliga glittret i hans ögon som kunde tävla med stjärnorna på himlen en perfekt molnfri natt. Han tog min hand och lyfte upp den. Ringen gled över mitt finger och stannade perfekt där fingret slutade. Hur han kunde känna till min ringstorlek skulle jag nog aldrig få veta. Han lutade sin panna mot min och betraktade min ringprydda hand som han fortfarande höll i ett mjukt grepp. Det gick flera sekunder utan att han sa något. Han verkade fortfarande prossecera allt.

”You changed your mind.” Viskade han till slut och lyfte den gröna blicken så våra ögon möttes. Han log större än någonsin förut. Jag smälte på insidan. Inget gjorde mig lyckligare än att se honom lycklig.

”I never change my mind. I blame you.” Skrattade jag.

”We’re gonna get married.”

”We’re gonna get married.” Upprepade jag. Våra läppar möttes och vi kysstes häftigt. Äntligen. Jag kände hans händer runt min rygg och hur den ena rörde sig upp mot min nacke och hår. Hans lockiga lugg kittlade mig i ansiktet. Jag hade saknat hans kyssar mycket men när jag fick kyssa honom på riktigt insåg jag verkligen hur mycket. Mina händer var placerade på hans bröstkorg. Jag tog tag i tyget på hans vinröda tröja och drog honom tätare intill mig. Det kändes som att ha inte kunde komma nära nog jag ville bara att han skulle komma ännu närmare hela tiden. Våra kroppar möttes redan och det gjorde mig frustrerad att jag inte kunde dra honom så nära som jag ville.

”I love you Harry.” Viskade jag andfått av allt kyssande.

”I love you too. More than anything.”

Plötsligt slutade han kyssa mig.

”Do your parents know?”

”Mom is the only one who knows the first version of me saying no. Maybe she has told my dad, maybe not. I don’t even care what they say. They can’t change my mind like you’ve done. I’m in love with you.”

”You’re an idiot I’ve already told you that. But that’s why I love you.”

Jag skrattade till.

”Me? You have proposed to a girl that hasn’t even met your family yet. Now tell me who’s the moron.”

”You’ll have plenty of time to get to know them. We’re going to spend the rest of our lives together.”

”You have a point.” Skrattade jag.

”Do you want to go inside?” Frågade Harry och nickade mot lägenheten.