Dreams are meant for sleeping - Del 156 (Sista delen )
”Do you Harry Styles, take Emma Sand to be your beloved wife in sickness and in health, and to love her always?”
”I do.” Harry log stort. Han såg överlycklig ut. De vita tänderna gnistrade ikapp med hans ögon.
”Do you Emma Sand, take Harry Styles to be your beloved husband in sickness and in health, and to love him always?”
Jag tog ett par sekunder på mig att svara. Jag kunde inte sluta betrakta Harrys ansikte.
”I do.”
Om jag hade vetat att krocken med cykeln skulle sluta såhär skulle jag säkert börjat grina liggandes ovanpå Harrys kropp. Blött ner den gråa t-shirten han haft på sig den dagen och nypit mig själv i armen för att kolla om jag inte somnat på bussen och i själva verket bara drömde. För en gångs skull var inte något bra som hände mitt liv ett hopkok av min vilda fantasi. Den hade en vana att skena iväg och få upp mitt hopp mer än vad jag borde. Idag har det gått nästan fem år sedan dagen vi stod vid altaret. Jag log vid tanken.
”I’m so happy with you Harry.” Mumlade jag och lutade huvudet mot hans axel. Jag kände hur hans arm drog ihop sig.
”It tickles.” Skrattade han och sköt mig ifrån sig.
”You’re such a girl.” Retades jag och ställde mig upp på två ben. ”Where’s Aimee?”
”I thought you knew?” Harrys huvud vändes skarpt i min rikting och ögonen förstorades till sin dubbla storlek.
”Why should I know? Oh no.”
Jag gick raskt ut ur rummet med Harry hack i häl. Mattan skrynklades ihop över att jag fick så bråttom och nästan halkade på den.
”Aimee?!” Ropade Harry med sig djupa röst. Den studsade mot väggarna och ekade genom hela huset, men vi fick inget svar.
”Aim- Oh!” Jag såg en liten fot prydd med en blå strumpa sticka ut över soffans armstöd i vardagsrummet. Hon satt djupt koncentrerad och försökte fläta en av sina dockors blonda hår, en av miljoner. Gick man in på hennes rum var det bara 30 % chans att du kom ut igen, du måste klara dig genom havet av dockor och kläder slängda hipp som happ över hela golvet.
”Aimee, it’s time to go...” Jag lirkade snällt och försökte smussla ner min hand i hennes, för att leda henne bort till hallen.
”N...o...” Svarade hon långsamt och stack ut tungan genom mungipan, så som hon alltid gjorde när hon var fokuserad på någonting. Precis som sin morbror.
”Don’t you wanna go home?” Harry böjde sig ner på huk och det fick henne att titta upp.
”Well, maybe.” Hon studsade ner från soffan och gick framför Harry ut ur rummet. Hur han kudne övertala henne så snabbt kunde jag inte förstå mig på. Jag stannade upp och tittade efter dem, innan jag till slut följde efter. När jag svände runt hallhörnet satt Aimee redan på trappen och fick service utav Harry att sätta på sig skorna. Hon satt fortfarande och flätade håret på sin docka. När de kommit halvvägs genom processen och bara hade höger fot kvar ringde det på dörren. Jag skynde snabbt för att öppna.
”Hi Gemma!” Jag hälsade Harrys storasyster välkommen med en stor kram.
”Emma! How did it go?”
”Perfect, she’s a little angel alright.” Svarade jag och tittade tillbaka på Aimee och Harry. Det var sant. Hon hade inte ställt till med några som helst trubbel på hela dagen. Åtminstone inte den här gången. Med brunt långthår och rosa röda mun såg ut verkligen ut som ett litet änglabarn. Nöjt knäppte Harry det sista spännet på den lilla skon och reste sig upp med ett stort leende på läpparna.
”Thank you for watching her for me!” Tackade Gemma och tog Aimee i handen. ”I gotta run, see you around!”
”Bye!” Nickade Harry och vinkade tills hon vände ryggen till och låste sedan dörren efter henne.
”You know, we’ve been baby sitting your niece almost every day for a month now.” Blinkade jag.
”Do you mind?”
”Not at all. I was just thinking...”
”Thinking about what?” Harry snurrade runt och satte sig ner på en köksstol.
”About you... And me...”
Med ett ryck drog Harry ner mig i sitt knä. Jag andades häftigt ut av överraskning när jag hamnade med ansiktet så pass nära att det nästan krockade med hans och våra ögon knappt fyra centimeter ifrån varandra. Precis så nära att det du fokuserar på är det enda som är skarpt, och allt runt omkring blir suddigt. Jag kunde urskilja varenda detalj i hans gröna iris.
”Keep going.” Uppmuntrade Harry och en smilgrop lika djup som en hink poppade upp i hans vänstra kind. Han och hans sneda leende, det fick mig nästan att vilja slita av honom tröjan här och nu. Jag behärskade mig.
”What if we had our own kid one day? He’d peek out through the door way past his bedtime when he thinks we can’t hear, ignore us completely when we tell him he has to wake up, spit out the food on the floor because ”they’re not like the pancakes Dave’s mom does!”
”Who’s Dave?” Avbröt Harry.
”I made up a friend for him, now hush!” Jag hyssjade åt honom så jag kunde fortsätta måla upp min bild.
”Why are you so sure it’s a he?” Avbröt Harry igen utan att tänka sig för.
”I don’t know.” Svarade jag. Jag hade faktiskt ingen aning. Ingen aning alls.
”I just feel like it could be a he. Anyway I’m getting of topic.” Jag ledde tillbaka till ämnet och Harry bara skrattade åt att jag var så lätt distraherad, och böjde ner ansiktet mot marken för att dölja sitt skrattanfall.
”I’m just saying that could be us.” Jag nickade i den rikting ytterdörren låg i, den som Gemma klivit ut genom med Aimee bredvid sig.
”Aimee’s a girl-”
”You get my point!” Jag var nära på att slå till honom för att han retades så fruktansvärt.
”I do.”
”So...?” Jag höjde mitt ögonbryn mot honom.
”Do I really have to give you an answer? I wanna spend every day I have left to live with you. I wanna wake you up with a kiss on the lips every morning. When you’re sick I will trudge out in the kitchen and make you hot soup because you’re too ill to move from your bed. When you’re cold I will offer you my jacket and cuddle you until you can feel your fingers again. Don’t you get it? I want a baby with you more than anything I’ve ever wanted, I, I’m getting tounge tied I don’t even know how to explain how much a want to start a family with you. To think that I could have you, and a person that is half of you. You saved me Emma. Before I knew you I never thought I could have a family with the lifestyle I’m living. I’m busy all the time, it’s so stressful I sometimes have to lock myself in the bathroom when we’re recording, doing photoshoots whatever, just to give myself some space to breathe for a minute. I never understood how I would have time to even find a girl I could make it work with. With you I know I have a chance to a somewhat normal future. Thank you.”
Han nuddade sin fingertopp mot min.
”I’m sorry I interrupted you twice before. I just love the way you wrinkle your forehead every time you get annoyed with me.”
NOVELLEN ÄR AVSLUTAD :) Bloggen kommer inte tas bort men kommer inte uppdateras med några nya noveller. När jag kommit igång med en ny på kommer länka till sidan så dom som vill fortsätta läsa andra novellen o.s.v. kan göra det om de vill. Eftersom det här var den avslutade delen på en 156 delar lång novell som jag har skrivit på under ett helt års tid kan ni väl vara lite frikostiga och lämna en kommentar vad ni tyckte om den här delen och görna hela novellen i sin helhet :) Göra hur länge ni har följt den, hur ni hittade den och lite sånt dära, jag är så nyfiken. Tack för alla fina ord jag fått under novellens gång, ni anar inte hur stort jag lett när jag läst igenom dom. Det här känns som ett avslutat kapital i mitt liv nu haha. Älskar er allihopa, puss ♡
Anna anna anna anna jag grinar det här är den bästa novellen jag har läst. Jag började läsa när du var på kapitel 60 och har inte kunnat sluta följa den sen dess. Det var ett prefekt avslut. Jag älskar sättet du beskriver Harry och hur hela storyn började! Den är unik ily
Jag kommer inte ihåg hur jag hittade den eller när men jag gjorde det och det är jag glad för! Det är en underbar novell, en av de bästa.
Novellen var jätte jätte bra du är jätte duktig på att skriva noveller, en utav dom bästa one direction novellerna jag läst :)
jag hittade novellen på onedirectionsweden.se tror jag att de var, hehe är inte säker. men jag läser en hel del novellbloggar och din är helt klart den bästa jag har läst!! när jag läser det du läser så ritas det upp bilder i huvudet, det är sååå bra det du skriver!! ÄLSKAR DE!!
KRAM Moa <3<3<3
Åhh den får inte vara slut!! Jag hittade den genom en annan blogg som hade länkat och börja läsa runt kapitel 5 och har följt den ända sen dess. Det var den andra 1D novellen jag börja läsa så den betyder sjukt mycket för mig.
Jag tyckte novellen var bra ända från början!
Kommer självklart börja läsa din nya novell och följa den lika mycket som denna :)
Alltså denna novellen är så himla bra att jag inte klarar av att läsa någon annan, för varje gång jag har börjat har jag bara tänkt på hur mycket bättre denna är! Ååååh jag lovar att du kommer bli en världsberömd författare någon dag och jag kommer vara ditt störta fan och köpa 100 ex av alla dina böcker och gråta och skratta och dö och svimma för så bra är du. Kommer ligga vid din dörr och pussa på din dörrmatta haha. Nej men seriöst du är helt otrolig på att skriva och målar upp bilder så otroligt fantastiskt bra. Jag önskar att denna novellen kunde hålla på i alla evigheters evigheter för jag skulle aldrig tröttna, även om det bara handlade om hur varje dag ser ut för dem och åh herregud om hur det gick till när deras lilla bebis föddes. Det är nästan farligt att gå in här och läsa för varje gång blir man så peppad på att bara slänga sig på första bästa plan, åka till london och sälja sin kropp till Harry Styles. Eller ok, iallafall lägga sig utanför hans dörr och vägra gå där ifrån tills han har gift sig med mig. Det var inte meningen att denna kommentaren skulle bli värsta novellen (höhö) men ÅHHHÅHÅÅÅÅ jag kan inte sätta ord på hur bra du äääääär. Du har fått mig att grina och skratta och fangirla och jag vet inte allt så himla många gånger under denna novellens livstid. Mina feels vill bara gå och dö. Och du måste börja skriva snart igen för jag vet inte hur länge jag kommer klara mig utan dina noveller.
DU ÄR BÄST I VÄRLDEN, TACK OCH ADJÖ.
Ska jag vara helt ärlig nu så sitter jag här med tårar i ögonen och ser helt dum ut. Din novell var den bästa novell jag läst, och kommer alltid att vara. Jag blir bara mer oh mer kär i Harry ju mer jag läser den, om och om igen. Jag vill bara ha mer och mer, jag vill inte att den ska slut...Tack för att du skriver så FUCKING bra och verkligen går in för det, man kan ju liksom tänka sig att Harry är så. SÅ TACKTACKTACKTACK! JAG ÄLSKAR DIIIIIIG!
Det här är helt klart den bästa novellen jag har läst. Jag hittade den genom en kompis som länkade den, då hade du hunnit till kapitel 30. Jag sträck läste den ända fram till kapitel 30 och sen dess har jag följt med hela tiden. Varje gång jag klickat på länken till bloggen och sett ett nytt kapitel har hela dagen varit räddad ! Alla kapitel har varit såååå bra! Jag är så glad att du kommer att fortsätta skriva, novellen är helt otrolig och du är helt otrolig. Sjukt synd att den här är slut men jag är så glad det kommer en ny som jag kan följa !! :) Tack för att du fortsatt skriva och inte gett upp.
Tycker denna novell är en av dom bästa jag har läst. Du är otroligt duktig och vill bara säga tack, för en fantastisk novell.
Ps. Tror jag varit med sedN kapitel tjugo eller något sådant:)
När jag började läsa sista kapitlet hörde jag på This med Ed Sheeran och den passade så bra till kapitlet!!
Din novell har varit..UNDERTBAR!! Ibland när du inte hade uppdaterat började jag läsa hela om och det ångrar jag verkligen inte, asså älskar din Novell! Den var jätte jätte bra! Den var lika bra som romansen i novellen! Om man ens kan säga så...
Längtar tills du börjar en ny novell! Du slipper inte mig HAHHA xx
Åhh du fina skapelse och underbara skribent! En vän till mig tipsade mig om novellen när den var runt 100 delar lång, men jag kan tyvärr inte säga att streckläste den då. Däremot tog det två eller tre kvällar innan alla delar var genomlästa, och varje gång när jag var tvungen att lägga mig så fantiserade jag om hur den fortsatte och vad jag skulle få läsa nästa dag. Du gav mig mycket inspiration till men egen novell (som jag tyvärr inte skrivit på på länge) och det vill jag tacka för! Din novell har varit så fantastisk, jag älskar sättet du beskriver allting så bra på - bara den grejen när Emma stod på knä utanför Harrys fönster och såg en spricka i fasaden <-- den detaljen har jag tänkt på sedan dess. Du skriver djupt och personligt, men samtidigt härligt och lekfullt, och din engelska är så bra att jag vill dö. Sluta aldrig skriva, det ska du utan tvekan fortsätta med! Tack för att du förgyllt mina dagar, älskar allt med dig, din novell och din twitter, Anna! Puss finis, du är så sjukt bra! <3
Såååå himla bra! Helt sjukt, grymt, otroligt bra! Tråkigt att denna braiga novell är slut, men är helt hundra på att din nya kommer att bli minst lika bra!! Du är aaas suuuper duktig på att skriva och allt asså ååh du är min idol
Det här är en av de bästa novellerna jag har läs. Jag har följt din blogg ganska länge.
Jag hoppas du börjar med en ny, men jag förstår om du inte har tid.
Åh, älskar novellen! (:
Det var en kompis som hade tipsat, men hur hon hade hittat den vet jag inte.
Älskar sättet du skriver på, det är så fint, levande liksom. Känns lite sorgligt att den är slut nu men hoppas och tor att den nya kommer bli lika bra!
As bra! Jag äldkar hela den här novellen! är den finaste jag någonsin löst! En av min favorit noveller! Och jag skulle vara undra om du kunde länka www.splashcash.blogg.se för vi håller på att göra ett gigantiskt julkort till one direction (som vi ska skicka till dom), och det skulle vara kul om jätte många var med :)
Asså, så.jävla.bra.novell! Jag hittade den på onedirectionsweden.se och blev helt fast direkt! Asså jag satt och läste i TIMMAR!!!!!!! SHIIIT. sjuktsjukt bra novelL!
